2015-05-21

Maskrosängar och andra skönheter


Maskrosen är allmänt hatad, men alldeles oavsett... just nu är maskrosängarna helt underbara.  Jag kan stå och titta på den underbara blandningen av gult och grönt hur länge som helst. Men när de vita bollarnas tid är inne, så blir saken en helt annan. Då vågar jag knappt öppna munnen för alla omkringflygande maskrosfrön.


Men nu njuter vi! När jag vänder på mig, så är det lika gult och vackert på andra sidan.


Men naturen varierar sig ständigt. En äng kan faktiskt vara blå också och maskrosorna inte fler än att det går att räkna dem.

Jag förflyttar mig ett par hundra meter och vänder blicken mot Vättern. Det gör också hundratals äppelträd, som ger löften om goda inhemska äpplen i höst.


Här i Gisebo, utanför Huskvarna, är äppelodlarna ganska många och de brukar få goda skördar.


Jag kunde inte låta bli att gå lite närmare och noterade, att vissa träd var i full blom, medan andra såg ut att avvakta. Är höst- och vinteräpplena senare i blomning än de tidigare sorterna, kanske?

2015-05-16

Från hyllad drottning till enkel flicka

Det sägs att en sockenskomakare tog semester på försommaren och satte upp en skylt med texten "STÄNGT MELLAN HÄGG OCH SYREN". Frågan är hur lång ledigheten blev för honom? Här i mina trakter blommar båda två just nu...


Vi får lämna skomakaren vid sin läst, för jag hade ju lovat att berätta om min förvandling från förra inläggets hyllade drottning till enkel flicka. Det gick faktiskt lika snabbt som tiden mellan hägg och syren...

För, så fort jag hade satt mig på den halvmurkna stubben föll "tiaran" av och det började kännas vardagligt. Jag lät blicken vandra omkring... och fantasin och vårvindens okynne lekte mig snabbt in i Barndomens Land. Där det var enkelt att leva.

Min kompis och jag stojade återigen i skogen. Strumporna hade korvat sig och vi hade barr och mossa i håret. Plus riktigt kul. Med tiden blev vi, på barns vis, sugna på något gott. Det var inte mer med det; vi plockade harsyra och blåbärsblommor och tuggade i oss girigt. Så enkelt var det att tillfredsställa godissug på den tiden.


Sedan älskade vi att leka affär och naturen var vår fasta varuleverantör. Det rådde, förresten, ett så strängt besöks- och köptvång, att inte en enda människa kom undan. Men så var det också en affär som salubjöd allt! Du ser några av "hyllorna" i bilden nedan. Du ser smör och kaffe, strömming och får, men det fanns även andra djur till salu. På högsommaren var det extrapris på smultron. Alltid högsta kvalitet, ibland hängande i grässtrån. Vad kunden än frågade efter, så hade vi det. Till bra priser, ska sägas.


Ja, denna berättelse blev skriven av den före detta drottningen och nu vet du alltså hur hon förvandlades till en enkel, liten flicka.




2015-05-13

Jag - en upphöjd person

När du läser dessa rader, så är det viktigt att känna till, att jag känner mig ganska omtumlad och förvirrad. Min tidigare så tydligt enkla identitet har kommit i gungning och jag vet faktiskt inte riktigt vem jag är längre.

Nu blev väl även du förvirrad? Nå, låt mig få berätta:



Det började med en trevlig promenad neråt lilla Huskvarnaån. Grönskan i träd, buskar och gräs brakade i alla sina nyvunna gröna nyanser, blommorna ackompanjerade med skiftande kulörer - alla lika välstämt matchade in i helheten - och så fåglarna...! Ja, fåglarna var bara så gudomliga och många.

Självklart njöt jag oerhört och berördes högt av allt detta. Som om befann jag mig mitt i en otrolig vårfest...

Det var då jag upptäckte det!

Jag som inte tycker särskilt mycket om att befinna mig i centrum, märkte att träden visade mig en otrolig hyllning. Undra på att jag blev förvirrad. Efter ett tag, fortfarande lite motvilligt, började jag emellertid känna mig som en prominent person. Lite åt drottninghållet, så där, tro mig eller ej.



Men det var väl inte så konstigt, för ni ser själva på bilderna; helt uppenbart gör träden vågen för mig!

Självklart började jag fundera på anledningen, men kom inte på något speciellt. Ingen hitlåt på listorna och inga mål i någon match heller. Kanske var det bara ett uppförstorat rykte om någonting som flugit omkring med vindarna? Så måste det varit.

Men känslan och upplevelsen!


Kulmen blev sedan detta hyperartiga träd som alldeles dödsföraktande gjorde en enorm hovbugning och bockade så djupt, att det nästan bröt ryggen och dränkte näsan i det vårkalla åvattnet.

Detta blev bara för mycket.

*     *     *

Nej, jag är nog inget ämne för ett kungligt leverne, för detta bockande och jublande började kännas alltmer olustigt. Jag gick och satte mig på en halvmurken stubbe vid åkanten och började fundera på hur jag återigen skulle kunna bli den gamla enkla flickan. Mer därom i nästa inlägg.

Spännande eller hur?  :)




2015-05-07

Det bor en rishög i mig


Det där är bara en helt vanlig rishög, sådana har vi gott om i skogen. De förfular och ställer till det... eller hur är det?

Nej då, inte alls! Vissa av dem är till och med riktigt trevliga, särskilt om de kantas av skogsblommor. Dessutom erbjuder de fina livsbetingelser för många av skogens djur.

Kom att tänka på, att jag faktiskt ofta känner någon form av systerskap med rishögarna. Denna närhet är särskilt tydlig på morgnarna, när håret står risigt rakt upp och ögonen stirrar förvirrat i badrumsspegeln. 

- Vad är det där för filur som kommit hit under natten? Ibland hinner jag ställa frågan, innan insikten om att det faktiskt är jag själv klarnat.

Men, som sagt, nu vet vi att även rishögar kan vara vackra, bara man ser med tillåtande, kärleksfulla ögon på dem.

2015-05-05

Innan det är för sent

Magnolia, min magnolia,
nu är du här,
du min skönaste vårdröm,
mina ögons blommande ädelsten.
Du i mitt hjärta.

Ungefär så känner jag när jag ser en blommande magnolia. Vid den här tiden inkluderar jag vissa gator i promenaderna för att få en titt på vårfavoriten. Det finns ett antal att välja på här.

Idag fick det bli den här rosa skönheten, med Huskvarnabergen i bakgrunden. Mycket vackrare än så kan det knappast bli.

Tyvärr blommar magnolian ut alldeles för snabbt, så då är det viktigt att njuta av den innan det är för sent. Ett sätt att förlänga njutningen, åtminstone delvis, är att med kamerans hjälp ta med sig hem några av blommorna. Idag delar jag dessutom generöst med mig av blommorna, så var så god, kära bloggläsare.

2015-05-01

Allt kan hända kring Valborg

Sköna maj... javisst, i varje fall i almanackan. I verkligheten ligger dimman/diset tätt över nejden. Vättern är borta liksom grannhusen - bortsett från de allra närmaste.

Det blev inte heller någon majbrasa med vårsånger för min del. Ett riktigt hällregn i kombination med hårda, piskande vindar under sena eftermiddagen hjälpte till att fatta beslutet att stanna inomhus. Ovanligt gott och ombonat för att vara Valborgsmässoafton, alltså.

Desto gladare var jag, att promenaden lite tidigare under dagen blev av. Särskilt trevligt var det att bli uppvaktad av dessa eleganta herrar med glansiga kepsar och vackra halsringar. Faktum är att de började duellera och jag är säker på att det var om mig. Under Valborg är det mesta möjligt, fortfarande.  :)


Körsbärslunden vid Mjölkafållan var en oas i blom. Frågan är hur träden ser ut idag, efter gårdagens störtregn? Med facit i hand syns det tydligt på himlen, att ett oväder är på ingång, förresten...


På Esplanaden i centrum blommar det i överflöd just nu. Blev sittande en god stund på en bänk och lät ögonen vandra från blomma till blomma.


Orange verkar vara populärt i vår. Märkte det även när jag var och tittade på vårkläder för ett par dagar sedan. Inte för att jag är så mycket för mode och sånt, men det blev i varje fall ett par nya brallor och en tunika i trendfärgen. Garderoben var "tom" nämligen.


Trendiga tulpaner fanns det också gott om. Plattan längst framme är till minne av Björn Afzelius, bygdens son.


Där får denna trendiga kvinna sätta punkt för idag och börja tänka på frukosten. Lite senare blir det ett födelsedagsfirande i familjekretsen. I orange.  :)

Trevlig start på månaden maj!