2012-11-14

Jag hade ett bestämt mål idag

För närvarande har jag ingen lust att blogga om aktuella händelser, vare sig inom eller utom landet, inte har jag varit på någon intressant resa och inte heller tänkt några stora tankar. Jag bara finns och - trivs!

Så, vad göra? Lägga ner bloggen eller fortsätta att skriva om det som ändå finns och händer omkring mig?

Nåväl, det får bli några dagsfärska höstbilder, tagna under dagens "stadsvandring".

Det var en molnig dag, vilket förvisso syns i de aningen "dämpade" bilderna. Men jag tycker om dem ändå.

Så, följ med mig, så får vi ser var vi hamnar. Faktum är att jag hade ett bestämt mål idag.


Den översta bilden tog jag vid Huskvarna Folkets Park. Träden i höstliga kontrastfärger stod där som i en utstuderad parad. Vättern skymtade lite diskret där i bakgrunden, bara ett par nyanser mörkare än den molntäckta himlen. Jodå, det här började vackert och bra.

På Piren i Jönköping rådde det stiltje. Visserligen låg det några båtar i hamnen, men de såg övergivna ut, liksom de för bara några veckor sedan så välbesökta sommarrestaurangerna, som nu endast hade uppstaplade stolar på sina bord.


Så jag förträngde min vemodiga sommarlängtan och lämnade den igenbommade Piren.

På gågatan träffade jag äntligen människor! De flesta ilade med bestämda steg och lätt framåtböjda kroppar. Möjligen var det inte enbart lunchstressen som slet i dem utan även vindarna från Vättern.

I Rådhusparken träffade jag på "Harpolekaren och hans son" (skulpterade av Stig Blomberg, 1947), vilka trots lätt/obefintlig klädsel inte såg ut att besväras av dagens vindar, utan stod där med en självklar pondus.

Som framgår av bilderna, hade många av parkens träd fortfarande kvar sina löv. Det var riktigt vackert och med lite fantasi gick det att föreställa sig att marken var översållad av blommande maskrosor och ej av fallna höstlöv.


Är du fortfarande med mig?  :)

Bakom den torrlagda fontänen skymtar Rådhuset, som en del lustigkurrar i stället föredrar att kalla de Rådlösas hus. Vi ska inte fördjupa oss vidare i detta, för kommunalpolitik är så trist, utan kanske kunde vi gå upp på den tomma scenen och sjunga en vers? Det gör ingenting alls, om det är mer spontant än bra, för det är inte så mycket rörelse i parken i alla fall...

Mer rörelse började det däremot bli i min mage! Men, lämpligt nog, är vi nu framme vid Restaurang  Guvernören, där ett ganska stort gäng f d kollegor skulle träffas för lunch. Man lär sig av sina elever, brukar det hela... och nog hade vi lärt oss en viktig läxa: Det blev värsta surren, med mycket prat och glada skratt.

Detta var en liten bildberättelse om hur en molntrist dag kan skapa livets gyllene ögonblick. Tack för att du följde med mig.

22 kommentarer:

  1. God kväll, Ailas!
    Tack för en trevlig och lärorik vandring :-)
    Så fick du en bra avslutning också med lunch i glada vänners sällskap. Låter som en riktigt trevlig dag!
    Nattiskram, Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, precis... även en grå dag kan bli toppen.

      Hoppas att det lugnat ner sig lite hos dig och att du själv mår bra.
      Kram

      Radera
  2. Ja men precis så där är det. Inte behöver man flyga jorden runt för att berätta om sin vardag.
    Jag njuter av att få gå omkring och titta på allting som du visar. Min värld är ännu mindre för det mesta.
    Intressant det där egentligen, för en liten värld kan vara hur intressant och stor som helst men en stor värld kan vara precis tvärtom, mördande tråkig.

    Njut av dagen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin, så klokt skrivet... för precis så där är det! Du visat också detta i verkligheten på ett alldeles utmärkt sätt.

      Radera
  3. Tack för detta! Efter din promenad kan jag lugnt stanna inne idag och bara njuta av dina bilder och din berättelse.
    Lärde mig dessutom något nytt. Visste inte vem som skulpterat Harpolekaren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Idag är det faktiskt riktigt, riktigt grått. Tur att det finns trevliga böcker, dator och tak över huvudet.

      Radera
  4. Tack för den trevliga promenaden!
    Inte behöver man tänka några stora tankar för att blogga. I så fall skulle jag få lägga av omgående. ;)
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är trevligt att det finns människor som uppskattar det lilla i livet. Det får vi leva på. :)

      Kram

      Radera
  5. Tack för att vi fick följa med på den trevliga promenaden! Intressant och lärorik dessutom. Tyvärr hade jag inte bokat bord men en annan gång så ;-)

    Ha en fin kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trevligt att ha dig med! Nästa gång följer du med in, noterat. :)

      Tack, fin kväll!

      Radera
  6. Vilken fin promenad du fick och perfekt avslutning med lunch. Fast det är klart, du fick ju promenera hem efter det också :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du hittade genast den svaga punkten, dvs hemvägen. Måste vara brutalt ärlig och erkänna, att jag åkte med en kollega. :)

      Radera
  7. Det är jag som ska tacka för att jag fick den äran att få vandra med dig. Synd jag inte fick följa med in på restaurangen för nu börjar jag blir riktigt hungrig. Men ni har säkert redan lämnat stället med mätta magar och huvudet fullt av glada tankar.
    Jag vill inte bara höra talas om att du ska sluta blogga. Oavsett vad du skriver om så finner du mig slukande varje bokstav och bild.

    Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du försvann ju från slutmålet och kom inte tillbaka förrän vi hade gått. Men vi tar igen det nästa gång?

      Tack så mycket för de vänliga raderna, Lotta.

      Varm kram!

      Radera
  8. Så trevligt att få vara med på din vandring genom Huskvarna och Jönköping. Det är det vardagliga som ofta är det fina, vem behöver storvulna äventyr? Att få träffa goda vänner, att diskutera och utbyta åsikter,det är en lisa för själen. Varje människa är ju en ö, som Hemingway sade. Jag tycker det är fint på hösten, inte så mycket stoj och glam, rofylldheten uppskattar man mer och mer. Men visst, sommaren kommer ju tillbaka, lika välkommen som alltid!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trevligt att så många ville följa med. Det uppmuntrar till fler promenader, även under dagar då vädret kanske inte är det allra bästa.

      Lite tidigt att börja längta till sommaren, vi får ta julen först. :)

      Radera
  9. Lägga ner bloggen? Nej, det tycker jag inte! Men det ska ju inte kännas som tvång, posta när du känner för det. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för uppmuntran, men du vet hur det är... Ibland känns det att saker och ting börjar upprepa sig. Tvång får det aldrig bli, det har du rätt i.

      Radera
  10. Jönköping ÄR vackert. Men kallt. Tycker att jag fryser varenda gång jag tar mig till sta'n :-) Vackra bilder en grå dag, hoppas maten smakade också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant, så sant... Det blåser ofta snålt från Vättern, men vackert är det!

      Ja tack, både maten och sällskapet var alldeles utmärkta.

      Radera
  11. Hejsan hejsan!
    Ska bara skicka över en söndagskram :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oh, tack... *gillar*

      Kram tillbaka!

      Radera

Tack för din kommentar!