2012-09-25

Drömsk vid Huskvarnaån

Vilken förmån det är att bo i en vacker trakt! Visserligen delar jag den glädjen med väldigt många i detta natursköna land, men vad jag egentligen ville säga är, att alldeles för ofta rusar alldeles för många människor oseende förbi, i ständig jakt efter större och häftigare sensationer - trots att rikedomen finns alldeles inpå.

Dessa människor riskerar att bli varaktigt blinda, okänsliga och fattiga i sitt inre. Den senaste iPhonemodellen i fickan till trots.

Gårdagens promenad i ett underbart höstväder utefter Huskvarnaån och fallen matade mig full av sagor. Jag fann en skönhet och ro som inbjöd både Näcken och Älvan till dans, till musik av naturens oefterhärmliga ljud.


2012-09-24

Att vandra i ljus och mörker

Det är måndag morgon...  och mitt huvud känns så lugnt! Tra-la-laaa... 

Helblå himmel, en värmande sol smeker min vänstra kind genom fönsterrutan, kaffe i muggen och morgonens datorrunda är startad. Inga tvingande planer, men en hel massa möjligheter inom räckhåll. Ungefär som att stå framför en välförsedd fruktdisk (Nej, inte gottedisken, har slutat med godis) och titta på de olika färgerna... känna dofterna och minnas smakerna... Skall jag välja den eller den? Ja, precis så kittlande känns det.


Livet är gott och jag tänker med en blandning av vemod och glädje på gårdagens promenad. Så vackert, men visst håller vi på att säga adjö till sommaren... 


Men, vi gör det vackert! Eller vad tycker ni om färgerna i bilden? Jag bara älskar dem. Älskar!



Men varför får inte naturen vara så där vacker? Varför måste vissa människor sabba och förstöra? Ser de verkligen inte det underbara omkring sig, utan går i stället omkring i ständig frustration och mörker?

Jag menar, vad hade den här cykeln gjort för ont, för att den skulle bli föremål för slakt och plundring och som tack sedan slängas vårdslöst, där vid den vackra bäckkanten?


Ungdomligt oförstånd, tänkte jag sedan, uppgivet... Någon med noll kronor i fickan behövde kanske ett innerdäck och en sadel och kanske lite till och så råkade bara cykelstackarn finnas där, som ett vidöppet förråd med en GRATIS-skylt?

Jag suckade och gick vidare, hemåt.

Passerade sedan denna lilla återvinningsstation, där det går att lämna tidningspapper, kartong, glas och lite till. Jättebra!

Men när jag passerat tidningscontainern kände jag hur blodet började koka inom mig och ord som definitivt inte är lämpliga att skrivas på en anständig blogg poppade upp ur ett mörkt skrymsle i hjärnan.

För jag lovar, här handlar det definitivt om vuxna människor! Men se på vilket uselt sätt de är vuxna!!! Hur kan någon ha mage att svina ner så där? 


Nu gäller det att snabbt finna fattningen på nytt. Solen skiner ju... och jag vill inte missa dagens underbara möjligheter.

Önskar er alla en härlig dag, var rädda om er och vår vackra natur!

2012-09-23

Hösten kliver fram


Efter två dygns heldagsregn kom det äntligen lite sol och då gällde det att utnyttja dagen på bästa sätt.

Ett sådant sätt är definitivt att ge sig ut i naturen, för att sniffa, titta och iaktta eventuella förändringar.

När det gäller dofterna, så var de ovanligt intensiva, så som så ofta efter regn. Allra tydligast kände jag lukten av brännässlor, märkligt nog.

Ganska snabbt kunde jag också konstatera, att hösten klivit fram med ett par fräcka steg under regndagarna. För även om naturen fortfarande ser ganska grön ut här, så var det ändå inte svårt att hitta träd och buskar, som höll på att byta till höstskrud. Jag noterade också att vissa unga björkar vinkade med enstaka helgula grenar i vinden, medan resten av trädet var grönt. Det såg onekligen ganska konstnärligt ut med dessa randiga träd. Nästan lite punk.  :)

Sedan försökte jag kolla på rönnbären! De rönnar jag passerade hade väldigt få bär. Fast jag tror i och för sig inte, att det går att lita på den gamla bondepraktikan. Den som lever får helt enkelt se!  :)


Djuren kan inte handla på ICA

Måste bara berätta att min dotter hade synpunkter på mitt föregående inlägg angående "äppeltjuvarna". Hon tyckte inte att jag borde kalla "de underbart söta djuren" så nedsättande, de ville bara få lite guldkant i form av goda äpplen, tyckte hon... och fortsatte att jag gott kan dela med mig av mitt överflöd i trädgården:

- Du kan ju alltid handla äpplen på ICA och Konsum... men det kan inte de!

Det var faktiskt något som gick rakt in i hjärtat på mig, för visst är det precis på det där sättet.

Egentligen tycker jag också, att människan alldeles för ofta tagit sig för stora friheter genom att bestämma vilka som har rätt att leva och vilka inte. Vår blodiga historia visar dessutom mycket tydligt, att vi till och med krigat - och gör så alltjämt - mot våra egna... och ändå skryter vi över våra överlägsna hjärnor.

Slutsats: Människan är det värsta rovdjuret som finns, utan konkurrens!

Jag är djurvän och vill egentligen endast utrota fästingar, vägglöss, kackerlackor och liknande fullkomligt onödiga djur. Med vilken rätt, den frågan bör kanske ställas?

Illustrerar inlägget med en njutningslysten kålfjäril, som söker guldkant i tillvaron i en favoritblomma. Jag passar samtidigt på att önska alla en fortsatt trevlig dag.



2012-09-22

Tjuvsamhället brer ut sig


Här kommer ett nytt bildbevis på hur tjuvsamhället bara brer ut sig mer och mer. Så här såg det nämligen ut i min trädgård för några minuter sedan; rena invasionen. Äppeltjuvarna är ihärdiga och snart har jag väl hela skogen kalasande här.

Ska en hederlig människa behöva ha det på detta viset?  :)

Bildkvaliteten blev ganska dålig, det duggregnar nämligen och så fick jag så bråttom! Tjuvarna märkte nämligen att jag fifflade med persiennerna, så det var bara att trycka bums! Ville ju ha ett bevis, om jag nu skulle bestämma mig att göra ett rättsligt ärende av dessa återkommande stöldattacker.  :)

Bortsett från dessa hemfridsstörare så är läget lugnt. Lågtrycket håller sig kvar, såsom en trofast vän. Låt vara att kärleken inte är ömsesidig i detta fall.

Önskar er alla en trevlig lördag. Gärna med bättre väder än vad jag har.



2012-09-21

Underjordiska timmar

Jag har precis läst ut fransyskan Delphine de Vigans “Underjordiska timmar”. Jag vet inte hur stora förväntningar jag hade på boken, men oavsett - de infriades med råge, vilket inte sker med varje bok.




Jag ska inte gå in på själva handlingen, utan nöjer mig med att konstatera att bokens huvudpersoner är två människoöden i storstaden Paris, vilka parallellt kämpar med var sina stressande gissel: Mathilde som offer för svår arbetsplatsmobbning och Thibault med trötthet och hopplöshet som ambulerande akutläkare i ett liv med 60 % luftvägsinfektioner och 40 % ensamhet, för att citera hans egna ord. 
Många människor trampar dag efter dag som zombier i samma långa underjordiska gångar i ständig jakt på nästa metrovagn och linjebyte, på väg till och från. Andra sitter i hopplösa bilköer i ständig jakt på en parkeringsplats. Livet riskerar att urholkas inifrån av  krav och tankar som hemsöker dem. Frustration och maktlöshet, storstaden som plats för moralisk prövning, som grind som stänger in och stänger ute. Människor med identitet endast på sina lönebesked. Dag efter dag, utan kraft och möjlighet att bli fri.
Kan du älska mig? Mig, med hela mitt trötta liv bakom mig, min styrka och mina svagheter?
Längtan och tankar om ett annat liv, javisst... de kommer upp till ytan ibland, men kvävs snabbt av verkligheten. "Underjordiska timmar" är ingen romantisk berättelse. I stället är den en civilisationskritik av det drabbande slaget. Människor med lust att vråla högt utmed väggen vid ingången till metron. Eller människor som slutat att bry sig. De lever mer eller mindre mekaniskt. Staden har slutit sig omkring dem som ett strypande galler.
*   *   *

Detta är en riktigt bra bok som träffar direkt i hjärtat och som faktiskt stannar kvar. torarväntningar jag hade på boken, men oavsett - de infriades med råge, vilket inte sker med varje bok.Jag ska inte gå in på själva handlingen, utan nöjer mig med att konstatera att boräffar direkt i hjärtat och stannar faktiskt kvar. 

2012-09-20

Guiden som maxar dina chanser

Casino & Spel Online

Nyfiken på casinospel på nätet?

Vi lever i valmöjligheternas tid, på gott och ont. Alternativen är ofta så många och snåriga, att vi antingen blir yra och matta och vågar ingenting, chansar blint på något... eller så är vi kloka och tar hjälp av expertkunskapen.

Det är där www.casinosidan.com kommer in! Sajten är en riktig guldgruva för alla spelvänner; en guide för såväl rutinerade som nybörjare. Sajten innehåller aktuella topplistor och recensioner som ger tydliga besked om de viktigaste casinoföretagen på nätet. Du får också all tänkbar praktisk information du behöver för att optimera allt kring ditt spelande och undviker därmed onödiga - och kostsamma - misstag.

Själv är jag ingen van spelare, men jag har uppskattat möjligheten att kunna testa spel som Blackjack, Roulette med flera helt gratis. Med hjälp av sådana testomgångar och Casinosidans strategiska tips har jag faktiskt vågat att börja spela lite försiktigt. Jag har varit mycket noga med att inte spela för mer än vad jag bestämt mig för i starten, hur roligt och lockande det än skulle vara.

Ännu har jag inte lyckats ta hem några större vinster, bara ett par småvinster som hamnat på det allmänna spelkontot. Men, precis som så många andra, "vet" jag att en dag kommer den riktigt stora vinsten!  :)

Casinosidan är alltså ett komplett hjälpmedel för alla spelare eller för den som tänker börja spela. Är du nybörjare, så titta runt på sajten i lugn och ro innan du satsar på själva spelet. Du kommer snart att upptäcka, att det inte alls är så svårt som du kanske trott.

Jag vill önska dig lycka till; med Casinosidan som rådgivare ökar dina vinstchanser betydligt.

Spela blackjack hos Betsson



2012-09-17

Promenad i tankar

Morgonens dis och gråväder genomgick en förvandling, ungefär lika fantastisk som sagans Askungen. Strax före lunch kom solen fram och himmelens blå öppnade sig i all sin inbjudande skönhet.

Då det var dags att lämna några av mina låneböcker, så åkte dessa snabbt ner i väskan och iväg kom jag. Promenerande, märk väl...!  :)

Jag har i dagarna fått ett underbart litet barnbarn, mitt andra... och nog har jag levt i ett virrvarr av tankar och känslor, ödmjuka och nära livets källa.

Medan jag gick, funderade jag på hur vi varje dag väver in en ny rand i vår livsmatta. Ljusa som mörkare nyanser, från födelsen till döden; tillsammans bildar de unika skapelser, berättelser värda att skildras och lyssnas på.

Som så ofta, stannade jag sedan en stund hos kloke Alf Henriksson, som så troget står staty på Esplanaden i Huskvarna. På baksidan av statyn står det en tänkvärd text:

Dagen idag är en märkvärdig sak. Tänk, evighet fram och evighet bak.

Ja, tänk... Just nu, i denna stund står du och jag och alla andra levande varelser mittemellan två evigheter.

Har vi inte anledning att känna oss ganska märkvärdiga trots allt, i all vår litenhet?




2012-09-16

Tjuv på bar gärning

Hade just hunnit undra lite över antalet oranieäpplen i trädet. Tyckte bestämt att det försvunnit några. 

Idag fick jag förklaringen, för här tas äppeltjuven på bar gärning. Kompisen gömmer sig bakom vinbärsbuskarna.

Bilden blev inte så bra, eftersom jag fick ta den genom fönster/persienner. 

Men, bevis som bevis!



2012-09-13

På jakt efter hösttecken

Ett pålitligt hösttecken är att många nya aktiviteter startar och vissa gamla börjar igen efter sommaruppehållet. För min del startade vi i går vår bokcirkel och det var riktigt trevligt att träffas igen.

Jag vill passa på att skryta lite och tala om att jag faktiskt promenerade ända ner till Jönköpings centrum och även en bit tillbaka. Det blev en ganska lång sträcka totalt, så jag var riktigt stolt. Låt vara att jag idag varit lite öm i benen och följaktligen inte alls lika aktiv.

När jag tänker efter, så bör jag kanske använda ordet strosa i stället för promenera. Som så ofta, hade jag nämligen kameran med och det blev en och annan avstickare "ut i geografin", för jag hade nämligen bestämt mig för att iaktta och dokumentera hösttecken.

Jag såg fortfarande många blommande oaser, men också mogna nyponfrukter och blad som börjat skifta färg i träden eller rent av redan ramlat ner på marken.

Hösten är alltså på gång, men ännu finns det sommarkänsla kvar!


2012-09-07

Läskunnigheten inom EU

Europa sägs höra till den s k "civiliserade" delen av vår värld. Men ibland undrar jag...

Jag blev nämligen alldeles förfärad över uppgiften, att var femte europé läser så dåligt, att de inte klarar sig i det moderna samhället och inte blev jag gladare av att läsa, att över 17 procent av 15-åringarna i Sverige ligger på en nivå där de bara klarar de allra enklaste texterna. Funktionella analfabeter, med andra ord.

Nog kände jag till problemet sedan tidigare, men att det var så där illa trodde jag nog ändå inte riktigt.

Uppgifterna kommer från en EU-rapport och borde rimligen vara ganska tillförlitliga.


Högst andel svaga läsare finns i Bulgarien, hela 41 %.
Lägst andel finns i Finland, 8,1 %. Ytterligare en gång får den finska skolan indirekt beröm.
EU:s mål är att andelen dåliga läsare bland 15-åringarna ska minska till 15 % inom åtta år. Detta mål är alldeles för tamt, tycker jag. 
Läskunnigheten borde vara en mänsklig rättighet, varken mer eller mindre.
Ja, vad säga?
Själv tycker jag att detta är totalt oacceptabelt, alldeles förfärligt och att något måste göras i fråga om läs- och skrivundervisningen i den svenska skolan. NU, för det är redan alldeles för sent. Vi kan inte fortsätta att stänga en så stor andel människor ute från samhällslivet. 

2012-09-06

Hösten är fullbordan

Låt oss tala om kärlek idag; kärlek med känslor som ger oss det där lilla äkta djupet som betyder så mycket för hur vi kan hantera det övriga livet.

Hur klok människan än tror sig vara, så är vi helt beroende av naturen omkring oss, vi är ingenting utan den. Årstidernas växlingar förser oss inte enbart med samtalsämnen, utan utgör en spegel på livets gång.

Våren med sin ivriga förväntan, sommaren med sina sprudlande fröjder och så nu - hösten med sin fullbordan. Låt oss stanna där idag.  :)

Ett par timmar med lugnt trädgårdsarbete med sekatör, flitiga fingrar och kratta, i sol och under blå himmel en septemberdag som denna är förvisso lycka. Mogen, slitstark kärlek. Blandningen mellan den kvarvarande sommarkänslan och den annalkande hösten ger en sällsynt välsmakande anrättning. Sann livskvalitet.

Eftersom min rygg inte alltid tillåter alltför långvariga arbetssessioner, så avslutade jag dagens pass med kameran. Delar med mig några snabba höstglimtar.



2012-09-01

Första höstdagen

Om vi bara ser till kalendern, så har vi lite motvilligt fått lägga sommaren till handlingarna. Våra diverse sommarminnen finns numera lagrade i vårt livs lilla ryggsäck, förhoppningsvis utan alltför besvärande tyngder. Regnandet har vi väl åtminstone glömt vid det här laget?

Idag smakar jag lite försiktigt på ordet höst och låter minnesbilderna vandra fritt. De irrar runt i huvudet en stund, som för att vaska fram de allra bästa... och stannar slutligen hos mogna äpplen, naturens otroliga färgprakt och så den vemodiga solen.

Inte mig emot, jag kan tänka mig ytterligare omgångar av alla dessa.  :)

Den första höstdagen blev helt underbar här i södra Vätterbygden. Morgonens grådis försökte visserligen påminna om det som komma skall, men solen och värmen hade mod och kraft nog för att ta över vädret, så det gällde verkligen att utnyttja dagen.

Jag skulle luncha på stan och strosade i god tid utmed Rocksjöns strand, i kortärmat, och fick nästan lust att långsamt sänka mig ner i vattnet, men hejdade mig i sista stund.  :)

Överallt mötte jag glada människor, som om solen hade penslat dem med ett lysande skimmer, prickat med glitter i ögonen. Några hade satt sig ner på det fortfarande gröna gräset, en grupp sjövilda barn i olika åldrar sprang omkring och jagade varandra och ett par familjer grillade. Lite så.

På stan kryllade det av folk, en och annan med en shoppingpåse... men de flesta var nog ute för att visa upp sig, träffa vänner eller kanske bara för att hitta en ledig stol på någon uteservering.

Ja... och jag njöt!