2014-12-30

Komma ut ur - skafferiet


Bilden är ett hörn av årets julbord. Men, det är inte vilket hörn som helst. Det är den veganska delen. Tyvärr stod den viktiga grönkålen på spisen och kom inte med.  :)

Vanans makt är stor och svår att byta. Allt fler har ändå börjat ifrågasätta sina djupt ingrodda vanor vid matbordet. Nu när årets frossarhelg nummer ett är över, så stannar, förhoppningsvis, fler och fler upp och börjar fundera...

Antropofagi, dvs att människor äter kött av sin egen art är sällsynt idag. Desto vanligare är, att människor slentrianmässigt äter kött av andra arter och medverkar därmed till ett stort lidande för så många djur som aldrig får ett liv att tala om. Att den ökande köttkonsumtionen dessutom är skadlig för vår gemensamma planet är också allmänt känt idag och till yttermera visso, visar stora studier mycket oroande samband mellan kött- & charkvaror och många sjukdomar, som allvarligt äventyrar vår hälsa.

Jag har länge tyckt att det är etiskt och intellektuellt oförsvarbart att fortsätta som tidigare, så för ett par år sedan började jag med en avtrappning. Först försvann kycklingen, sedan grisen och till slut åt jag bara fisk och räkor någon gång samt tog grädde till kaffet.

Bollen hade kommit i rullning och nu, inför ett nytt år, står jag med löftet att avstå från alla animaliska produkter. Har testat i några veckor och det fungerar utmärkt. Men, det är lite grann som att komma ut ur skafferiet.

Att vara vegan väcker fortfarande misstänksamhet hos vissa, av ungefär samma slag som att vara nykterist.... Hm och jag som råkar vara dubbelt belastad.  :)

- Vad ska jag nu bjuda dig på? En orolig fråga från en väninna.

För mig känns det som att ha klättrat mödosamt uppför en lång brant - förbi skriet från djurfabriker och slakterier, förbi rubrikerna kring vidriga köttskandaler - och nu äntligen få belöningen; den sköna vyn från toppen samt känslan av välbehag när frihetens vindar blåser bort resterna av det dåliga samvetet för

- vår gemensamma miljö på planeten
- den etiska hållningen gentemot djuren
- leken med den egna hälsan

Jag kunde helt enkelt inte fortsätta att förtränga övertygande fakta och känslor som kom mig allt närmare. Belöningen är inte enbart ett renare samvete utan också en ny inspiration för matlagning och - faktiskt - så mycket godare mat!

Ett par löften vill jag ge dig, kära bloggläsare: Jag kommer inte att moralisera alltför mycket här, möjligen kan det komma någon bild, om jag lyckas laga något extra gott en dag. Jag kommer inte heller att fråga vilken mjölk du bakat din bulle med, om just du bjuder mig på fika. För militant kommer jag aldrig att bli, har endast gjort ett kostval som känns hållbart och rätt för mig. Jag har alltså äntligen hittat hem.

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR önskar jag dig!



2014-12-28

Mörka skogens magi

Julen är firad, med allt vad det innebär av lite för mycket av allt. Nej, förresten, inte för mycket... bara mycket.  :)

Nu vilar jag ut och tittar på en bild jag tog igårkväll hos en god vän på landet. I sin enkelhet är bilden så fin och får åtminstone mina tankar i rörelse:


Mörka skogens magi i vinterskrud, en stilla afton i slutet av december och jag får så motstridiga känslor. Jag älskar och jag hatar. Samtidigt. Känner så intensivt hur nära varandra dessa motpoler faktiskt ligger, inom det känsliga bältet uti i min kropp.

Är det som det ska?

Mina ögon ser. De ser skönheten i Vinterkungens skickliga hantverk. Men hur kan denne härskare bjuda på något så estetiskt tilltalande, samtidigt som han tjuvnyper mig fräckt i tårna och biter mig elakt i kinden?

Är denne kontrasternas konung i själva verket en Livets budbärare? Du ska vara glad, men du ska också prövas.

Jag hör hans hesa varningsrop: Se på mig och drick av min orörda skönhet... och precis när jag är i kulmen av njutningen, så väser han: Kom ej för nära och bli varse om dina gränser, för du kan slukas av mörkrets garner och dina ben sjunka djupt in i markens mjuka kyla.

Javisst, jag böjer mig, trots att mjuk kyla i sig äger en motsägelse.

Inom mig sjunger fortfarande barnens glädjetjut från julfirandets fröjder och tungan och magen delar ett gemensamt minne från samma fest.

Nu ska det festas igen.

Bara några steg uppför en halkig stig. Där väntar en kväll med varma hjärtan och där bryter vi bröd tillsammans. 

Värmen har åter besegrat kylan.

2014-12-21

GOD, VIT JUL


Här står vår stolta gårdstomte med sin lykta och vill önska er alla en riktigt fin jul; en önskan som jag givetvis instämmer i med det varmaste!

Som ni ser, så är tomten omgiven av grönt gräs och blommor, för så ser julen ut att bli här i år.

Vit jul kommer det att bli här ändå och så hoppas jag, att det blir även hos er, särskilt om det finns barn med i julfirandet. Alldeles för många barn måste tyvärr uppleva ändå hur mamma, pappa eller några andra personer barnet älskar blir "konstiga" under julfirandet. I värsta fall blir alla vuxna helt galet sjuka... Stackars barn, säger jag. Redan mindre mängder alkohol gör att barnen märker skillnaden; det där omotiverade och okontrollerade skrattet, det där lite för glada tillropet... när kontrollen börjar svika.

Här är en julberättelse, skriven av en med "trasig själ":

"Alla jular var en skräck.
Jag hoppades alltid att de skulle få bli i glädjens tecken. Men framåt kvällen hade alkoholhalten åkt upp så mycket att spärrarna släppte och mostrar, farbröder och kusiner började gräla och skrika att de hatade varandra. Vi barn satt under ett bord och försökte låta bli att lyssna, jag försökte trösta min lille kusin som var förtvivlad varje gång hans mamma tappade kontrollen. Om han inte höll sig undan kunde han få en örfil eller så.

Rekordet kom nog när ett par stycken fick tag på kniv och flög på varandra. Det var sista stora släktjulen. Sen firades det i mindre, något lugnare grupperingar. När jag var stor nog bad jag mamma att slippa fira jul alls. Vi hade ett antal jular utan firande innan vi hittade till något slags helgläge.
Nu firar jag helnyktra jular (och övriga året med), mitt barn ska aldrig komma i närheten av den ångest jag känt, ingen person som är onykter har i barns närhet att göra."



Nu tar jag förmodligen lite jullov från bloggen, men återkommer sedan och berättar lite mer om julens alla färger.

Ha det bäst, kära bloggläsare.

Julkram!

2014-12-19

LÅT SINNENA VANDRA

Julen kommer och den kommer även om du inte stressar dig fördärvad. Julens budskap är ett helt annat än alla de yttre "måstena" reklamen vill att du ska ta till dig.

Så, sätt dig en stund och koppla av. Kanske med en kopp kaffe eller te... och så låt sinnena vandra. Känn hur julefriden växer inom dig och lyckan ler förbindligt emot dig.




2014-12-18

FÖRVIRRAD

Det har varit ytterligare en grå och halvblöt dag, med flera plusgrader. Inte mig emot, längtar ju inte det minsta efter snö och halka, som bekant.

Däremot älskar jag småfåglar och idag blev jag milt sagt förvirrad. För ni anar inte vilken konsert det var i vårt buskage! Det var ett otroligt, flerstämmigt kvitter, så för ett ögonblick trodde jag nästan att jag kommit med på en tidsresa, fram till våren... Tror inte att jag någonsin varit med om något liknande i slutet av december.

Sångarna var glada och de var många. En del flög iväg och sången tvärstannade, när jag kom lite väl nära i deras tycke, men ganska många ville vara med på bild. Jag räknade till 6 - 7 olika arter, plus mästersångaren koltrasten som satt på marken och tog vara på sådant som ramlade ner från de rikas bord...

Jag ler fortfarande och känner mig varm inombords. I morgon ska jag nog gå och tala med änderna vid ån.

PS. Hade liknande bild häromdagen, men denna gång lyckades jag fånga fler fåglar. Hur många hittar du?   ;)


2014-12-14

STÄMNINGEN STIGER...


Ibland känns det som om det blivit allt svårare att fånga den riktiga julstämningen, dvs den diffusa som finns i djupet av det nostalgiska minnet. Numera börjar ju julen redan i oktober och många verkar äta julmat under hela december, både på lokal och i hemmet. Vad blir det då kvar att längta efter? Prål och prakt från någon butikshylla?

Nej, jag gör minsann allt för att avskärma mig.


Jag vill att förväntningarna stiger så sakteliga, så att hela jag hinner med. Julafton tillsammans med nära och kära ska sedan bli en kulmen som känns i magen, själen och ja, i resten av kroppen, också.

 
Dagens utflykt till julmarknaden i Bårarps by utanför stan blev ett viktigt inslag i julförberedelserna. Inte för att jag handlade så mycket, men gott sällskap i de lantliga miljöerna med barrdoft, tända ljus, djur och glada människor kändes gott. Nu fanns det till och med lite snö i vissa hörn och på något sätt kändes även slasket under skorna riktigt juligt.

Nu när jag är tillbaka hemma igen, så känner jag doften av jul i mitt hår...


Hur är julstämningen hos dig, så här dryga veckan före jul?

2014-12-12

VAD I GLÖDHETASTE...

Vad i glödhetaste... finska bastun eller i något annat hett ställe!

Jag fick verkligen en smärre chock alldeles nyss, när jag tittade ut: Snön fullkomligt vräkte ner och helt plötsligt blev landskapet alldeles vitt.

Visst, det blev genast mycket ljusare, men likväl ville jag inte ha någon snö.

Fast nu har snöfallet slutat. Men, det är så dags nu...  :)


I BEHOV AV GODA RÅD

Ibland saknar jag möjligheten att mata vinterfåglar precis utanför köksfönstret, så som jag kunde göra i villan. Stackars Sotis har ingen egen fågelteater heller nu längre, men han kompenserar bristen genom att ibland titta på kajorna som samlas på grannhusets tak. Men, ingen kaja kan någonsin jämföras med en ettrig blåmes, som kunde ställa sig och stirra rakt in genom köksfönstret. Som tack applåderade Sotis genom att hacka tänder som besatt av demoner.

Vår förening gillar fåglar, men tillåter inte - av självklara skäl - fågelmatning på balkongerna. Däremot finns det många matanordningar utmed tomten, så nu har jag faktiskt ändå köpt solrosfrön. Det viktigaste är faktiskt att ge fåglarna mat, inte att jag ser dem precis utanför.

Ser ni, förresten, blåmesen i bilden?


Men sedan måste vi få skämma bort oss själva lite också. Faktum är, att jag känner fortfarande doften av lussebullar efter gårdagskvällens spontana bak och inte nog med det, jag känner smaken i munnen, också. Hm, flerfaldigt, om jag skulle vara ärlig...

Jag är kanske inte direkt känd som den mesta bakkonstnären, men även om jag säger det själv, så blev årets lussebullar vansinnigt goda. Gjorde degen lite annorlunda än tidigare, med kall vätska och två långsamma jäsningar. Bakade ut lite olika sorters bullar och alla blev så luftiga och fina.

Så nu har jag en viktig fråga: Hur ska jag kunna låta bli bullarna, så att jag slipper baka en gång till före jul? Vad föreslår ni? Lås eller vakt med gevär vid frysen?



2014-12-11

MYSTISK KRIMINALGÅTA

Det klagas ofta på att den svenska polisen inte klarar att klara upp brott, men jag måste säga, att jag har stor förståelse för deras tillkortakommanden. Sitter nämligen själv här inför en mycket besvärlig kriminalgåta.

Det är nämligen så, att hos mig har det begåtts ett förfärligt brott. Jag upptäckte det, när jag kom hem, efter att ha handlat ett par julklappar. Däremot är jag inte helt säker på tidpunkten ändå, dådet kan ha skett innan jag åkte eller t.o.m. efter hemkomsten. Jag var så upptagen med att packa upp och så.

Vi hade en regnig kväll och natt och så en halvdisig och grå morgon på det, så det har funnits goda förutsättningar för en förövare att smyga omkring osedd, om hen nu kom utifrån...


Så här är det: Det fanns en vacker chokladtomte här, som en liten påminnelse om den stora högtid som stundar om bara ett litet tag. Men idag upptäckte jag, att tomtestackaren såg alldeles sned och konstig ut. Trodde först att han drabbats av en massiv hjärnblödning, men när jag tittade på hans rygg, så såg jag att hela huvudet och halva kroppen var borta.

Någon hade helt enkelt massakrerat min stolta julbärare!

Det var självklart ingen mening med att kontakta polisen, de hade säkert bara börjat knacka dörr hos grannarna och vem vill oroa dem så här strax före jul? Inte heller ville jag ta kontakt med Säpo, för de hade säkert börjat dilla en massa om Isis och sedan hade vi fått hela kvällspressen hit. Uh, vill inte ens tänka på hur det hade kunnat bli.

Så jag frågade Sotis, han har faktiskt varit hemma hela tiden. Han tittade på mig ingående och på sätt som bara katter kan och jag kände hur det började rycka i hela kroppen... Till min fasa upptäckte jag, att Sotis faktiskt blivit enögd! Ni ser ju själva.

Så, vad är det som händer här? Jag är så rädd, för att...  :)

2014-12-09

EXTRA KÄRLEK IDAG


Ibland älskar jag mig själv så där lite extra mycket, t ex en decembertisdag ett par veckor före jul, när jag bara struntar i julstressen och tänker på helt andra saker.

Idag glittrade den blyga decembersolen så gott den förmådde, så det var extra lämpligt med en avkopplande eftermiddag på landet.

Sol i sinnet, sol på vattenytan, sol mellan molnen på himlen. Däremot hade den inte klarat att smälta den isiga vägkanten på skogsvägen, men däremot lyckats bevara grönskan och bladen i buskarna på andra sidan av samma väg.

Ja, jag älskar sådana där små iakttagelser. Är nog de små och enkla sakernas komplicerade kvinna.  :)

2014-12-04

JAG - EN MALLIG KVINNA

I flera år har jag funderat på att försöka baka karelska piroger, även om jag inte har någon anknytning till Karelen. Men längre än till funderingar har jag inte kommit, eftersom jag haft så mycket respekt för hantverket i sig. Ja, tills idag!

Jag bestämde helt enkelt att jag skulle klara av det, men också acceptera att smaken är viktigare än utseendet.

Som väntat var det en hel del trixande med gröt, deg, brödkavel och fingertoppar innan jag kunde ta denna bild på de färdiga pirogerna.

Behöver jag säga det: Jag är riktigt mallig nu och ska ta det lugnt resten av kvällen.

Ni gör väl vågen?  :D


VILKEN VACKER BILD!


- Men vilken vacker bild!

Så sa Sotis alldeles spontant, om jag nu kunde tolka hans "kattska" rätt. Efter många års träning, tror jag mig ha någon kunskap i detta gåtfulla språk.

Nåväl, oavsett... till min förvåning kom solen fram idag och till inte riktigt lika stor förvåning blev det faktiskt också en promenad. Hur det kom sig ryms inte i detta inlägg dock.  :)

Soligt men lite kyligt var det och jag har definitivt inte hunnit ställa om mig till decembervädret, ännu. Så när jag väl kom in igen, fick jag krypa in under en tjock pläd och värma mig en bra stund. Sotis kom och la sig intill mig och agerade välvilligt en ack så behövlig extra värmekälla.

Men för att återkomma till bilden, så hade min modell en så blank och fin päls. Han berättade, att han var lite på rymmen, men skulle nog tassa hemåt igen, för magen började ge sig tillkänna. Han var inte riktigt med på att posera så som jag ville, men blev ändå en vacker kontrast till den trista trädstammen och de döda löven bakom.

2014-12-02

BLI INTE ARG PÅ MIG!

Nu riskerar jag att bli impopulär, men du kan rätt gärna inte slå mig, när du sitter där och jag här.  :D

Jag har under flera år tänkt mer och mer på allt det vidriga som har att göra med vår mathantering. Det började med att jag läste en massa om matfusk, tillsatser och liknande. Så småningom slutade jag att äta kyckling, därefter kände jag allt större olust vid köttdiskarna, men åt fortfarande lite fisk. Men sedan bestämde jag mig för tvärstopp! Jag kunde inte längre bidra till miljöförstöring och djurens lidande å ena sidan och samtidigt tala om att skydda värnlösa och vara orolig för vår gemensamma miljö å andra sidan. Det kändes helt enkelt så dubbelt och skruvat. Det gick inte heller att gömma sig bakom "Men jag äter bara svenskt kött"; jag visste alldeles för mycket för det...

Djur känner glädje, oro och smärta precis som vi. Vi människor är faktiskt också djur, om vi tänker lite vidare på oss själva och vi är säkert det farligaste djuret av alla, inte tu tal om saken. Vi som har husdjur skulle aldrig pina eller äta upp dem, men sedan tar empatin för de levande slut...

Jag ska inte tjata mer och jag lägger inte in någon hemsk film, ni kan ju det här, egentligen. Låt mig bara konstatera, att under tiden som du läst det här (om du nu inte vände direkt i dörren), så har tusentals stressade djur dödats i slakterier, pälsfarmer och laboratorier... Det är ju snart jul, gubevars!

- För att? För att?

- För att....!!

Avslutar med att bilägga en tänkvärd artikel från svt.se:

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/forskare-tror-inte-manniskor-forstar-allvaret

samt några gulliga bilder från Djurrättsalliansen. Så här gott borde alla djur få ha det. På samma sätt önskar jag dig en underbar dag. Var rädd om dig, din miljö och allt levande.



2014-12-01

EN BRA JUL KOMMER AV LÄNGTAN

Av gammal vana är jag inte den som "gör jul" särskilt tidigt, utan låter i stället känslan växa ganska långsamt och "svälla" inom mig, för att sedan kunna kulminera på självaste julafton. Här blir det alltså inga julbord ätna i förväg, för jag måste få känna den där sugande förnimmelsen av skön LÄNGTAN i maggropen, samma känsla som fanns i barndomens jular. För övrigt tror jag faktiskt, att längtan är en underskattad kraft i dagens otåliga livsföring, när så många vill ha allt och det på en gång. Det är svårt att äta karamellen och ha den kvar, man kan endast köpa nya. Men då riskerar man att bli öm och "karamellförgiftad".  :)

Den första december...javisst, allvaret börjar nalkas. Det är svårt att undvika draget när man kommer utanför de egna väggarna. Se bara, för så här juligt var det på Esplanaden i Huskvarna idag;


Det var emellertid trevligt att se hur biblioteket dukat fram juliga barnböcker, för jag önskar verkligen alla barn böcker i stället för (fler) plastleksaker.

Som den uppmärksamma bloggläsaren säkert vet, så är jag ganska barnslig. Med raka steg gick jag fram till tomtarna för att lämna min önskelista. Tomteflickan såg lite förvånad ut, vilket syns tydligt på bilden. Undrar vad hon tänkte? Ifrågasatte min snällhet? Eller tänkte hon möjligen, att den där snälla kvinnan kommer definitivt att spränga deras budget?

På julafton lär jag få svaret. Vad jag LÄNGTAR!