Tillväxt(verket) kräver slöseri

Att vi här hos oss lever i Slöseriets Tidevarv är välbekant, för det gäller förvisso att hålla hjulen rullande, så att vi kan behålla vårt välstånd.

Slösa för att bli rik! Visst låter det underbart?

Det är som att äta och äta av favoritgodispåsen hur mycket som helst och bitarna tar aldrig slut, utan blir bara fler och fler. Rena trolleriet.

Ont i magen? Trams, varför bry sig om det nu, när det smakar så bra!

Glöm alltså den gamla sensmoralen och töntiga berättelser som Spara och Slösa och annat fullkomligt utdött trams, för här handlar det om tillväxt och - Tillväxtverket!

Hör ni hur underbart det låter:

Jag får erkänna att jag knappt visste att vi hade en sådan kärleksfull och underbar myndighet, vars uppgift är att "främja entreprenörskap, ökad konkurrenskraft och tillväxt i företag" och bland annat dela ut EU:s regionala bidrag. Nästan som jultomten, alltså.

Som man gör detta då; ordnar med tillväxt! Här har vi nämligen en myndighet som lever som man lär, vilket inte alltid är fallet annars.

Hos detta underbara verk rullar miljonerna på slott, herresäten och andra förstklassiga anläggningar, med fina flerrättersmiddagar och goda viner. Konferenser, seminarier, utbildning och representation, glassigt, trendigt och värdigt.

Ska man blir rik, så måste det slösas rejält. Så är det!

Skattebetalarna tar hand om notan, inget knussel där.

Fast nu har denna stackars myndighet, med generaldirektör Christina Lugnet i spetsen, fått besparingskrav, men jag tror inte att det behöver betyda så mycket för tillväxten hos Tillväxtverket i alla fall. Man kan kanske nöja sig med tvårätters ibland, när man är ute och festar och representerar? Omväxling förnöjer, som bekant.

UPPDATERING:

Det går väldigt bra för Sverige, nu igen. Vår BNP bara stiger och stiger. Sverige, med finans-Borg i spetsen, rockar fett, som det brukar heta.

Vi är bäst i klassen, jättebäst alltså. Nästan som The Boss himself på Ullevi. (Enligt vissa.)

Vi har säkert råd att avlöna fler friskt spinnande, menar spenderande, myndigheter/verk.

DN 1 SvD 1 2

Ung bråd död

Droger, droger... spänning, förbjudet och verklighetsflykt.

Etablerade droger, visserligen förbjudna, finns att köpa i varenda gathörn och i varenda by, för den som så önskar. Men, man behöver inte ens ägna sig åt skumraskaffärer i parker och gathörn eller besöka ställen som många vet "har allt". 

Det kan bli enklare och diskretare än så.

För det finns gott om preparat på nätet, livsfarliga droger som inte ens är illegala. Det är nämligen en komplicerad process att förklara preparaten - substans för substans - som narkotikaklassade eller hälsofarliga. När de väl hamnar på den förbjudna listan, har det hunnit komma många nya.

Faktum är att amfetamin- och ectasyliknande kemikalier, kallade bland annat 5-IT, från främst Kina på kort tid orsakat 14 unga mäns död i Sverige. Enligt statistik från Rättsmedicinalverket har drygt 500 personer avlidit under de senaste 10 åren av droger som köpts på nätet.

Det är fullkomligt hårresande, men ingenting som det talas särskilt mycket om. Folkhälsoinstitutet vill visserligen förbjuda preparaten och göra handeln med dessa straffbar. Men, ärligt talat, det låter bara som slag i luften, som mygg son inar.

Unga människor, som nyss var barn, går rakt in i döden. Ung bråd död. Utnyttjade av hänsynslös egoism och egen - korkad - nyfikenhet. Hur ska vi kunna stoppa dem i tid?

DN SvD GP

När sommaren är som allra bäst

Den kom i alla fall och hälsade på även i juli, sommaren. Inte för att den hunnit värma vattnet i Vättern, kanske... men idag fanns det många tappra vattendjur i vågorna ändå, ditlockade av längtan efter svalka hos svettiga kroppar. Det hördes glada skrik och stojades med bollar, så säkert var det kul. För egen del nöjde jag mig med att doppa fötterna. Badkruka, du vet.

Många ungdomar spelade beach volley och andra bollspel, småbarnen byggde sandslott och dito kakor och folk i alla åldrar solbadade traditionellt, utfläkta på sanden som halvdöda sillar.

Doften av grillmat svävade i luften här och där och många prasslade med medhavd matsäck, med kaffekoppen i högsta hugg.

Avslappnat, trevligt, vackert. Svensk sommar i härliga sommarstaden Jönköping. När sommaren är som allra bäst.

Byråkratin vässar klorna

Det är inte alltid lätt för folk att få ekonomin att gå ihop. Detta gäller inte minst många pensionärer som råkat illa ut i jakten på "marknadsanpassning".

Ett tydligt sådant exempel står Stockholms för, då bolaget Micasa nu höjer hyrorna kraftigt för ett stort antal (ca 1.000 personer) pensionärer och funktionshindrade i vissa av stadens vård- och omsorgsboenden. Det kan handla om höjningar med 65 %.

Hyresnämnden och Svea Hovrätt påtalar nämligen att hyrorna inte var korrekt satta, så nu ska ny, betydligt högre, hyres- och avgiftssättning enligt aktuellt bruksvärdessystem skapas. 

Härligt, härligt, byråkratins rättvisa och effektiva kvarnar ska få mala och siffor flyttas från konto till konto så det står härliga till! Det är visserligen samma pengar, men en rundgång är alltid spännande. Nya utredningar, nya beslut, nya rutiner, mer utbildning och kurser... Ja, ni vet. Massor med härliga arbetsuppgifter.

För givetvis måste även de nya hyrorna prövas i ytterligare rättsliga och byråkratiska mål, för att inte tala om vilken fullkomlig byråkratisk yra det kommer att uppstå när många av de aktuella stackars hyresgästerna nu måste kastas in i ekonomiska utredningar hos diverse handläggare, eftersom de inte får en krona kvar när boendeavgifterna är betalda. 

Det kommer alltså att fattas och expedieras många nya beslut, göras många ansökningar om högre bostadsbidrag och lägre omsorgsavgifter. Pensionsmyndigheten, rättsväsendet, det sociala... alla får visa sin underbara effektivitet.

Nej, ingen ska behöva flytta, försäkrar de ansvariga. Man ska bara oroa och kittla lite.   :)

DN 1

Restaurangsnusket

En bekant, som tidigare arbetade på restaurang, sa till mig en gång, att han "endast i nödfall" äter på restaurang. Anledningen var inte enbart de höga priserna, utan hur det alldeles för ofta går till bakom kulisserna och hur man ibland "hottar upp" råvaror som egentligen inte håller måttet.

Men, la han till... Oftast går det bra i alla fall; kunden överlever och klarar sig till och från magsjuka.

Alltid en tröst... eller vad säger ni?

Helt klart är att det inte enbart är matvaruproducenter och dito butiker som ägnar sig åt matfusk.

Lika säkert är att vi alla måste äta.

Kommunernas hälsovårdsinspektörer är en yrkeskategori som försöker ta slarviga näringsställen i örat under inspektionerna. Idag rapporterar DN om hur sunkigt det är i Stockholm och hur man till och med fått stänga tre ställen på grund av skadedjur i lokalerna och om hur många andra ställen har fått anmärkningar. Tidningen publicerar också en lista på tvivelaktiga aktörer, vars antal har ökat.

Vackert så! Med kontrollerna, alltså.

Men, eftersom det är semestertider, kom jag att tänka på hur det kan vara ute i världen? Som turist måste man ju faktiskt också äta! Gissningsvis är inte kontrollerna - om de nu ens existerar - lika petiga i många andra länder.

Till sist började jag fundera på hur det är med matberedningskvaliteten i våra hem? De flesta måltiderna intas trots allt i hemmen.

Nu ska jag gå och hämta en kopp kaffe till. Har kollat bryggaren och muggen. Helt utan anmärkning!

Händelsevis planerar jag att rengöra kylskåpet idag.

Oro i luften

Usch ja, att man aldrig kan få känna sig lugn! Nu när vädret äntligen ser ut att ha stabiliserat sig, åtminstone för några dagar, så kommer nya moln farande på oroshimlen.

Elpriset, ni vet... Denna ständiga oroshärd.

Att binda eller inte binda...? Det är återigen den aktuella frågan.

Priset i juli är det lägsta på många, många är.

Men priset kan falla ytterligare, eller stiga, eller ligga på samma nivå. :)

Inget vet ett dugg, med andra ord.

Jag ska nog sova på saken, så som jag gjort tidigare. Den dagen, den sorgen.

Men som om inte detta med elpriset hade varit nog! Nu är den norska invasionen ett faktum på Bästkusten, dvs Västkusten. Massor med norrmän, överallt och de norska kronorna smattrar i kassaapparaterna som aldrig förr.

Men, svenskarna tar det lugnt. De flesta verkar tycka att det är bra med norrmännens framfart. Se bara:

Faktum är att jag även har hört flera svenskar mena, att det hade varit bra med fortsatt union med Norge.

Handlar det om kärlek till det norska folket eller kan anledningen vara någon annan?  :)

Personligen har jag alltid tyckt att de nordiska länderna borde struntat i EU och bildat en egen NU, nordisk union. Så tycker jag fortfarande.

Apropå det där med Norge och Norden, så hörde jag igår några vana resenärer diskutera hur folken beter sig på semestern. Den allmänna meningen var att fransmän, ryssar och kineser var odrägligast, men att även engelsmännen hade sina sidor. Man menade också att svenskar är relativt välsedda i andra länder, men att många tror att vi är tyskar... vilket drar ner betyget. Av nordborna är det egentligen endast norrmännen som älskar oss medan danskar och finnar är betydligt mer avvaktande.

DN GP 1

Söndagsreflektioner

Solen, den underbara, lyser utanför mitt fönster. Bären börjar mogna i trädgården, en nybryggd mugg kaffe står framför mig och en hel oskriven dag väntar för att fyllas med innehåll. Händelsevis söndag, så med hänvisning till gammal hävd är dagen vikt för vila. Kanske också för reflektion.

Inte mig emot. Sedan spammar jag er med några sommarbilder, bara för att jag själv älskar deras poesi så mycket. Jag är tacksam för att jag har ögon att se med, äga tillträde till våra grundläggande livsvillkor. Naturen.

Men, ute i världen, i Syrien och i många andra länder, kämpar människor för sina demokratiska rättigheter och flyr i massflykt; för värden som vi ser som de mest naturliga i livet. Vi har kanske till och med blivit så "demokratiska" och bekväma att vi inte längre orkar bry oss? Inte om dem, inte om det allra väsentligaste i livet. Vi har ju Reinfeldt som vi hyllar eller skäller på, allt enligt övertygelse. Sedan har vi EU, också. Det är bara att köra, än håller tygen.

För många har livet förvandlats till den galna marionettens dans, en fåfängans uppvisning med trendigt putsade vingar. Rätt modell av iPhone, ständigt blinkande.

- Se mig, jag är absolut rätt. Men se inte igenom mig, se inte hur rädslan ständigt pulserar inom mig.

Vi har för all del ingen odemokratisk diktator i vårt land, men ändå är många människor så rädda för att säga vad de tycker eller är det - ännu värre - så att de faktiskt slutat att tänka och bry sig, eftersom de är så upptagna med att hänga med?

Vi har för all del ingen odemokratisk diktator i vårt land, vi har till och med övergett vår Gud, men ändå låter sig många människor styras mer än någonsin. Av andra gudar och storheter.

Jakten på de nya gudarnas gunst gör många till giriga jägare, såsom råttor i Skinners berömda testlabyrint, ständigt springande efter mer.

Men vart springer de och - varför? Kan man äta sig mer än mätt?

Vad finns där, i målet? Finns där så mycket mer än ett hotande magsår, en flaska rödvin som tröst och avslappning, en falsk vetskap om att duga inför andra (trots att det egentligen handlar om att acceptera sig själv)?

Varför alltså inte känna inåt, bara leva och se sig omkring, njuta lite mer av livets sanna värden?

Tiden är en underbar mänsklig resurs, så ge lite av din tid till andra idag. Det är vi och inte de kalla prylarna som äger värmen, men det är naturen som bestämmer våra gränser.

Nu är kaffet slut i muggen, tror bestämt att jag ska ut och ta en liten promenad. Men innan dess spammar jag er lite till, med det vackraste jag har.

Jag vet, några av er tycker att jag flummar. Det brukar jag ju göra med jämna mellanrum. En dag ska jag skriva en riktigt vacker dikt, bara jag finner de rätta orden.  :)

Fortsatt trevlig söndag!

DN 1 SvD

Kamp om pappornas plånbok

Minns att min pappa brukade säga att det är väldigt enkelt att anpassa sin ekonomi uppåt, dvs lära sig att spendera och leva på stor fot, men betydligt svårare att lära sig god planering och anpassning till en befintlig situation. Han menade att det är bäst att lära sig det sistnämnda först.

Sagan om myran och syrsan, ni vet. Den kanske inte var så dum, trots allt?

Denna visdom har under tidernas gång bevisats om och om igen både av obetänksamma privatpersoner som av hela länder. Inte minst idag är situationen närmast kaotisk i samband med eurokrisen. Greker och andra har protesterat och skrikit högljutt och nu senast har flaskor och gummikulor vinit genom luften i många spanska städer, när massorna samlats för att demonstrera mot regeringens tuffa åtstramningspolitik.

Sänkta löner och höjda skatter är förstås en mycket, mycket besk medicin som spanjonerna nu tvångsmatas med. Undra på att de slår bakut.

- Upp med händerna, detta är ett rån! skrek massorna och de stackars poliserna fick det inte lätt.

Men, vad finns det för alternativ för miljoner och åter miljoner i många länder som överkonsumerat och lärt sig att kräva ännu mer? Ropa på rika "pappan", var han nu finns..? Så har bortskämda barn gjort i alla tider.

Lillpappan Finland - som ju inte själv har det så alldeles strålande ställt - bestämde sig nu senast, bittert muttrande, för att säga JA till det spanska nödlånet.

Men sedan? Det är många som försöker vädja och komma åt "pappas plånbok" just nu. Frågan bör också ställas hur gediget innehållet är i dessa? Till synes tjocka plånböcker kan i värsta fall innehålla mest värdelösa kvitton och spekulationsbesked.

Som blommor som växer på sten.

DN 1 2 SvD 1 I

Om att skapa sommarminnen

Steg för steg promenerade vi – en väninna och jag - runt Rogbergasjön, med ögonens njutning pulserande såsom slagen ur skönhetens urkälla.  Blåklocka, prästkrage, rallarros, kärringtand och timotej. Bara för att nämna några sommarskönheter som kantade vår promenad.

Inte syntes det väl någon annalkande demens i våra steg? Äsch, det är bara sådant som tidningarna skriver om, i brist på bättre i semestertider. Varför fundera på morgondagen nu, när man kan leva så underbart i stundens magi? Men på redaktionerna gör de sitt yttersta för att oroa och skapa panik, tigermyggor som eventuellt kan bära olika - givetvis livsfarliga - virus. Inte ska du heller äta för mycket fisk, får då smäller snart stroken till. Men, ärligt talat, finns inte den värsta paniken hos giriga tidningsägare, som försöker sälja lösnummer genom att anspela på din rädsla?

Nej, vi får ge oss hän i stundens magi och fortsätta på skogsstigen, alla sinnena mottagliga för intryck från naturens underbara mångfald.

Sjöns vatten glittrade till då och då bakom björk och tall och om sanningen skall fram, så hade tidigare regnoväder lämnat ett par vattenansamlingar  även på skogsstigen, så det gällde att balansera rätt bland stubb och sten, oförståndigt sandalklädd som jag var.

Lite då och då stannade vi till och blickade ut över geografin med blåbärsris och sly. Inga älgar i sikte, men ingen vet... säkert lurade de bara bakom buskarna. En näve blåbär hittade då och då in i våra munnar, men samstämmigt kunde vi konstatera att bären dessvärre inte riktigt höll för våra höga krav. Vattniga och nästan lite småsura. Det medhavda fikat smakade däremot så mycket bättre, där på en stor sten, i skogens café... med buskar och träd som väggar, lätta moln som parasoll.

Ibland passerade vi små gårdar och djurhagar, småländska sommaridyller i långan rad. Tydligen var inte hästarna trötta på passerande vägvandrare, utan kom nyfiket springande, bad till och med att få posera för min kamera, de vackra djuren. Inte mig emot.

Vi hade en bit kvar att gå när de första dropparna landade på nästippen. Så där lite sökande, som att testa om vi skulle tåla mer. Vi låtsades som ingenting, glatt smattrande sommardiggare, utan att öka farten. Jag som hade kameran med såg hela tiden vackra bildvinklar och var absolut tvungen att stanna till då och då, för att konservera en kavalkad av sommarminnen för en tid jag vet kommer - då blommorna vissnat ner.

Mer än en gång hyllade vi allt det vackra, detta underbara gratisnöje. För vackert är förvisso vårt land. Världens mest underbara konsthall, som många bara fnyser åt, på jakt efter bardiskar med ginglas i rad. Motorvägar, larmiga städer ch jag vet inte vad.

Vi hade nog en kilometer kvar när det började regna lite mer och ganska snabbt började sandalerna låta slip-slapp, slip-slapp, som i takt av smäktande sommarvals. Vi försökte snabba upp stegen till polkatakt och hann - undrens under - precis lagom in innan en dundrande åskknall hördes från andra sidan sjön, där vi tidigare hade promenerat. Sedan öste det ner rejält i några minuter. Åskan ilade snabbt vidare, utan att låta sig höras fler gånger. Vi tände ljus, lyssnade på smattret av regn och intog vår goda,  värmande soppa på altanen. Med yllefiltar över våra regnfuktiga kroppar. Kaffe och efterrätt sedan, ihopkrupna på soffan i stugvärmen.

Snart var vi torra och fina igen. Ja, till och med lite finare än tidigare... för du visste väl att man blir vacker och fräsch av sommarregn?

Helt klart skapade vi sommarminnen, underbara sådana.

I

Det finns mycket sommar kvar

Just nu är det mycket gnäll om att sommaren regnar bort. Men se här, det finns mycket sommar kvar! Vacker sommar, dessutom. Det är bara att öppna ögonen och njuta.

Ibland undrar jag, om inte kraven på perfektion börjat stiga oss över huvudet? Människor går omkring med en massa idealbilder och får allt svårare att anpassa sig till en varierad verklighet. De flesta är ju vana vid att bara önska, peka och betala och genast blir allt som det ska vara.

Förutom vädret, då. Vädret har inte riktigt anpassat sig till kraven hos konsumentssamhällets bortskämda och otåliga medborgare. Vädret lever sitt eget liv; ibland si och ibland så.

Men, det är bara att springa in på närmaste resebyrå och köpa en dyr och stekhet vecka på någon strand och trängas bland hundratals andra, om man nu är lagd åt det hållet.

Sveriges popularitet som turistland ökar hela tiden. Det är ett fantastiskt land, naturskönt och fräscht och möjligheterna till diverse aktiviteter är obegränsade, bara att välja efter rådande väder.

Idag hälsade jag på en väninna och vi tog en promenad runt en liten sjö och det är svårt att klaga på den eftermiddagen. Vi upplevde vackra vyer, smakade på blåbär och smultron, satte oss på en sten för vätskekontroll och bara trivdes. Jag kan inte säga att ens regnskuren som överraskade oss, när vi var nästan hemma igen, förstörde promenaden. Det var bara uppfriskande och skönt och väl inne igen åt vi en välsmakande soppa och snart var vi torra och fina igen.

Livet är underbart och ganska ofta är faktiskt även denna sommar det, trots allt.

DN I

Även skönhet är relativt

Skönheten sitter i betraktarens ögon är ett slitet talesätt, som ibland används för tala om att även en mindre vacker blomma kan vara vacker.

Att en välvårdad gräsmatta är trädgårdens själ och stolthet är ett påstående som jag ofta hört och nästan alltid från manliga munnar.

Själv är jag inte speciellt vacker och så är min trädgård (läs gräsmatta) dessutom alldeles själlös. Men, jag trivs ändå där... mitt i vanvården. För jag är definitivt inte beredd att lägga ner vare sig möda eller medel i den omfattning som en fin gräsmatta onekligen kräver. Gräset är definitivt vackrare på grannens sida!

Här finns det alltså massor med mossa, vackert och mindre vackert ogräs bland det glesa gräset. Har numera upptäckt en ny sorts mossa, som i mitt tycke är riktigt vackert... eller vad säger ni?

Är det någon som känner igen denna mossa och kan berätta något om den?

Förra sommaren fick jag en vacker calla av en väninna, den första jag ägt i mitt liv och jag var jätteglad över den.

Tyvärr är jag inte typen som är särskilt lyckosam när det kommer till att övervintra och bevara växter. Callan fick vissna ner i sin kruka och på våren trodde jag att den nog var död. Tog ändå ut krukan, vattnade lite och lät den stå i solen, dvs den sol som det nu funnits här i sommar.

Döm om min förvåning, för snabbt började det växa i krukan och nu har callan börjat blomma och jag får vara så där jätteglad igen. Lite mallig också, trots att jag inte har någon anledning.

För övrigt finns det att rapportera att åkervindan gör sitt bästa för att strypa hallonbuskarna. Den blommar emellertid så vackert att det är svårt att bli riktigt arg på den. Men visst är det en lömsk och eländig växt?

Men som sagt var, även skönhet är relativt. Det gäller såväl mossa som åkervinda.

Falsk tilltro till övervakning

Antalet övervakningskameror ökar i det offentliga rummet, här som där... och många röster jublar och vill förmodligen ha ett ännu effektivare storebrorssamhälle.

Många tycks mena, att tryggheten ökar, med frågan är om inte dessa kalla, metalliska skyddsänglar egentligen bara ökar rädslan och på sikt skapar ett kontrollsamhälle med ännu större avstånd mellan människorna?

I Stockholm har nya superkameror installerats på Medborgarplatsen och Stureplan och fler superögon är på gång. Dessa kan enligt uppgift under kvällstid zooma in väldigt nära och identifiera personer redan på 40 meters håll.

Trygghet skulle det alltså handla om, men jag är däremot inte alls så säker på det. Möjligen kan det bli lite lugnare på vissa platser, men inte mycket talar för att buset helt plötsligt blir nyktra och älskliga och allt blir frid och fröjd. Så enkelt löser man nog inte sociala problem.

Resultatet blir antagligen bara att buset flyttar på sig runt hörnet. Sedan ropas det, förstås, på ännu fler kameror... och så går det runt. Drömmen vore kanske ett helt tak av superkameror över hela landet?

Är det verkligen ett sådant övervakningssamhälle vi vill ha?

Själv är jag mycket tveksam till ökad övervakning och menar att i stället borde dessa pengar användas för sociala insatser som hjälper permanent, inte bara flyttar på problemen.

Sedan skulle det nog inte heller skada att människorna själva skulle bry sig om varandra lite mer och se varandra som medmänniskor i stället för att med allt högre röster ropa och kontroll och storebror.

DN 1 I

En stackars kollapsad katt

I ett tidigare inlägg fick våra sommargäster Freja, Morris och Rosie gästblogga direkt från kattkollot, vilket fick huskatten Sotis att åberopa likabehandling, demokrati och rättvisa. Han är nämligen en modern katt, som väl känner till sina rättigheter och hur man får sin vilja igenom, så det var bara för mig att överlåta tangentbordet ett tag.

Så var så god, här kommer

Sotis: Ett sånt elände! Ni kan inte tro mig, men här i mitt hus finns det just nu tre andra katter. Jag skulle nog egentligen inte bry mig sååå mycket om inkräktarna, om det inte vore för att min matte fjäskar så mycket för dem. Även det skulle jag kunna ta, dock rätt motvilligt, om det inte vore för att hon helt enkelt struntar i mina rättmätiga, kattliga behov.

Titta ett ögonblick på bilderna, så bör det klarna. För vad ser ni överst?

Jo, en svag, kollapsad kattstackare som ligger totalt utmattad på köksgolvet. Uthungrad och eländig.

Det råkar vara jag!

Med mina sista krafter lyckades jag påkalla mattes uppmärksamhet med ett darrande mjaouu gällande den tomma matskålen och mitt allmänt eländiga tillstånd. (Visserligen låg det en del småbitar kvar i skålen, som matte tydligen menade att jag skulle nöja mig med. Men, ni ska inte för ett ögonblick tro att hon själv hade ätit av dem!)

Det var nog nära att hon fick ringa till akutveterinären, så allvarligt var mitt tillstånd... och till slut insåg hon nog, att det skulle bli billigast att fylla på med fräsch mat, så det gjorde hon.


Nu har jag ätit lite och orkar till och med skriva lite, även om tassarna fortfarande är lite darriga och pälsen släpper hår.

Jag skulle gärna vilja kurra och smälta maten en stund på mattes mage nu. Får jag det, så är hon (nästan) förlåten.

Barnvagnsföräldrar är tjuvar?

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om hur tillvaron ser ut att bli allt mer barnfientlig i detta gnälliga individualisternas förlovade land. Många retar sig inte bara på "jobbiga ungar" utan irriterar sig även på stackars tysta barnvagnar. De tar ju plats och kanske behöver en stressad stackare anpassa sig en aning, ta ett par stegs omväg för att utan sekundförlust komma dit man vill?

Nej, det går ju inte an i dagens perfekta Sverige!

Detta är inte någon myt, utan bekräftas tydligt i en webbfråga som DN ställt:

Hälften av de svarande vill ha någon form av förbud för barnvagnar. Hur dessa människor tänker, kan jag verkligen inte förstå. Fast ja, de själva har väl inte mer än handväska/dokumentportfölj att tänka på. Plus att de är irriterade och stressade.

Nu har även konsthallen Artipelag i Värmdö, grundad av ägaren till bärseleföretaget BabyBjörn,  förbjudit barnvagnarna och hänvisar till stöldrisken (!).


Man påstår därmed helt fräckt att föräldrar med barnvagn skulle vara ute på stöldturné!

Borde det inte rimligen gå att skydda utställningsföremålen på något annat sätt än att förbjuda och peka ut just barnvagnsföräldrar? Det liknar hets mot folkgrupp i mina ögon, minst sagt.


Vad jag vet finns det inga undersökningar som visat att just barnvagnsföräldrar skulle vara mer stöldbenägna än andra människor. Varför då peka ut dem?!


Frågan är vad man vill förbjuda nästa gång? Rullstol, handväska, ryggsäck, portfölj, ytterkläder, fickor, luvor? 

Nu erbjuder man i stället barnvagnsparkering med lås samt - bärselar BabyBjörn!

Gissningsvis är  dock de utpekade barnvagnsföräldrarna även i fortsättningen välkomna att köpa produkter av BabyBjörn, men frågan är om jag skulle vilja göra det.

DN I

Kattkollo med reservationer

Idag tänkte jag överlåta ordet på bloggen till mina alldeles charmerande sommargäster Freja, Morris och Rosie, vilka roar sig bäst de kan på sommarkollot på min vind.

Eftersom detta är en demokratisk blogg, så tar vi gästbloggarna i bokstavsordning:

Freja: Husse och matte, var är ni? Det är inte riktigt lika roligt att trampa på semestermatte som det är hemma att trampa på er! Men ni ska veta att jag faktiskt brukar sova hos henne, när hon är här uppe med sin bok och lägger sig ner. Jag spinner jättemycket innan jag somnar, men ni får skylla er själva att ni missar det, när ni sticker iväg så där.


När kommer ni hem?

Det är lite tråkigt att sommarmatte sover någon annanstans i huset om nätterna och jag misstänker starkt, att hon faktiskt har ytterligare en katt i huset! Jag känner en främmande kattdoft på hennes kläder och tror dessutom att det är en pojke. Vi är ju två flickor här, Rosie och jag, så det skulle inte vara fel att få upp den där främlingen hit. Det skulle kunna vara lite kul med en semesterflirt, för den katten skulle säkert tycka att jag är söt. Ja, faktiskt sötare än Rosie. Men, människan verkar inte förstå sig på sådana där saker som sommarflirt.

Annars har jag det bra, när jag tänker efter. Det är vacker utsikt, precis som hemma... och så får jag samma goda mat och kattgodis också. Det roligaste är när jag och Morris och Rosie får "jaga råtte". Jag lovar att jag hoppar mycket högre än Morris och Rosie. Jag är helt klart bäst, hoppas att ni inte har glömt det.

Morris: Jag älskar att lägga mig raklång på golvet och husets människa går på knepet varje gång! Genast börjar hon gosa med mig. Fast förstår hon inte att jag är kittlig på magen? Måste jag riva henne, innan hon fattar? Det är ren tur att jag är en så snäll katt, så att jag nöjer mig med att sprattla.

Maten här är ganska bra, tror bestämt att det är husse och matte som har lagat maten innan de smet iväg, men husets människa skulle kunna vara mycket generösare med kattgodiset. Hon beter sig som om det vore svåra tider med ransonering. Jag vill ha kattgodis mycket oftare.

Igår hade jag det ganska kul, förresten. Normalt brukar människan hälla vatten i våra vanliga två skålar, men denna gång råkade det bli vatten över och hon ställde kannan på bordet. Jag ville så klart kolla, om det vattnet var lika gott som det i skålarna, så vi inte blir lurade. Gissa vad?! Vattnet i kannan var mycket godare! Jag passade på att dricka ordentligt, när jag nu ändå fick chansen.

Jo, det är inte helt fel att ha två fruar, förresten. De fjäskar för mig båda två, utan att jag behöver göra någonting alls. Men - hemska tanke - något säger mig att det finns ytterligare en manskatt i huset och jag är livrädd för att den ska komma hit och skapa oordning i mitt harem.

Rosie: Ärligt talat, så hade jag bestämt mig för att sura under hela tiden som jag skulle tvingas att vara på det här kollot. Bara lite som protest mot att husse och matte så tarvligt övergav mig, världens vackraste katt och för att hon här i huset helt enkelt inte är vare sig husse eller matte.

Men det blev rätt snart tråkigt att sura, så jag bestämde mig för att bli kurrig och gosig i stället och det har jag varit nu. Det finns så många roliga liggställen här, förresten... så just nu har jag ingen hemlängtan. Min passion är Morris och mat och båda finns ju här. Störiga Freja kunde gott gå hem, förresten... Det skulle vara mycket lugnare för henne där. Och för mig här.

Jag måste bara berätta att det är riktigt roligt att titta ut genom fönstret på körsbärsträdet precis nedanför här. Kan ni gissa varför? Jo, därför att det har varit så många fåglar där! De verkar tycka att körsbär är gott och de har kalasat flitigt i flera dagar nu. Själv tycker jag inte alls om körsbär, men skulle gärna försöka fånga en fågel. Tyvärr verkar det svårt att öppna fönstret, jag har verkligen försökt! Nu verkar bären vara slut, men jag hoppas få se fåglar i trädet i alla fall. De håller i gång min briljanta katthjärna.

*     *     *

Tack, kära gästbloggare för era fina inlägg här. Jag tycker att ni är helt underbara och jag är glad över att ni kommer att finnas här i huset ett tag till, men kan samtidigt berätta att husse och matte kommer hem sedan.

Ja, ni katter är verkligen bäst! Men de riktigt stora katterna är jag rädd för, inte minst nu när jag läste att en tiger hade bitit ihjäl en yngling på Köpenhamn Zoo. Han hade varit dum nog att olovligen ta sig in i tigerhägnet. Den kille borde nöjd sig med en söt huskatt i stället.

Med kärlek
/Er sommarmatte

Gp 1 I

Barn är väl också människor

Utan tvekan lever vi i en egocentrerad och vriden värld, där individens tolerans för sina medmänniskor minskar och där speciella önskemål och val måste uppfyllas till varje pris. Nu och exakt. Anpassning är snart ett ord som enbart förekommer i lexikon.

Vriden värld var det, ja. Se bara:

Samtidigt som barnanpassade semesteralternativ blivit vanliga har också önskemålen om helt barnfria miljöer ökat under de allra senaste åren. Många människor vill helt enkelt fly från sin stressiga vardag och efterfrågan på barnfria zoner har ökat kraftigt. Det skall vara flyg, restauranger och semesteranläggningar utan närvaro av irriterande barn. Samma människor har dock ofta ingenting emot att bevista stökiga barer och liknande miljöer, bör tilläggas. Det är liksom skillnad på stoj och stoj! Lite provocerande sagt, så umgås många hellre med berusade än med barn.

Det finns ett allt tydligare behov av att dela upp befolkningen i olika åldersgrupper, vi och "dom". Barnfamiljer, ungdomar, det aktiva folket och så de fortfarande rörliga pensionärerna. De allra äldsta kommer naturligtvis ofta inte ens ut "på semester" till närmaste parken längre.

Är inte barnen också människor, dvs en naturlig del av befolkningen, även om de är lite mindre? Min egen erfarenhet är att barn oftast anpassar sig mycket väl i olika miljöer, bara vi lär dem respekt och själva visar respekt för dem.

Vart är vi på väg, om barnfientligheten får fortsätta att öka? Hur skall barnen någonsin kunna lära sig uppförande och umgänge med andra människor, om de inte tillåts närvara i blandade miljöer bland människor i olika åldrar och om ingen har intresse och tid för dem?

Att det förekommer barnfria aktiviteter har jag givetvis förståelse för, men jag har svårt att acceptera att öppna, naturliga miljöer skulle vara utestängda för dem.  

Hur skall vår framtid tryggas, om ingen längre klarar av barn?

Kanske kommer det att byggas speciella vadderade och ljudisolerade "kläckningsfabriker" där någon form av artificiell fortplantning kommer att ordnas och där förprogrammerade robotar sköter omvårdnaden.

DN I

Vem vill vara sunkig!

Idag hittade jag äntligen den glädjande nyheten som jag så länge och hett har längtat efter: De unga ratar alkohol/droger och antalet föräldrar som bjuder sina ungdomar på alkohol minskar! Trenden är tydlig såväl i Stockholm som i övriga landet.

Bravo!

Vi ska emellertid inte ropa hej alltför högt, ännu... det kan ju komma bakslag. Kung Alkohol och Sunkpresident Cannabis är som bekant några sluga jävlar och kan aldrig räknas bort. Men, jag hoppas, givetvis, att denna nya hälsotrend kommer att fortsätta och ytterligare förstärkas.

Att våga vara sig själv och kunna ha det trevligt utan konstlade medel är det mest äkta och fina som finns.

Vem vill vara sunkig, tjatig och ofräsch!

Det är alltså oerhört glädjande att många avstår helt från alkohol/droger/tobak... Kanske finns det ändå hopp om en ljusnande framtid och att vi nyktra återigen accepteras som normala i sociala sammanhang. Jag är nämligen mycket trött på att alltid behöva motivera varför jag inte använder alkohol, har ju alltid klarat av att vara glad och lite galen ändå.

Dessutom, det enda säkra sättet att råda bot på problem som uppstår för enskilda och samhället på grund av drickande/drogande är att aldrig börja att experimentera med "konstlad glädje".

Vad sägs om en ny tröja? Finns i flera olika färger.  :)

  

DN SvD I

Vi reser oss igen

Denna söndag blev till en början en grå och blöt tillställning vädermässigt. En fullkomligt igenmurad himmel och så regnet smattrande, timme efter timme. Turligt nog inga våldsamma mängder just här, inte vad jag kan se efter inspektionsrundan i trädgården.

För efter regn kommer solen troget åter och så skedde även idag. Blå himmel, snabbt upptorkade gator och gräs glittrande av regndroppar endast i de skuggigaste partierna.

- Vi reser oss igen, sjöng trädgårdens blommor unisont återigen; alla förutom pionerna vars kronblad lydigt lagt sig ner på marken efter regnets tuffa kommando.

Jag passade på att ta några bilder, för det lär inte dröja särskilt länge förrän nästa regnväder är här! SMHI meddelar nämligen att det inte finns någon större stabilitet i sikte.

På många håll - bland annat i Mariannelund och Målilla här i Småland - har det fallit ner stora mängder regn, med översvämningar och andra problem som följd.

Men ute i världen är det ännu värre: I den sydryska staden Krymsk beskrivs vattenmängderna våldsamma som en tsunamivåg, där minst 170 människor omkommit och det har utlysts landssorg för att hedra offren. Fullkomligt ofattbart. Samtidigt plågas områden i bland annat USA av mördande hetta och våldsamma åskväder och jag vet att det finns platser på jorden där det inte regnat en droppe på flera år. Katastrof, det också.

Ja, inför vädrets makter får vi känna en stor ödmjukhet, för vi människor är förvisso totalt hjälplösa inför naturens otroliga krafter.

Jag skickar en medkännande tanke till alla som drabbats denna gång.

DN 1 2 3 I Svd 1 GP

Som mjöl i egosamhällets käftar

Som framgått tidigare är jag inte mycket för partipolitik. Min politikerförakt har ökat i samma snabba takt som populismen och taktikvalserna ljudit fåfängt insmickrande och de kortsiktiga kickarnas agenda tryckt ner det sunda förnuftet. Begäret efter makt och rikedomar hos politiker, men även hos den stora massan, har blivit större än viljan att värna om de mänskliga, djupare värdena i livet. Dessa mals bit för bit till mjöl i det tomt ekande prat- och ytsamhällets egocentriska käftar.

Vi ska visa, synas och höras. Visa mer, synas mer och höras mer. På de rätta platserna och på rätt sätt. Strunt och ytans glitter lockar som guld, men håller lika lite som såll håller för vatten.

- Politiken är till för människorna, inte tvärtom. Så sa ledaren för riksdagens minsta parti, Göran Hägglund, i sitt tal i Almedalen för en stund sedan och så fortsatte han att tala om barnen. Barnen, som många idag vill behandla som känslolösa småbitar som tvångsplaceras in i stressamhällets stora ekonomiska pussel, i dess obefintliga skrymslen där de "viktigaste bitarna" redan ligger fast: Allas rätt till heltid och gärna övertid. För effektiviteten, för BNP och för självförverkligandet. Amen.
Barnens rätt då?

Varför talas det enbart om föräldrars rätt till heltid och aldrig eller sällan om barnens rätt till sina föräldrar? Vi talar bara om våra barns rätt till förskola, med välutbildad personal. Med löneavlönad empati.

Föräldrarna är nummer ett för våra barn, oavsett hur välutbildad personal vi än har i våra förskolor.
Så sa Hägglund också och det lät som att Hägglund talade ur hjärtat. Just i denna fråga kan jag inte annat än hålla med honom!

En god politik bör attrahera människorna av sin egen kraft och det är mycket sorgligt, om egoismen och det materiella begäret gått så långt att vi slutat att bry oss om våra barns känslomässiga behov. För, det är vad det handlar om. Barnen är vår framtid är förvisso en sliten klyscha, men icke desto mindre är den sann. En framtid kommer att behöva känslomässigt stabila medborgare, skriv upp det.

Hur beundrade, vackra, rika, välutbildade och mäktiga de heltidsarbetande och starkaste - även de som är småbarnsföräldrar - än blir i vårt samhälle, i senaste design i kök, badrum och de egna fjädrarna, är ett samhälle aldrig starkare än dess minsta medborgare... dvs de små barnen. De som kommer att bli vår framtid.

Håller vi alltså på att tappa denna grundläggande insikt? Borde vi inte underlätta för småbarnsföräldrarna och deras barn, så att värdet av TID tillsammans med barnen ses som önskvärt och naturligt och icke som ett skällsord och slöseri av resurser?

DN 1 2 SvD 1 2 3 4  5 GP I

Ett finskt "hyvästi" ur euron

Hyvästi är finska och betyder adjö. I det här fallet adjö euro, kanske. Rent av adjö EU.

För det är inte endast den hyllade ekonomiprofessorn Nouriel Roubini vid New York University - De Doom - som förutspår Finlands utträde ur eurosamarbetet. Har sett liknande tongångar tidigare, inte minst i finsk press.

Jag förstår mycket väl finnarnas vilja att lämna eurokrisen och slippa att bära skuldländernas bördor på sin egna smått, av bland annat Nokiakrisen, vacklande axlar.

Men, säger jag... Vad skulle de in i det risiga råttboet för...?

Skall man inte ligga såsom man själv bäddar?

Vart tog den tidigare så stora finska stoltheten och malligheten vägen? Det är väl bara att plocka fram en ask SISU och svälja.

DN I SvD

Annie Lööf som Robin Hood

Centerpartiet ligger (välförtjänt?) under riksdagsspärren just nu och många ropar att "Lööf måste börja leverera". Precis som om centerpartiet vore Annie Lööf... Har inte personfixeringen börjat gå lite väl långt, förresten?!

Vad kan hon leverera, flicksnärtan.... så näringsminister hon är?

- Not much! för att citera en viss Mr Fawlty!

She's from Maramö... och att försöka sammansmälta Stureplan med glesbygd blir på sin höjd Värnamo.  :)

Lööf har noll och ingen trovärdighet och auktoritet, som jag ser saken. Klyschor levererar nämligen ingenting av värde och dem har vi nog av redan. Inte ens hennes ungdom räcker till som attraktion.

Vilka attraheras av centerpartiet idag, förresten?

Jo, enligt DN/Ipsos ser c-väljaren ut så här:

Om de nu, finns... alltså.

Annie Lööf är väl inte dummare än att hon förstår att krisen är allvarlig, även om hon ler milt och vädjande in i kamerorna. Kanske lite mer bestämt mot finansdepartementet, men det krävs mycket, mycket mer och det saknar Lööf och det saknar även Centerpartiet.

Nåväl, nu ska hon i alla fall tränga in sig i en Robin Hood-dräkt och börja "leverera" miljöbilar på franskt manér och skrämma bort de miljöförstörande skrällena från våra vägar.

Det är alltså landets näringspolitik? Känns lite som eko från... från... från...

Sedan lite bättre utbildning, effektivare AF, småföretag, A-kassa och även det låter som eko från... från... från.

Vilka innovationer? Hur? Vilka satsningar? Hur finansieras de? Vilka betalar? Osv... det är dags att börja bli lite mer konkret!

Uppdatering efter Annie Lööfs tal i Almedalen:

Annie Lööf redovisar sin läxa; förbättra, utveckla, uppgradera, inkludera...  idéer, samverkan, gemenskap, ambitioner, möjligheter, trygghet, bättre, bättre, bättre... Alliansen 2.0.

Ord, väldigt många ord.

Refresh, säger hon. Resultat, ett hållbart Sverige.

Men hon låter som en elev som läst duktigt på sin läxa och satsar på ett MVG, men som egentligen inte riktigt fått klart för sig vad det är läxan handlar om. Alltför vanligt i den kritiserade skolan och, minst, lika illa hos en partiledare/minister.

DN I 2 3 4 5 GP 1 2 SvD

Där du glömmer tiden...

Det händer något magiskt inom dig redan när du stiger ombord på Visingsöfärjan och låter blicken sökande svepa sakta över Vätterns friska, ständigt skiftande och glittrande vatten. Står du längst framme, får du med lite tur en lätt dusch av sjövatten i ansiktet och dina förväntningar stiger som sav.

När du sedan äntrar Öa förflyttar du dig plötsligt en smula tillbaka i tiden....

Ja, under förutsättning att du klarar att bortse från bilarna som kör av från färjan och från reklamskyltarna i hamnens småbutiker. Endast de fast boende och besökare med "särskilda skäl" behöver bilen på Öa, är nog min mening. 

För på Visingsö bör besökarna åka remmalag, hyra cykel eller helt enkelt promenera! Så gör också de allra flesta. Avkopplingen och det välgörande lugnet finns ju inom räckhåll, så slå av på takten. Lukten av hästspillning är definitivt att föredra före bilavgasernas och fågelsång är så mycket mer vederkvickande än motorbuller.

Ingen annanstans har jag sett vallmon blomma i denna intensivt röda färg och så solen magiskt smygande bakom stammarna i öns bok- och ekskogar med lager-på-lager-effekt av ljus/grönska därtill. Du trivs och du njuter och antagligen glömmer du tiden. Men, vad gör väl det... sista färjan över går 22:40 och tid finns det alltid. Liksom vandrarhem.

Visingsborgs slottsruin står bara ett stenkast från hamnen och är en påminnelse om ätten Brahes grevskap.

Jo, de röda stugorna finns och i dem kan du, med lite tur, hitta spännande ting.

Minnenas ö, drömmarnas ö. Sätt dig på en plats vid vattnet. Gränna finns där, mittemot. Vättern glittrar fortfarande.
I

Är du en badkruka?

Hur har du det med badpremiären i sommar?

Jag tänkte faktiskt att i all vänlighet påminna om att vi är inne i en bra bit in på juli nu!

Läste precis att havsbaden är varmast i Blekinge, men inte särskilt varma ens där.

Själv är jag en riktig badkruka och har inte haft en tanke på att doppa mig mer än upp till knäna. Tyckte att redan det var modigt gjort, för det skedde nämligen i kalla Vättern för ett par veckor sedan.

Har avancerade funderingar på att åka till en liten badsjö utanför stan, bara för att klara av badpremiären. Det känns liksom lite... snopet att inte ha klarat av detta ännu.

Som sagt, hur har du det med badlivet?

DN I

Jag måste bara...

Jag har aldrig varit där och är inte alltför imponerad av dem som flockas där, sprutande inställsamma floskler och andra lockrop... en ansamling av himlavalvsmålare och struntpratare i pasteller, ungefär lika nyttiga som en helvägg med lösgodis på ICA som COOP.

Blått, rött, grönt osv i olika nyanser och former och oftast tyvärr spetsade med konstlade färgämnen. Suger man ett tag på pastillen, kan den oväntat ändra färg... börja växa i munnen och ge mindre trevlig, för att inte säga bitter, bismak.
Dock ropar deras väldesignade kamouflageomslag: Se mig, välj mig! Din gom - för att inte tala om din plånbok - mår bra av min sötma. I alla fall ett tag.

Jo, jo!

Godisregnet i Almedalen!

Almedalen - just nu tummelplatsen för "alla som är Någon" eller som vill bli Någon. Kanske även för en och annan som redan varit Någon, men slocknat... med bibehållen dröm om renässans vid köttgrytorna.

Ord, ord, ord, taktik, handskakningar, ryggdunk, sorl av röster, kontakter, mingel och ståhej.

Pengarna rullar, för endast det bästa är bra nog när dessa tidens löftesevangelister är ute på turné.

Hotellen och restaurangerna är smockade. Klirr i kassorna, för Sommargotland blomstrar inte bara i parker och vid vägkanter.

Hm... och dryckerna flödar, skål utbringas, promillehalten stiger, blickar växlas.

En och annan hamnar kanske i fel bädd.

Spektakel, marionetternas dans. Till tonerna av väljarbarometrarnas ständiga dunk av halvnoter.

DN 1 2 3 4 5 gp SvD 1 2 3 I

Onda aningar besannades

Si, si... Felicidades!

Bästa laget vann; tyvärr var det inte Italien denna kväll.

Inte mycket att snacka om än: Grattis Spanien till EM-guldet!

 


DN 1 2 3 gp SvD I

Forza Italia!

Idag gäller det... eller skulle jag kanske till och med dra till och skriva att "idag smäller det"? Oavsett hur jag uttrycker det, så är det äntligen dags för EM-finalen i fotboll. Borta är starka Tyskland, kvicka Portugal, stöddiga England och alla de andra aspiranterna. Ingen minns längre att till och med Sverige var med i turneringen, väl..?

Nu är det endast de riktiga mästaraspiranterna kvar. 

Nu är det antingen Italien eller Spanien som gäller! Spanjorerna är de regerande mästarna och de är säkert beredda att offra sista bloddroppen för att även i fortsättningen få behålla den här fina pokalen!

Men Italien är alltid Italien och eftersom svenskarna är utslagna vågar jag kanske skriva här, att Italien alltid varit mitt favoritlag. Lite i hemlighet så där, för egentligen är jag inte ett dugg intresserad av fotboll. Det är jag inte denna gång, heller... och kommer inte att se matchen.

Men, jag kommer att hålla på Italien. Stiliga, taktiska Italien...

Det är hela 92 år sedan Spanien senast vann över Italien i ett mästerskap, så låt oss inte förstöra en så vacker svit!  

DN 1 2 3 4 GP