2014-02-26

De första modiga


Gårdagens underbara vårväder fortfarande sjungande i kroppen gav jag mig ut på blåsippsjakt efter lunch. Solen blinkade till en liten stund, men svek mig sedan och det blev ganska rått och dragigt. Jag småfrös, men skulle inte ge mig så lätt. Var det jakt, så fick det bli lite tufft.  :)

Jag strosade omkring i backarna, blicken spejande och alert som hos en örn. Vet ju ganska väl var de första sipporna brukar spira. Först såg det ganska hopplöst ut, mest bara torra löv som prasslade karakteristiskt under skorna och så lite diverse gröna blad som börjat titta fram.

Hade mer eller mindre börjat ge upp, när jag såg den första lilla blyga sippan stolt visa fram sina svällande knoppar. Glädjen fick blodet att börja rusa på en gång och hela kroppen blev varm. Bra några meter bort hittade jag sedan ytterligare bevis på att min "sippkänning" var rätt: De fanns, trots att det bara är den 26 februari idag. Några blommor var till och med nästan helt utslagna.

Må nu Boremannen hålla sig human och låta fröken Vår definitivt överta scenen.

Bilderna är kanske inte så mycket att skryta över som så, men glädjen att ta dem var desto större.


2014-02-25

Blommande februari

Vilket underbart promenadväder det var idag, i blommande sköna februari. Jag blev så uppmuntrad, att i morgon tänker jag spana efter blåsippor.


Sol, vattenglitter
vinterbleka njutare
- När våren är här.


2014-02-24

Trolleri med dammråttor


Idag kom det konkreta beviset: Solen finns kvar och den kan även lysa över södra Vätterbygden! Många hade säkert börjat misströsta, eftersom de disiga och molniga dagarna varit så många. Inte leder vi solligan för februari precis. I så fall är vi säkert mer framgångsrika i fråga om vindligan.

Men nu tittade alltså solen helt plötsligt fram, plusgraderna närmade sig 10 och det kändes så där allmänt underbart uppiggande. Människorna gick omkring och log och började rent av prata spontant med varandra och fåglarna ska vi inte ens tala om, för de fick vårfnatt på riktigt.

Men, säg den medalj som inte har någon baksida? Solen har nämligen en skoningslös vana att trolla fram dammråttor i min lägenhet. Jag kan ta gift på att igår fanns det inget damm här, men efter att solens strålar sökt sig in i rummen idag blev jag nästan gråtfärdig när jag såg förödelsen... Kan inte förstå hur det hela gått till.

Oavsett, jag hamnade inför ett besvärligt samvetsdilemma:

1) Sanera damm
2) Ta en långpromenad.

Ni förstår naturligtvis vad jag valde?

Det visade sig att jag gjorde ett smart val; jag kom ut i den sköna vårluften och - tro mig eller ej - dammet var borta när jag kom hem! Rena trolleriet: Solen hade nämligen hunnit försvinna.

Det var alltså varken RUT eller Sotis som hade sanerat här.

En ny dag i morgon, SMHI lovar sol...  :)


2014-02-20

Skogsluft































Ibland brukar jag tänka på hur spännande det är med kontraster och hur vi påverkas av dem. Igår låg exempelvis dimman tidvis så tät här i Södra Vätterbygden, att det nästan inte gick att se ut över gatan. Därför kändes dagens i sig molniga och fuktiga väder genast nästan som en solskensdag i jämförelse. Lättlurad, alltså.  :)

Nåväl, det fck bli en skogspromenad. Lite blött och lerigt var det, men fullt "gåbart" och skönt ändå. Råkade ha kameran i fickan, så det fick bli några bilder och de blev hyggligt fina trots förutsättningarna. Kameran har nog hunnit ställa om sig till automatisk gråtagning, kanske... för solskenstimmarna har varit snabbt räknade under den senaste tiden.

Men, solen finns, även om vi inte alltid kan se den.

Torftigt inlägg, så det får bli nödhaiku igen. Börjar bli en vana. Inte för att det blir mindre torftigt då, men jag har åtminstone försökt bjuda till lite.  :)

Väntans tid i skog,
stiltjen står ivrigt på språng.
Än är bromsen på.



2014-02-16

En blå promenad


Blå, blå var kärleken och blå var väl även Pripps Blå, i alla fall enligt reklamen, om jag inte minns helt fel.

Äh, vilken krystad inledning det blev, men faktum är att precis så kände jag när jag lagt in dagens promenadbilder i datorn. Alltså var jag bara spontan och inte krystad! Bilderna har en speciell mulen februarikulör, om jag nu skulle försöka benämna nyansen på något sätt.

Vackert, på sitt sätt. Men allt är vackert, bara blicken äger välvilja, sägs det... och vem tycker inte om sina egna bilder?  :)

Det kändes riktigt skönt att komma ut idag, men väl nere på Vätterstranden bet minsann Sydvästan till och jag misstänker att även nästippen fick lite februarilyster där ett tag. Nu, väl här hemma, sitter jag och dricker het transbärssaft och det sprider en skön känsla i hela kroppen.

Som man, möjligen, kan se på en av bilderna, så guppade det ovanligt många fåglar  på sjön idag, men jag fick inte ur dem vad det var som hade lockat dem alla dit. Kan möjligen ha någonting med mathållningen att göra, eftersom de såg ganska "sysselsatta" ut.

Dagens kreativa "nödhaiku":

Blick ut i det blå
visar sjö vacker som få,
Sydvästan suger.



2014-02-10

Guldlyster i det lilla

Eftersom jag inte har några spännande resor eller liknande att rapportera om, så måste jag blogga om enkla vardagsglimtar, om det över huvud taget ska bli några uppdateringar härifrån. Orkar inte heller vare sig med OS eller annat pågående trams, för livets djupare glädjeämnen finns i helt andra ting.

Men faktum är, att ibland kan en helt vanlig vardag innehålla lite extra guldlyster, bara man stannar upp och låter sig beröras. Så blev det idag.


En lugn värdshuslunch ute på landet, i trevligt sällskap, ger i sig en vanlig februarimåndag lyskraft. Bättre blir det, om man följer upp det hela med en promenad förbi röda stugor, en vacker halvfrusen sjö och så naturens liv. För liv finns det även i februari!

Idag hade vi turen att upptäcka en stor svärm småfåglar, snabbt och rastlöst dykande och flygande från träd till buske och buske till träd, med ett knappt hörbart, högfrekvent "sissande" läte. Helt klart hade vi träffat på Sveriges minsta fågelart - kungsfågeln - i sällskap av några vanliga mesar. En så trevlig upptäckt! Helst ville jag förstås fånga fåglarna på bild, men det var lättare tänkt än gjort. De är så små och livliga... så jag fick nöja mig med en liten "gruppbild" i flykt.

Sedan, bara för kontrastens skull, måste jag berätta om att vi på hemvägen såg ett par svanar leva delar av sitt svanliv på en åkerplätt.

Ja, enkelt liv... möten med liten och stor, skänkte mig en så härlig dag!


2014-02-08

Bruna nyanser med gröna stänk


Måste bara rapportera, att idag har jag varit åtminstone lite duktig. Det blev nämligen en ganska lång promenad i det vårlovande vädret. Inte ens jag försökte finna en lämplig ursäkt för att slippa, vilket med kännedom om mitt beteende under den senaste tiden, får anses vara värt att nämnas.

Kom direkt att tänka på, att solen står betydligt högre idag än bara för en månad sedan och genast kändes stegen ovanligt lätta och i huvudet började en yster vårsonat lite trevande stämma upp. Om möjligt märktes detta ännu tydligare hos fåglarna, för de hade full aktivitet såväl i damm som i träd. För ni skulle sett hur änderna putsade fjädrar och var lite allmänt halvmalliga där de kvackade i det iskalla vattnet, kajflocken i sin tur ägnade sig åt flyguppvisningar av sedvanlig attackkaraktär. Skatorna och kråkorna ska vi bara inte ens tala om, de larvade sig och var rent av pinsamma i sina flirtiga vårkänslor. Småfåglarna var nog värdigast, men hoppade från kvist till kvist och såg ut att trivas med tillvaron, de också.

Vi då, de flitigt promenerande? Jodåvars, vi blev helt klart smittade av fåglarna och skulle också vara lite spektakulära. Det blev en hel massa trappsteg uppåt bergen och jag fick dessutom tillfälle att utmana min akrofobiska sida över Huskvarnaravinen via den småläskiga Turistbron.

Väl medveten om att vackrare tider kommer framöver, vill jag ändå påstå att naturen faktiskt är vacker även nu, bara man har de rätta glasögonen på. Bruna nyanser med gröna stänk handlar det om. Jo, jag tycker om dem!

2014-02-05

När staden vaknar


Staden vaknar upp,
mörkrets grepp ger nu vika.
Blottar lust och sorg


En efter en tänder ljus i sitt fönster. Vad döljer sig bakom ljusens fasader? Hur många vaknar lätta till sinnes och hur många känner olust? Finns det fönster som aldrig tänds i glädje?

Ljus tänds och ljus släcks. Liv börjar och liv slutar. 

Den eviga gången. Vi irrar där någonstans, mitt i.


2014-02-03

En unik måndag...

Ja, tänka sig; vi har en alldeles unik måndag att ta vara på idag. Nog för att det funnits många måndagar tidigare och fler lär det komma, men just denna måndag är den enda som finns just nu.

Apropå "just nu"... den här bilden knäppte jag på förmiddagen. Vill använda den som bevis för att SMHI faktiskt rättar sig efter mig. På morgonens prognos påstod de nämligen, att dagen skulle bli helgrå. Det lät väldigt tråkigt med en helgrå dag, dessutom måndag, så jag plockade fram kameran och trollade fram en bild där solen faktiskt tittar fram igenom molnen.

Vad gjorde SMHI? Jo, kan ni tänka er! I nästa uppdatering hade de kikat på min bild och ritat små solar bland molnen.

Rena trolleriet, nu vet ni.

För övrigt önskar jag alla en fin måndag.


Oki, en liten måndagshaiku också då. Är inne i en sådan period.  :)

När himlen är grå,
din själ vilar i vemod,
solen väcker upp.


2014-02-01

Det får bli haiku i stället

Lite nysnö efter gårdagens Boreattack, men inte blev det mycket att skriva om. Plusgrader på väg, men slask är trist och inte heller mycket att orda om. Risk för isiga vägar vill jag inte ens tänka på...

Nej, det får bli en haiku i stället, annars blir det ingen uppdatering:

Katt ligger på vitt,
sover snart i drömmens land.
Svarta hår blir kvar.