2015-06-24

Nej, jag klagar då inte...

Faktum är att jag inte klagar på denna sommar särskilt mycket. För naturen - och därmed för naturvännerna - har vädret varit närmast perfekt. Jag minns inte när vi senast haft samma artrikedom och grönska som i år. Vilken rikedom, vilken sann livskvalitet!
Idag blev det en skön promenad runt lilla Rocksjön, den minsta av våra tre centrala sjöar. Vättern och Munksjön heter de två större.

Hela sjöområdet är ett naturreservat med våt- och kärrmark innehållande ett mycket rikt djur- och växtliv.


Många av arterna är "namnlösa" för mig, men ska faktiskt försöka bilda mig så småningom.


Givetvis klättrade jag upp i det lilla fågeltornet. Växlade några ord med en sothöna och beundrade svalornas otroliga flygkonst. De var verkligen i form idag!

Tänkte försöka spegla mig i vattnet och konkurrera med näckrosorna, men insåg att jag nog inte skulle klara vattenelementet lika bra som de, om jag skulle råka ramla i... så tanken förblev endast just en tanke. 


Större delen av promenaden går man på en ganska smal spång, men det finns flera sittplatser, där det går att rasta, fika eller bara njuta av tillvaron.


Tripp-trapp-trull poserade dessa tre skönheter inför min kamera. En av dem sträckte lite extra mycket på sig, som du kanske ser?


Dessa två herrar hade ställt sig på en väl vald plats för posering. Men, jag är osäker på, om de var nonchalanta eller om de faktiskt försökte göra sig extra presentabla genom det ivriga plockandet med fjädrarna. Misstänker emellertid starkt, att det var enbart sina honor de tänkte på och inte på mig och min bild, så jag promenerade vidare.

I slutet av promenaden passerade jag några underbara blomsterängar.

Tror nästan att det blir dacapo i morgon, eftersom grannen vill så gärna göra samma promenad, när jag berättade om  min. Inte mig emot, ställer gärna upp!

Detta kommer jag att leva på länge. Åtminstone till morgondagens repris.

2015-06-14

Jo, jo... Hjo - med cykelkul och annat trevligt

Gårdagen blev helt fantastisk, både vädermässigt, aktivitets- och sällskapsmässigt. En väninna och jag började med att besöka ett bondloppis i Åkarp, här lite utanför stan. Även om jag inte hade några direkta planer på att köpa något, så är det alltid trevligt att insupa den lantliga atmosfären. Så tyckte även många andra, för det fanns mycket folk på plats och vad jag kunde se, så gick affärerna tidvis riktigt bra.


Men denna dag ville vi så mycket mer! Efter lite funderande valde vi att åka till sommaridyllen Hjo. Valet underlättades av vetskapen att vi skulle få sällskap av tusentals tappra cyklister som deltog i Vätternrundan.

Nog träffade vi på cyklister! På varenda rastplats - och inte endast på rastplatser - fanns det cyklister som antingen behövde ta igen sig lite, fixa punka eller något annat bekymmer. Eller så ville de kanske ha en glass eller en slurk kaffe för att orka vidare.


Trots den intensiva cykel- och övriga trafiken, kom vi så småningom fram till Hjo, vi också. Den lilla staden kändes varm och välkomnande och vi trivdes direkt. Självklart sökte vi oss ner till cykeldepån och där var det förstås full aktivitet: Det fanns det folk på och av cykel, på väg in eller vidare, andra sökte sig massage och annan behandling. Flera låg raklånga på gräsmattorna för att ta igen sig. Vissa valde också att lägga cyklandet s.a.s. till handlingarna för denna gång. Ömma rumpor och stela ben hade hunnit bli lite väl mycket, för många hade nog inte riktigt klart för sig vad de gett sig in på.


Vi däremot... vi visste precis! För snart följde vi äventyret från en uteservering, med härliga veganska grönsaksbiffar på tallrikarna.


Väl med mätta magar (och kanske också aningen småmätta på cyklar och cyklister) tog vi sedan den härliga strandpromenaden i besittning. Den är, kort sagt, helt underbar! Gamla härliga träd och magnifika 1800-talsvillor med en snickarglädje som man sällan får uppleva idag. Plus härliga Vättern hela tiden intill.


Ögonen hade fullt upp med en kavalkad av blommor och buskar i alla tänkbara kulörer.


Fick lära mig att denna underbara växt heter rönnsumak.

Hjo har haft en medveten policy att bevara gamla stadsmiljöer och det hedrar verkligen dem som så konsekvent låtit bli att lockas av den på många andra håll så ivriga rivningshysterin och vansinniga moderniseringsivern. Det är en sann glädje att spontanpromenera och känna den gedigna miljön.


All heder också till de boende som genom blommor och annat förhöjer känslan av trivsel.




Ögonen vandrar och blir aldrig mätta.

Men kaffesugna blev vi förstås och satte oss på en annan uteservering. Snart märkte vi att människorna började plocka fram kameror och blicka åt ett visst håll. Förklaringen var enkel; tätgruppen cyklister skulle passera alldeles framför våra ögon.

- Schuffs-schuffs, wrooom! sa det bara och så var de förbi... jag hann inte få upp kameran förrän en något senare grupp kom inrullande.  :)


Ja, detta var lite om denna fina lördag i Hjo. Återstår bara att säga, att Vättern är aldrig långt borta, med sitt ständigt skiftande och glittrande vatten.



2015-06-11

Ingenstans, ingenstans!

Nu ska ni veta att jag skriver detta efter ett par soliga och sköna sommardagar...  :D

För ärligt talat, så har jag svårt att förstå mig på folk som åker härifrån i dessa underbara tider. Vad är hetsiga vägar, trängsel på flygplatser och stationer när man kan promenera lugnt i underbart skön natur? Dessutom är nöjet alldeles gratis och inte belastar det ens vår gemensamma miljö.

Ska inte heller förakta lyckan att om nätterna få sova i den egna, bekväma bädden.  :)

Så jag sjunger:

Ingenstans! Ingenstans! Ingenstans är det så bra som här, tra-la-laa...

En sådan visa fanns nog inte, så jag har precis uppfunnit den, till en mjukt bestämd melodi.

Bilden ovan tog jag, förresten, häromdagen vid Vätterstranden, alldeles nedanför Rosariet, där de första rosorna numera blommar för fullt.


Mängder av skira rosor, ljuva som ungdomens kärleksdrömmar...
... och där nere blänker sjön. Ser inte bilden nästan exotisk ut? Men tänk, tokhettan slipper vi här.

Det blommar, kvittrar, skiner och lyser överallt. Fåglar, andra djur och till och med maskrosor har fått ungar och det fullkomligt kryllar av allt.

Man skriver vad hjärtat är fullt av och så blev det även denna gång. Ett hjärta fullt av sommar. Men mina ord känns så fattiga, så Naturtokan sätter punkt här. Ni har nog ändå förstått.


2015-06-09

Min senaste kärlek

Denna vår/sommar har på många sätt varit fantastisk, för den har innehållit så mycket kärlek. De första blåsipporna, vitsippsskogarna, maskrosfälten och nu senast de färggranna blomsterängarna.

Den senaste kärleken är alltid ljuvast, eller hur det nu är?

I varje fall, jag fullkomligt avgudar att befinna mig invid en blomsteräng just nu; titta, sniffa och känna all deras ljuvlighet. Färgprakt och artrikedom förtrollar, för det är precis lika vackert var ögonen än landar. Det är i allra högsta grad fråga om seende kärlek.


Igår ägnade jag mig hungrigt åt min senaste kärlek och upptäckte många nya sidor hos min älskade. Så hittade jag till exempel en massa smörbollar och de lyste som små strålande solar bland all annan växtlighet.


Trots att jag är livrädd för fästingar, så kunde inte ens det hindra mig från att komma åt att ta några bilder på de runda, gula skönheterna. De är för övrigt fridlysta här i vårt län, vilket bara ökar deras attraktionskraft.

Här har jag kommit fram till en ny äng och kanske märker den uppmärksammade läsaren, att ängen inte längre är lika glänsande som i de tidigare bilderna? Nej, det hade inte hunnit bli kväll, ej heller fel på kameran... utan allt tyngre moln hade börjat samla sig på himlen.


Ja, här var det inte längre någon tvekan, utan det började bli riktigt bråttom att försöka hitta regnskydd, för de första regndropparna var inte särskilt långt borta.

Är det svensk sommar, så är det! Jag vet att naturen älskar regn, men personligen tycker jag, att regnet kunde falla under natten när jag ändå sover.



2015-06-07

Såsom en mås vill jag guppa


Vätterns vatten är då verkligen inte badbart ännu, med däremot är det underbart att promenera utmed stranden och njuta av alla intrycken. Du kan ha Jönköping framför dig - som på bilden - och Huskvarna bakom ryggen eller så kan det vara tvärtom, beror ju på åt vilket håll du går...  :)

Häromdagen fick jag en strålande idé, när jag passerade denna lilla båt. Jag skulle kunna vända på den och helt sonika ladda den med lite förnödenheter och diverse tillbehör och kasta mig i sjön lik måsarna. Ingen vet vart vågorna skulle guppa iväg med mig. Kanske skulle jag hamna i Hjo, på Visingsö, Vadstena... eller med hjälp av Göta kanal nästan vart som helst.

Tanken hisnar... Får jag be dig om att hålla kaffet varmt, för kanske kommer jag och hälsar på just hos dig! Tidtabellen är, om möjligt, lika osäker som hos SJ, men vad spelar tiden för roll så här i sommartider? Kommer jag, så kommer jag...  )

2015-05-21

Maskrosängar och andra skönheter


Maskrosen är allmänt hatad, men alldeles oavsett... just nu är maskrosängarna helt underbara.  Jag kan stå och titta på den underbara blandningen av gult och grönt hur länge som helst. Men när de vita bollarnas tid är inne, så blir saken en helt annan. Då vågar jag knappt öppna munnen för alla omkringflygande maskrosfrön.


Men nu njuter vi! När jag vänder på mig, så är det lika gult och vackert på andra sidan.


Men naturen varierar sig ständigt. En äng kan faktiskt vara blå också och maskrosorna inte fler än att det går att räkna dem.

Jag förflyttar mig ett par hundra meter och vänder blicken mot Vättern. Det gör också hundratals äppelträd, som ger löften om goda inhemska äpplen i höst.


Här i Gisebo, utanför Huskvarna, är äppelodlarna ganska många och de brukar få goda skördar.


Jag kunde inte låta bli att gå lite närmare och noterade, att vissa träd var i full blom, medan andra såg ut att avvakta. Är höst- och vinteräpplena senare i blomning än de tidigare sorterna, kanske?

2015-05-16

Från hyllad drottning till enkel flicka

Det sägs att en sockenskomakare tog semester på försommaren och satte upp en skylt med texten "STÄNGT MELLAN HÄGG OCH SYREN". Frågan är hur lång ledigheten blev för honom? Här i mina trakter blommar båda två just nu...


Vi får lämna skomakaren vid sin läst, för jag hade ju lovat att berätta om min förvandling från förra inläggets hyllade drottning till enkel flicka. Det gick faktiskt lika snabbt som tiden mellan hägg och syren...

För, så fort jag hade satt mig på den halvmurkna stubben föll "tiaran" av och det började kännas vardagligt. Jag lät blicken vandra omkring... och fantasin och vårvindens okynne lekte mig snabbt in i Barndomens Land. Där det var enkelt att leva.

Min kompis och jag stojade återigen i skogen. Strumporna hade korvat sig och vi hade barr och mossa i håret. Plus riktigt kul. Med tiden blev vi, på barns vis, sugna på något gott. Det var inte mer med det; vi plockade harsyra och blåbärsblommor och tuggade i oss girigt. Så enkelt var det att tillfredsställa godissug på den tiden.


Sedan älskade vi att leka affär och naturen var vår fasta varuleverantör. Det rådde, förresten, ett så strängt besöks- och köptvång, att inte en enda människa kom undan. Men så var det också en affär som salubjöd allt! Du ser några av "hyllorna" i bilden nedan. Du ser smör och kaffe, strömming och får, men det fanns även andra djur till salu. På högsommaren var det extrapris på smultron. Alltid högsta kvalitet, ibland hängande i grässtrån. Vad kunden än frågade efter, så hade vi det. Till bra priser, ska sägas.


Ja, denna berättelse blev skriven av den före detta drottningen och nu vet du alltså hur hon förvandlades till en enkel, liten flicka.




2015-05-13

Jag - en upphöjd person

När du läser dessa rader, så är det viktigt att känna till, att jag känner mig ganska omtumlad och förvirrad. Min tidigare så tydligt enkla identitet har kommit i gungning och jag vet faktiskt inte riktigt vem jag är längre.

Nu blev väl även du förvirrad? Nå, låt mig få berätta:



Det började med en trevlig promenad neråt lilla Huskvarnaån. Grönskan i träd, buskar och gräs brakade i alla sina nyvunna gröna nyanser, blommorna ackompanjerade med skiftande kulörer - alla lika välstämt matchade in i helheten - och så fåglarna...! Ja, fåglarna var bara så gudomliga och många.

Självklart njöt jag oerhört och berördes högt av allt detta. Som om befann jag mig mitt i en otrolig vårfest...

Det var då jag upptäckte det!

Jag som inte tycker särskilt mycket om att befinna mig i centrum, märkte att träden visade mig en otrolig hyllning. Undra på att jag blev förvirrad. Efter ett tag, fortfarande lite motvilligt, började jag emellertid känna mig som en prominent person. Lite åt drottninghållet, så där, tro mig eller ej.



Men det var väl inte så konstigt, för ni ser själva på bilderna; helt uppenbart gör träden vågen för mig!

Självklart började jag fundera på anledningen, men kom inte på något speciellt. Ingen hitlåt på listorna och inga mål i någon match heller. Kanske var det bara ett uppförstorat rykte om någonting som flugit omkring med vindarna? Så måste det varit.

Men känslan och upplevelsen!


Kulmen blev sedan detta hyperartiga träd som alldeles dödsföraktande gjorde en enorm hovbugning och bockade så djupt, att det nästan bröt ryggen och dränkte näsan i det vårkalla åvattnet.

Detta blev bara för mycket.

*     *     *

Nej, jag är nog inget ämne för ett kungligt leverne, för detta bockande och jublande började kännas alltmer olustigt. Jag gick och satte mig på en halvmurken stubbe vid åkanten och började fundera på hur jag återigen skulle kunna bli den gamla enkla flickan. Mer därom i nästa inlägg.

Spännande eller hur?  :)




2015-05-07

Det bor en rishög i mig


Det där är bara en helt vanlig rishög, sådana har vi gott om i skogen. De förfular och ställer till det... eller hur är det?

Nej då, inte alls! Vissa av dem är till och med riktigt trevliga, särskilt om de kantas av skogsblommor. Dessutom erbjuder de fina livsbetingelser för många av skogens djur.

Kom att tänka på, att jag faktiskt ofta känner någon form av systerskap med rishögarna. Denna närhet är särskilt tydlig på morgnarna, när håret står risigt rakt upp och ögonen stirrar förvirrat i badrumsspegeln. 

- Vad är det där för filur som kommit hit under natten? Ibland hinner jag ställa frågan, innan insikten om att det faktiskt är jag själv klarnat.

Men, som sagt, nu vet vi att även rishögar kan vara vackra, bara man ser med tillåtande, kärleksfulla ögon på dem.

2015-05-05

Innan det är för sent

Magnolia, min magnolia,
nu är du här,
du min skönaste vårdröm,
mina ögons blommande ädelsten.
Du i mitt hjärta.

Ungefär så känner jag när jag ser en blommande magnolia. Vid den här tiden inkluderar jag vissa gator i promenaderna för att få en titt på vårfavoriten. Det finns ett antal att välja på här.

Idag fick det bli den här rosa skönheten, med Huskvarnabergen i bakgrunden. Mycket vackrare än så kan det knappast bli.

Tyvärr blommar magnolian ut alldeles för snabbt, så då är det viktigt att njuta av den innan det är för sent. Ett sätt att förlänga njutningen, åtminstone delvis, är att med kamerans hjälp ta med sig hem några av blommorna. Idag delar jag dessutom generöst med mig av blommorna, så var så god, kära bloggläsare.

2015-05-01

Allt kan hända kring Valborg

Sköna maj... javisst, i varje fall i almanackan. I verkligheten ligger dimman/diset tätt över nejden. Vättern är borta liksom grannhusen - bortsett från de allra närmaste.

Det blev inte heller någon majbrasa med vårsånger för min del. Ett riktigt hällregn i kombination med hårda, piskande vindar under sena eftermiddagen hjälpte till att fatta beslutet att stanna inomhus. Ovanligt gott och ombonat för att vara Valborgsmässoafton, alltså.

Desto gladare var jag, att promenaden lite tidigare under dagen blev av. Särskilt trevligt var det att bli uppvaktad av dessa eleganta herrar med glansiga kepsar och vackra halsringar. Faktum är att de började duellera och jag är säker på att det var om mig. Under Valborg är det mesta möjligt, fortfarande.  :)


Körsbärslunden vid Mjölkafållan var en oas i blom. Frågan är hur träden ser ut idag, efter gårdagens störtregn? Med facit i hand syns det tydligt på himlen, att ett oväder är på ingång, förresten...


På Esplanaden i centrum blommar det i överflöd just nu. Blev sittande en god stund på en bänk och lät ögonen vandra från blomma till blomma.


Orange verkar vara populärt i vår. Märkte det även när jag var och tittade på vårkläder för ett par dagar sedan. Inte för att jag är så mycket för mode och sånt, men det blev i varje fall ett par nya brallor och en tunika i trendfärgen. Garderoben var "tom" nämligen.


Trendiga tulpaner fanns det också gott om. Plattan längst framme är till minne av Björn Afzelius, bygdens son.


Där får denna trendiga kvinna sätta punkt för idag och börja tänka på frukosten. Lite senare blir det ett födelsedagsfirande i familjekretsen. I orange.  :)

Trevlig start på månaden maj!

2015-04-23

HATADE ELEGANSER


Träffade på dessa skönheter igår, när jag var på väg till en lunchträff. Jag tycker att de är så otroligt eleganta och vackra att titta på. Naturens under, bland så många andra.

Jo, jag vet... många hatar dessa stora gäss! De "bajjar" ju... samma behov som vi alla djur har. Men människan, den utan konkurrens absolut värsta nedskräparen av alla levande varelser på denna planet, vill bestämma över alla andra. Döda dem, jaga och släng dem på grillen, ropar man.

Jag ställer mig nog på gässens sida, de har samma rätt till livets under som vi. Dessutom bryts ju deras utsläpp snabbt ner på ett naturligt sätt, vilket inte metall- och plastskräp, cigarettfimpar och liknande gör. För att då inte tala om alla industri- och oljeutsläpp...  

2015-04-21

ROSENRIPS




Samma under varje vår: Det grönskar och blommar så underbart i hela naturen just nu, så det gör nästan lite ont i hjärtat av den stigande hänförelsen.

Så blommar det även på vår gård, där jag har beundrat en buske lite extra intensivt. Samtidigt har jag varit lite smått frustrerad, eftersom jag inte vetat vad denna underbara skönhet heter.

Efter lite envishet fick jag emellertid nu reda på att busken heter Rosenrips (Ribes sanguineum) och att dess vackra klasar är en viktig matkälla för de första humlorna och bina. Senare kommer de ganska små, blåsvarta bären, vilka inte är människoföda, men uppskattas däremot mycket av fåglarna.

Tänk vad Google kan... och nu kan även vi.

2015-04-19

KAN DU HJÄLPA MIG?

Det blir inte alltid som planerat... Det fick jag uppleva ytterligare en gång idag, när det tänkta födelsedagskalaset fick skjutas fram på grund av magsjuka hos ett barnbarn. Tråkigt, men sådant händer.

Så då fick jag helt plötsligt en helt oplanerad eftermiddag. På något sätt lyckades jag vinna matchen mot latmasken och gav mig ut i skogen. 


Det var förvisso inte vilken skog som helst i dessa dagar! Markens vita sippmatta var fullkomligt bedårande, så det var bara att sätta sig på en stubbe och låta ögonen vandra. Grönskan var också redan mycket tydlig bland de yngre träden, däremot verkade de gamla ekarna avvakta och tycka att hets är hets och helt onödigt. Men, snart.. mycket snart kommer även ekarna att ta fram sommarkostymen.


Mitt i alla vitsipporna lyste gullpudran som ett pikant inslag vid en liten bäck som söker sig ringlande igenom skogspartiet.

Kanske inte vackrast i skogen, men helt klart det mest spännande blev ändå dessa två varelser, som såg ut att utöva någon form av rituell dans, till ackompanjemang av några entusiastiska fåglar. Jag smög försiktigt fram, stannade till och tittade med stora ögon ett tag, men sedan började jag tänka... Vad ääär det för varelser?! För tänk, om de kan bli farliga! Klokt nog, gjorde jag mig snabbt så liten och osynlig som möjligt och tassade sedan ljudlöst därifrån.

Ja, faktum är att jag darrar lite fortfarande... Är det någon som kan artbestämma dessa?