2012-12-22

I jultankar sitter jag


Med ovanstående julkort vill jag, med hjälp av Sotis, önska er alla en riktigt GOD JUL!

Till den goda julen hör naturligtvis själva julfirandet, men mina tankar går ikväll till alla som skall ge sig ut på vägarna före jul. Det varnas för snöoväder, så en önskan om att alla kommer lyckligt fram dit de ämnar är på plats. Jag vill verkligen inte läsa fler svarta trafikrubriker.

Mina tankar går också till alla som sitter ensamma i jul. De är fler än vi tror och julen kan vara riktigt plågsam för många, där de kanske sitter med sina minnen och drömmar som enda levande sällskap.

Många är också de barn vars ögon kanske aldrig hinner börja tindra, eftersom mammas och/eller pappas röst förvandlas till ett onaturligt skrovlande redan innan Kalle Anka och tomten gör entré.
Kampanjen Vit Jul, om alla barns rätt till en alkoholfri jul har fått 10.000 positiva ställningstaganden och 100.000 följare på Facebook. Det är naturligtvis jättebra, men köerna på Systembolaget talar dessvärre sitt tydliga språk för att det finns anledning till oro även denna jul.

2012-12-20

Jorden går inte under, men julen nalkas

Ödesdagen den 21 december är i morgon - dagen då vår planet enligt vissa skall gå under. Läste att en del människor tänker barrikera sig i skyddsrum för att överleva. Till vad och hur, frågar jag mig då, om de nu tror att planeten går under? Hur tänker de..?

Själv sitter jag och lyssnar på julmusik varenda dag i dessa tider och skulle världen gå under, så låt det då ske till vacker musik. För övrigt tror jag inte alls på de där ödesteorierna, utan ser i stället fram emot ett traditionellt julfirande med familj och kära vänner.

Men stressen vägrar jag! I stället gör jag lite varje dag och har ingen ambition att varenda vrå skall vara städad. Det kommer ändå att bli stökigt under själva julfirandet och det kommer många härliga städdagar efter jul.  :)

Gemenskapen och maten är viktigast, tycker jag!

Idag har jag bakat mina traditionella julkatter. De ser visserligen lite vindögda ut, men jag kan tala om att denna ras faktiskt kan se lite udda ut enligt rasstandarden. Smaken är ändå viktigast och goda är de!

Julköttbullarna och den kokta grönkålen ligger klara i frysen och bara väntar på julafton och just nu i skrivande stund är kålrotslådan på gång.

Ja, som ni förstår, så går det lugnt till här och samma önskar jag er alla. Stressa inte sönder dig, det blir jul ändå. Det är viktigt att orka vara pigg och glad när tomten väl kommer.




2012-12-12

Envisa småländska löv

Smålänningarna sägs ju vara ett envist släkte, har jag hört. Själv är jag inte någon riktig smålänning, men kanske har en viss envishet ändå bitit sig fast även på mig under åren här.

Men, jag får erkänna mig klart besegrad av dessa envisa löv, som så obändigt sitter kvar i träden, trots Kung Bores upprepade och kraftfulla attacker.

I det här fallet skapar envisheten i mina ögon ett pittoreskt inslag i den vintriga skogen.

Ja, det är rent av riktigt vackert!



2012-12-11

Spännande snöpromenad

I går hade jag en lugn och avspänd eftermiddag på landet, tillsammans med en väninna. Vi åt gott och såg på hur även vinterfåglarna ägnade sig åt kulinariska aktiviteter utanför fönstret.

Säg, vad skulle inte passa bättre som efterrätt - så här dagarna innan julstöket börjar på allvar - än en härlig snöpromenad?

Sagt och gjort!

Det var endast några få minusgrader enligt termometern, men vi hade tagit på oss ordentligt med kläder. Det visade sig vara klokt, då ett envist vinddrag svävade i decemberluften. Fast det gjorde inte det minsta, eftersom vinterlandskapet i sin skönhet gott och väl kompenserade oss för det lilla obehaget.

Småpratande gick vi där på vägen, med snön knastrande under kängorna. Ibland stannade vi för ett ögonblick, bara för att njuta av Kung Bores konstnärliga skicklighet. Varenda kvist och strå var genomtänkt utsmyckade i en fulländad perfektion. Naturen förtrollar onekligen, oavsett årstid.

Sedan... sedan hände det! Jag måste bara berätta något helt otroligt: Rätt som det var, så kom två tomtenissar fram ur skogen, pulsande i det tre decimeter tjocka snötäcket. Eftersom jag knappt trodde mina ögon och misstänkte att ingen annan skulle göra det heller, så plockade jag blixtsnabbt fram min lilla kamera för att ordna med bildbevis.

- Vi ses igen på julafton, sa tomtenissarna och ilade snabbt vidare

Där stod vi nästan helt förstummade och hann inte få fram något fyndigare än:

- Vi har varit snälla under hela året...

Vilken spännande julafton det kommer att bli i år!



2012-12-07

Kung Bore har flyttat in...

Kung Bore inte bara läser min blogg, som jag skrev i mitt föregående inlägg, utan nu har han helt sonika flyttat in här också.

Hans inflytande märks mycket tydligt. I natt var det -15 minusgrader och så har vi nog närmare tre decimeter snö på marken. Till vinterkungens fördel bör dock sägas, att han även har estetiska kvaliteter. Solen har nämligen lyst så läckert i eftermiddag, vilket tydligen även gällt vid nationalparken Store Mosse, som ligger ett antal mil söder om mig.

Jag passar på att göra lite reklam för deras örnmatning, varifrån det sänts strålande bilder i eftermiddag.


Här hos mig har det också varit full aktivitet vid fågelmatningen, dock utan webbkamera. Som vanligt är blåmesen den tuffaste. Alldeles nyss kom den flygande och utmanade självaste Sotis, genom att ställa sig på utsidan av köksfönstret och sprätta till. Sedan fick den bråttom att köra bort vår fina rödhake. Jag hoppas att du ser rödhaken på kvisten, även om bilden är dålig.

Sotis blev alldeles utmattad och ligger som en sliten trasa på en stol.




2012-12-05

Kung Bore läser min blogg

Nu vet jag: Självaste Kung Bore läser min blogg! Jag kan bevisa det. :)

I går skrev jag om hur kul det är att skotta snö och tror du inte, att han genast tog mig på orden! Det är allmänt känt, att denne Bore emellanåt är en omåttlig och skonlös härskare, utan känsla för det lite mer finstilta. Så ordnade han också fram riktig snöyra under natten och förmiddagen. Faktum är att det finns en del yrsnö i luften fortfarande.

Jag var nyss ute och tittade på förödelsen, men kunde konstatera att jag klarat mig från den värsta drivsnön denna gång. Det gick snabbt att borsta undan det värsta. Passade på att fylla på solrosfrön och lite annat åt småfåglarna också.

Det finns gott om olika sorters hungriga fåglar nu och jag har försökt ordna med en liten "buffé" åt dem utanför köksfönstret, så att alla hittar sina favoriter. En liten rödhake brukar komma också och jag frågade vad han tyckte om detta vinterväder.

- Det går an, svarade han, men lät inte riktigt övertygande. Jag lovade att det kommer att finnas mat framme under hela vintern, så han flög iväg med till synes lätta vingar mot skogen.

Kunde inte låta bli att knäppa ett par bilder också, när jag ändå var ute.


2012-12-04

Mitt vinterland

Mitt vinterland, mitt vinterland...!
Faktiskt, jag gillar dig lite grann.

Den stora uppladdningen pågår för fullt här hos mig. Nej, nej... lugn, jag menade inte någon annalkande snöstorm och ej heller julförberedelserna, utan menade att jag håller på att adda upp mig inför dagens begivenhet - snöskottning!

Det har fallit precis lagom mycket snö, dvs så att det är "lönt" att skotta, men inte mer än att det fortfarande är lustfyllt. Nu skall jag bara vänta tills mörkret faller på också, för det kommer att öka mysfaktorn när alla adventsljusen ramar in den fina föreställningen med mig i huvudrollen. I täckbyxor och stor mössa.

Jag är egentligen ingen vinterdiggare, men kan ändå tycka om att skotta snö! Märkligt, icke sant? Allra bäst är kanske de rosiga kinderna efteråt.

Ännu är det ljust. Passade på att knäppa en bild genom fönstret, så nu ser ni det som jag ser. Bilden blev nästan som ett julkort av den där lite återhållsamma sorten. Hade bara önskat se ett par rödklädda tomtenissar gående på vägen, för att skapa lite kontrast och liv.

Snart, snart... kommer ridån att gå upp här!

Klicka på bilden, så blir den större.  :)



2012-12-03

Vinterbilder

Åtta minusgrader i luften, ackompanjerade av långsamt neddansande vita snöflingor, på väg till den redan vita marken. Ja, jag tittar ut och hänförs rent estetiskt av detta skådespel. 

SMHI:s senaste prognos lovar mer av samma sorts estetik inom de närmaste dagarna, till den enas glädje och förmodligen för den andres bedrövelse.  

Jag lägger till en överväxel och låter musiken skapa en ytterligare dimension:





2012-12-02

SMS-lån räddar julen?

December är här, med sitt vinteransikte, med förväntningar och kanske även med - bävan. För under hösten har varslen duggat tätt, arbetslösheten har inte direkt minskat, men julen nalkas förstås ändå... Många har minnen om glittrande ögon; jular med mycket mat och julklappar som vägen till en lycklig jul. 

Vad göra, om det finns väldigt lite pengar kvar efter att räkningarna är betalda? Det är en fråga som  vissa dessvärre brottas med.

Fixa pengar på något sätt! Men visst...

Ett sådant sätt är kanske för någon att fundera på ett SMS-lån. Enkelt och snabbt, men kanske riskabelt, om man inte kan villkoren och klarar att hålla sig till reglerna. Helst skall man ju faktiskt vara lycklig även efter jul. :)

Problemet med SMS-lånen är att det faktiskt är ganska svårt att greppa om den marknaden, med en hel djungel av långivare, alla med egna - inte helt tydliga - villkor. Det kan vara lätt att falla för frestelsen i reklamannonserna, men fallgroparna är många!

Men, som alltid: Där det finns problem, där finns det oftast också hjälp. 

I det här fallet skulle jag rekommendera att studera SMS-guiden, som erbjuder fakta och seriösa jämförelser mellan de olika aktörerna. Denna guide - Cashkungen - ger också värdefulla råd, dvs avråder exempelvis från SMS-lån, om du redan har ekonomiska problem och inte är helt säker på att du kan betala tillbaka inom överenskommen tid. För klarar du inte detta, kan SMS-lånet bli en riktigt dålig affär och ge en mycket kortvarig lycka.

Guiden förklarar också villkoren för SMS-låneverksamheten i stort och förklarar konsekvenserna vid utebliven återbetalning, nog så viktigt att känna till. Något som jag tycker är mycket bra är, att man även tar upp hur skuldsatta människor bör agera för att bli skuldfria.

Det finns all anledning att kolla upp marknaden ordentligt, den använda tiden betalar sig förmodligen väl.






2012-11-30

Solen brann över bergen

Nej, nej... jag har inte slutat att blogga, har bara väntat på den första snön.  :)

Nu har den kommit och jag fick till och med skotta lite lätt på morgonen. Det kändes riktigt mysigt, så som det brukar kännas vid första tillfället för säsongen.

Eftermiddagen var helt underbar. Himlen var som ett växlande skådespel och solen brann över bergen. Helt makalösa kontraster.

Nu faller mörkret så sakteliga på, sitter med tända ljus och tycker att livet är gott. Kaffe och ett par pepparkakor skall få fullända känslan.


2012-11-14

Jag hade ett bestämt mål idag

För närvarande har jag ingen lust att blogga om aktuella händelser, vare sig inom eller utom landet, inte har jag varit på någon intressant resa och inte heller tänkt några stora tankar. Jag bara finns och - trivs!

Så, vad göra? Lägga ner bloggen eller fortsätta att skriva om det som ändå finns och händer omkring mig?

Nåväl, det får bli några dagsfärska höstbilder, tagna under dagens "stadsvandring".

Det var en molnig dag, vilket förvisso syns i de aningen "dämpade" bilderna. Men jag tycker om dem ändå.

Så, följ med mig, så får vi ser var vi hamnar. Faktum är att jag hade ett bestämt mål idag.


Den översta bilden tog jag vid Huskvarna Folkets Park. Träden i höstliga kontrastfärger stod där som i en utstuderad parad. Vättern skymtade lite diskret där i bakgrunden, bara ett par nyanser mörkare än den molntäckta himlen. Jodå, det här började vackert och bra.

På Piren i Jönköping rådde det stiltje. Visserligen låg det några båtar i hamnen, men de såg övergivna ut, liksom de för bara några veckor sedan så välbesökta sommarrestaurangerna, som nu endast hade uppstaplade stolar på sina bord.


Så jag förträngde min vemodiga sommarlängtan och lämnade den igenbommade Piren.

På gågatan träffade jag äntligen människor! De flesta ilade med bestämda steg och lätt framåtböjda kroppar. Möjligen var det inte enbart lunchstressen som slet i dem utan även vindarna från Vättern.

I Rådhusparken träffade jag på "Harpolekaren och hans son" (skulpterade av Stig Blomberg, 1947), vilka trots lätt/obefintlig klädsel inte såg ut att besväras av dagens vindar, utan stod där med en självklar pondus.

Som framgår av bilderna, hade många av parkens träd fortfarande kvar sina löv. Det var riktigt vackert och med lite fantasi gick det att föreställa sig att marken var översållad av blommande maskrosor och ej av fallna höstlöv.


Är du fortfarande med mig?  :)

Bakom den torrlagda fontänen skymtar Rådhuset, som en del lustigkurrar i stället föredrar att kalla de Rådlösas hus. Vi ska inte fördjupa oss vidare i detta, för kommunalpolitik är så trist, utan kanske kunde vi gå upp på den tomma scenen och sjunga en vers? Det gör ingenting alls, om det är mer spontant än bra, för det är inte så mycket rörelse i parken i alla fall...

Mer rörelse började det däremot bli i min mage! Men, lämpligt nog, är vi nu framme vid Restaurang  Guvernören, där ett ganska stort gäng f d kollegor skulle träffas för lunch. Man lär sig av sina elever, brukar det hela... och nog hade vi lärt oss en viktig läxa: Det blev värsta surren, med mycket prat och glada skratt.

Detta var en liten bildberättelse om hur en molntrist dag kan skapa livets gyllene ögonblick. Tack för att du följde med mig.

2012-11-12

Stilla flyter Don... nej, ÅN!

Även november kan bjuda på underbara stunder, vilket bevisades här idag.
Det blev en nästan två timmar lång promenad, i kringelikrokar runt ån, lite hit och lite dit. Pratade givetvis med änderna och de kraxade hälsningar till er alla som kikar in här.  :)
Väl nere i centrum besökte jag biblioteket, hittade bland annat "Nattåg till Lissabon" (som en kompis rekommenderat), handlade lite och så strosade jag hemåt, men inte raka vägen då heller.
Det var inte riktigt så vindstilla som jag trodde när jag gick hemifrån, Vättern finns ju trots allt alldeles intill. Men det var ändå riktigt gott i solen.

"Stilla flyter Don" skrev på sin tid nobelpristagaren Sjolochov... men här är det ån, dvs lilla Huskvarnaån, som flyter fram i sakta mak och uppvisade helt fantastiska speglingar på vattenytan i eftermiddag. Bilderna är knappt ens ett värdigt försök att visa verkligheten. 
Rik är vår natur och rika är vi som kan ta del av allt detta, endast med slitage av våra skosulor som insats.




2012-10-30

Det bara händer

Vad sägs om lite poesi så här när kvällarna blivit så mörka och tankar och drömmar sliter i oss och styr åt alla möjliga håll? Kanske lever vi i längtan, till såväl dåtid som framtid, men lever gör vi nu.

En dikt behöver inte följa någon form. Den, liksom tanke och känsla, är fri. Det finns inte facit på "bra dikt" någonstans.

Själv tycker jag att varje dikt som föds ur våra känslor och tankar är en fin dikt.


Det bara händer:
Två  sökande stigar möts en dag
i livets snåriga villervalla
och så bildar de ett stråk.
Ingenting kan stoppa det som sker.
Ingenting, ingenting!
ingenting annat finns.
Inte just då!

Det bara händer:
Ett stråk delar sig itu en dag
i livets snåriga villervalla
och så bildar det två stigar.
Ingenting kan stoppa det som sker.
Ingenting, ingenting!
Ingenting annat finns kvar.
Det som fanns, fanns då!

© Aila


2012-10-29

Min vän Alf Henriksson :)

När jag ändå är ute och promenerar, så brukar jag ganska ofta gå fram och språka med en av mina idoler; den kloke Alf Henriksson - bygdens store son - som så troget står staty på Esplanaden i Huskvarna. För mig lever han i allra högsta grad, för han var en person med djup livsvisdom och en man som hyste stor glädje för tankar, kunskap och vetande.

Ungdomarna på bilden, på Arvid Bryths fina staty, står bara en liten bit ifrån Alf och jag är övertygad om, att de tagit del av Alfs utvalda visdomar, som så fyndigt finns inristade på några gångplattor i parken. Just nu är plattorna så estetiskt dekorerade med nedfallna höstlöv, vilka skapar en extra fin påminnelse om livets villkor.

För även vi är som löv, egentligen. Vi följer samma mönster som de.

Ja, gårdagen har redan passerat och vi lever just nu. Nu! Och nu! Och nu!

I nästa ögonblick är vi inne i framtiden. Vi ska lära oss av det gångna och vi ska minnas, men vi kommer att verka i framtiden under våra återstående dagar.

Ibland är man efter sin tid,
ibland är man före sin tid.
Ibland är man med sin tid,
men då är tiden en annan.

Låt oss alltså inte stelna till i gamla tankar, utan låta framtidens ljus prägla oss. Det tror jag att Alf Henriksson hade velat.


2012-10-28

På jakt efter livspoesi

Det har varit ganska glest mellan inläggen här på bloggen ett tag, men jag har haft fullt upp med att älska hösten. Eller så har jag bara struntat i att blogga och sökt mig själv ett tag.

Jag känner mig så undrande och vilse, mitt i strömmen av ilande människomassor som allt högljuddare hävdar sig och sitt och inte blir jag klokare och mer inspirerad av tidningarnas löpsedlar.

Livspoesin får jag söka någon annanstans. Just nu föredrar jag att se mig själv mer som naturromantiker än en åsiktsmegafon.

Jag känner och tänker, alltså finns jag.

Låt vara att den gångna natten var kall, men just nu skiner solen från vackert blå himmel och gör vad den kan för att mildra frostens nattliga härjningar på tak, buske och blad. Men så har vi också gått in i vintertid. Det gick mycket smidigt för min del, hade aldrig ändrat klockorna... så nu visar de rätt tid igen och datorn skötte tidsomställningen automatiskt. Praktisk kvinna, jag.  :)

Sedan lever jag kvar i de senaste naturpromenaderna. Färgerna har snabbt tonats från grönt och gult till allt brunare nyanser och många träd har redan böjt sig för vinterns obetingade krav och helt sonika kastat av sina löv. Så nu ligger löven som prasslande mattor på marken, i väntan på förmultning, få bidra med mull till ny växtlighet.

Men det går fortfarande att finna blommor och gröna blad, som kontraster, små rester av sommarflikar. För att glädja oss, få oss att längta till ny vår.



2012-10-10

Underbart blev långt... :)

"Bara en enda ros på ett evigt klänge, så är livet, trist varar länge, 
men underbart är kort, alldeles för kort."
Det där med "Underbart är kort" stämmer inte alltid, Povel Ramel hade faktiskt lite fel där. För idag blev hela eftermiddagen absolut underbar och det blev ytterligare en gång bevisat vad som verkligen är viktigt i livet. Det är då inte all världens trender och påhitt, utan det är - åtminstone för en frisk människa - vänner och alla sinnesintrycken i vår underbara natur.
Vad passar bättre efter en god lunch med glada vänner än en skön promenad i en solig höstskog, där vackra bilder, ljud och dofter bedårar dig, försätter dig till närmast välbehagskoma?
Dina steg känns inte, för du bärs fram av glädjen. Vad jag önskar att alla de som krigar, bemästrar och bär sig illa åt skulle öppna sina sinnen och låta sig förtjusas och tillåta livet.
Ja, vi träffade faktiskt på den ensamma rosen på sitt eviga klänge, liksom den glada ryttarinnan på sin vackra häst. Vi såg hur de busiga löven gömt sig i alla möjliga skrymslen och vi räknade vingslag från skogens fåglar.




Inga tvivel längre...

Här igen, inga tvivel längre:

Lokalsajten rapporterade på morgonen om höstens första trafikolyckor på grund av blixthalka, för i natt har det tydligen varit nollgradigt på sina håll här i Södra Vätterbygden. För mig kom det egentligen inte som någon större överraskning, för jag kände iskylan redan i går på eftermiddagen, när jag stannade till vid min gamla badsjö - Landsjön - på väg till en väninna.

Den normalt så idylliska sjön var ogästvänlig som ett uppretat vilddjur och isiga vindar rev som furier genom vindtygsjackan där jag stod vid sjökanten. För jag ville knäppa en bild, trots att fingrarna blivit stela så fort jag stängde bildörren.

Bild blev det... och tittar ni noga på den, så ser ni att vattnet har riktigt bråttom på sjöytan och de arma löven håller en nästan horisontell bana, helt i vindens makt.

Inga tvivel längre, hösten styr inte enbart i kalendern. Den allt blekare solen försöker förpliktat göra vad den kan, men färdriktningen kan den inte ändra.

Jag tittar ut genom fönstret och ser de skarpa kontrasterna mellan mörka skuggor och solbelysta träd och tak.

Mycket vackert, men ack så vemodigt. Men vemod är en del av min arvedel, den nordiska elegin sjunger bitterljuvt i mitt blod.

DN GP SvD

2012-10-09

Regndroppar och livsluft

Under natten har ett regnområde passerat och lämnat sina otvetydiga spår på gatan utanför mitt hus. Jag tittar ut på nytt och ser molnen bilda en sköld som ack så effektivt avskärmar staden från solens strålar.

"Mest mulet och tidvis regn eller skurar" skriver SMHI i konsekvens så hjärtlöst på sin sida. Men kanske blev man lite ångerfull, för över morgondagen har man ritat en vacker sol. Som en hel burk full av D-vitaminer.

Jag gapar redan med vidöppen mun.

Några till synes förvuxna regndroppar dröjer sig envist kvar i järnräckets undersidor och kämpar, som i förenade krafter. De är genomskinliga som anorektiska gymnaster, i tävlan om vem som kan hänga envisast kvar från barren. En och annan tappar greppet och dryper ner på trappens betong.

Splash-splash... och så finns de inte mer.

Jag dricker morgonkaffe. Tänker, på allt och inget.

Bortbjuden på sen lunch. Bokprat och annat prat, skratt och fniss väntar.

Ställer mig i kören som hyllar stunden, livet, vänskapen. Ren livsluft.

Det är underbart att leva.

Jag lever i oförutsebar förändring, mitt i kampen mellan livsgivande grundelement, sol och regn... och jag bär gårdagens bilder inom mig en stund.





2012-10-07

Asplövstankar :)

Vad bryr sig molnen om vindarnas nycker? De vandrar, lättsamt glidande, till synes förutan mål.

Blott en människa bär med sig världens bekymmer.

Sköra ilningar, som milda törnar, som ett nät av töcken i min bonings spelande asplöv. Där darrar rädslor, tvivel och all bräcklighet, inbäddade, obemärkta, nogsamt dolda av livsvindens sus.

Hemligen, på sätt som så mycket annat förtigs.

Tappra leenden, än jag hänger med!
Larm, väsen, strunt och stoj;
lilla människa, du ska bara ha skoj!

Därför famlar jag i mörker, även i mina egna innersta rum. I ständig undran: Vem är du?

Tål jag att ljuset tänds?


 

2012-10-04

Än blommar det vid stranden

Idag hade jag en mysig långlunch med en härlig väninna och som vanligt försvann timmarna medan vi irrade hit och dit i prat, tankar och skratt. Ja, ni vet... på det där sättet, när det känns så avslappnat och skönt.

Jag passade på att lämna bilen en bit bort för att kunna promenera utmed Vätterstranden och titta efter vad hösten hade hittat på sedan sist. Nog hade den jobbat på och lämnat sina tydliga spår, men jag bestämde mig för att ändå försöka visa, att ännu finns det sommarkänsla kvar.

Ja, ni ser... än blommar det vid stranden!

Som vanligt så skiftade Vätterns vatten i otaliga nyanser; jag tröttnar verkligen aldrig på att låta blicken vandra över denna underbara sjö! Molnen gjorde sitt bästa för att matcha skådespelet, för i föränderliga banor ilade de vidare... beredda att släppa av sin tyngd på de redan blöta markerna. Underbart nog höll molnen tätt över oss här idag.

Det här inlägget blev ganska torftigt, kanske... men du skall veta, att för mig var dagens upplevelser rena livsluften och vad skulle jag skriva om, om inte det vad hjärtat är fullt av?



2012-10-03

Samma visa som i går

Här är det precis samma visa idag som i går... men idag var jag åtminstone förberedd; misstänkte att takknackarna skulle sätta i gång tidigt och så blev det också.

Några minuter över sju var det bara att inse, att nu var det färdigsovit. Erkänner att jag vände på mig, drog täcker över huvudet och försökte sova vidare, men det gick inte. Sedan knackade de på dörren också och skulle ha ström, så det var bara att kliva upp.

Alldeles nyss var det en kranbil här och lyfte pallarna med takpannor upp på taket. Ja, ni ser själva på de disiga bilderna. För där fick ni en presentation av dagens väder samtidigt: Även i det fallet samma visa som i går... ett trist gråväder, men inget regn. I går blev det några solglimtar under eftermiddagen, så låt oss hoppas att det blir så även idag.

Sotis? Jodå, även där är det precis som i går; han har intagit en lidande pose under soffan och tycker att livet är rätt surt just nu. Ska sätta punkt här nu och i stället försöka hjälpa upp hans situation med lite tonfisk och kattgodis.

So long!


2012-10-02

Takmaffian invaderar


Så här aktivt och skräpigt ser det ut hemma hos mig just nu. En hel takmaffia är i gång på bred front, som ni kan se. Mycket trevliga killar, förresten. En är visst från Ungern och talar ingen svenska.
Det gamla taket ligger i två STENA-containrar och de nya takpannorna på pallar här och var. Killarna hamrar och knackar brädor, så det står härliga till. Allt upptill kommer att blir jättefint nu!
Massor med skräp på trapporna och lite varstans. Tur att jag inte gjort höststädningen.
Sotis? Han ligger under soffan! Undrar om inte han larmat "Katt-Posten" om att Jorden håller på att gå under.  :)



2012-09-25

Drömsk vid Huskvarnaån

Vilken förmån det är att bo i en vacker trakt! Visserligen delar jag den glädjen med väldigt många i detta natursköna land, men vad jag egentligen ville säga är, att alldeles för ofta rusar alldeles för många människor oseende förbi, i ständig jakt efter större och häftigare sensationer - trots att rikedomen finns alldeles inpå.

Dessa människor riskerar att bli varaktigt blinda, okänsliga och fattiga i sitt inre. Den senaste iPhonemodellen i fickan till trots.

Gårdagens promenad i ett underbart höstväder utefter Huskvarnaån och fallen matade mig full av sagor. Jag fann en skönhet och ro som inbjöd både Näcken och Älvan till dans, till musik av naturens oefterhärmliga ljud.


2012-09-24

Att vandra i ljus och mörker

Det är måndag morgon...  och mitt huvud känns så lugnt! Tra-la-laaa... 

Helblå himmel, en värmande sol smeker min vänstra kind genom fönsterrutan, kaffe i muggen och morgonens datorrunda är startad. Inga tvingande planer, men en hel massa möjligheter inom räckhåll. Ungefär som att stå framför en välförsedd fruktdisk (Nej, inte gottedisken, har slutat med godis) och titta på de olika färgerna... känna dofterna och minnas smakerna... Skall jag välja den eller den? Ja, precis så kittlande känns det.


Livet är gott och jag tänker med en blandning av vemod och glädje på gårdagens promenad. Så vackert, men visst håller vi på att säga adjö till sommaren... 


Men, vi gör det vackert! Eller vad tycker ni om färgerna i bilden? Jag bara älskar dem. Älskar!



Men varför får inte naturen vara så där vacker? Varför måste vissa människor sabba och förstöra? Ser de verkligen inte det underbara omkring sig, utan går i stället omkring i ständig frustration och mörker?

Jag menar, vad hade den här cykeln gjort för ont, för att den skulle bli föremål för slakt och plundring och som tack sedan slängas vårdslöst, där vid den vackra bäckkanten?


Ungdomligt oförstånd, tänkte jag sedan, uppgivet... Någon med noll kronor i fickan behövde kanske ett innerdäck och en sadel och kanske lite till och så råkade bara cykelstackarn finnas där, som ett vidöppet förråd med en GRATIS-skylt?

Jag suckade och gick vidare, hemåt.

Passerade sedan denna lilla återvinningsstation, där det går att lämna tidningspapper, kartong, glas och lite till. Jättebra!

Men när jag passerat tidningscontainern kände jag hur blodet började koka inom mig och ord som definitivt inte är lämpliga att skrivas på en anständig blogg poppade upp ur ett mörkt skrymsle i hjärnan.

För jag lovar, här handlar det definitivt om vuxna människor! Men se på vilket uselt sätt de är vuxna!!! Hur kan någon ha mage att svina ner så där? 


Nu gäller det att snabbt finna fattningen på nytt. Solen skiner ju... och jag vill inte missa dagens underbara möjligheter.

Önskar er alla en härlig dag, var rädda om er och vår vackra natur!

2012-09-23

Hösten kliver fram


Efter två dygns heldagsregn kom det äntligen lite sol och då gällde det att utnyttja dagen på bästa sätt.

Ett sådant sätt är definitivt att ge sig ut i naturen, för att sniffa, titta och iaktta eventuella förändringar.

När det gäller dofterna, så var de ovanligt intensiva, så som så ofta efter regn. Allra tydligast kände jag lukten av brännässlor, märkligt nog.

Ganska snabbt kunde jag också konstatera, att hösten klivit fram med ett par fräcka steg under regndagarna. För även om naturen fortfarande ser ganska grön ut här, så var det ändå inte svårt att hitta träd och buskar, som höll på att byta till höstskrud. Jag noterade också att vissa unga björkar vinkade med enstaka helgula grenar i vinden, medan resten av trädet var grönt. Det såg onekligen ganska konstnärligt ut med dessa randiga träd. Nästan lite punk.  :)

Sedan försökte jag kolla på rönnbären! De rönnar jag passerade hade väldigt få bär. Fast jag tror i och för sig inte, att det går att lita på den gamla bondepraktikan. Den som lever får helt enkelt se!  :)


Djuren kan inte handla på ICA

Måste bara berätta att min dotter hade synpunkter på mitt föregående inlägg angående "äppeltjuvarna". Hon tyckte inte att jag borde kalla "de underbart söta djuren" så nedsättande, de ville bara få lite guldkant i form av goda äpplen, tyckte hon... och fortsatte att jag gott kan dela med mig av mitt överflöd i trädgården:

- Du kan ju alltid handla äpplen på ICA och Konsum... men det kan inte de!

Det var faktiskt något som gick rakt in i hjärtat på mig, för visst är det precis på det där sättet.

Egentligen tycker jag också, att människan alldeles för ofta tagit sig för stora friheter genom att bestämma vilka som har rätt att leva och vilka inte. Vår blodiga historia visar dessutom mycket tydligt, att vi till och med krigat - och gör så alltjämt - mot våra egna... och ändå skryter vi över våra överlägsna hjärnor.

Slutsats: Människan är det värsta rovdjuret som finns, utan konkurrens!

Jag är djurvän och vill egentligen endast utrota fästingar, vägglöss, kackerlackor och liknande fullkomligt onödiga djur. Med vilken rätt, den frågan bör kanske ställas?

Illustrerar inlägget med en njutningslysten kålfjäril, som söker guldkant i tillvaron i en favoritblomma. Jag passar samtidigt på att önska alla en fortsatt trevlig dag.



2012-09-22

Tjuvsamhället brer ut sig


Här kommer ett nytt bildbevis på hur tjuvsamhället bara brer ut sig mer och mer. Så här såg det nämligen ut i min trädgård för några minuter sedan; rena invasionen. Äppeltjuvarna är ihärdiga och snart har jag väl hela skogen kalasande här.

Ska en hederlig människa behöva ha det på detta viset?  :)

Bildkvaliteten blev ganska dålig, det duggregnar nämligen och så fick jag så bråttom! Tjuvarna märkte nämligen att jag fifflade med persiennerna, så det var bara att trycka bums! Ville ju ha ett bevis, om jag nu skulle bestämma mig att göra ett rättsligt ärende av dessa återkommande stöldattacker.  :)

Bortsett från dessa hemfridsstörare så är läget lugnt. Lågtrycket håller sig kvar, såsom en trofast vän. Låt vara att kärleken inte är ömsesidig i detta fall.

Önskar er alla en trevlig lördag. Gärna med bättre väder än vad jag har.



2012-09-21

Underjordiska timmar

Jag har precis läst ut fransyskan Delphine de Vigans “Underjordiska timmar”. Jag vet inte hur stora förväntningar jag hade på boken, men oavsett - de infriades med råge, vilket inte sker med varje bok.




Jag ska inte gå in på själva handlingen, utan nöjer mig med att konstatera att bokens huvudpersoner är två människoöden i storstaden Paris, vilka parallellt kämpar med var sina stressande gissel: Mathilde som offer för svår arbetsplatsmobbning och Thibault med trötthet och hopplöshet som ambulerande akutläkare i ett liv med 60 % luftvägsinfektioner och 40 % ensamhet, för att citera hans egna ord. 
Många människor trampar dag efter dag som zombier i samma långa underjordiska gångar i ständig jakt på nästa metrovagn och linjebyte, på väg till och från. Andra sitter i hopplösa bilköer i ständig jakt på en parkeringsplats. Livet riskerar att urholkas inifrån av  krav och tankar som hemsöker dem. Frustration och maktlöshet, storstaden som plats för moralisk prövning, som grind som stänger in och stänger ute. Människor med identitet endast på sina lönebesked. Dag efter dag, utan kraft och möjlighet att bli fri.
Kan du älska mig? Mig, med hela mitt trötta liv bakom mig, min styrka och mina svagheter?
Längtan och tankar om ett annat liv, javisst... de kommer upp till ytan ibland, men kvävs snabbt av verkligheten. "Underjordiska timmar" är ingen romantisk berättelse. I stället är den en civilisationskritik av det drabbande slaget. Människor med lust att vråla högt utmed väggen vid ingången till metron. Eller människor som slutat att bry sig. De lever mer eller mindre mekaniskt. Staden har slutit sig omkring dem som ett strypande galler.
*   *   *

Detta är en riktigt bra bok som träffar direkt i hjärtat och som faktiskt stannar kvar. torarväntningar jag hade på boken, men oavsett - de infriades med råge, vilket inte sker med varje bok.Jag ska inte gå in på själva handlingen, utan nöjer mig med att konstatera att boräffar direkt i hjärtat och stannar faktiskt kvar. 

2012-09-20

Guiden som maxar dina chanser

Casino & Spel Online

Nyfiken på casinospel på nätet?

Vi lever i valmöjligheternas tid, på gott och ont. Alternativen är ofta så många och snåriga, att vi antingen blir yra och matta och vågar ingenting, chansar blint på något... eller så är vi kloka och tar hjälp av expertkunskapen.

Det är där www.casinosidan.com kommer in! Sajten är en riktig guldgruva för alla spelvänner; en guide för såväl rutinerade som nybörjare. Sajten innehåller aktuella topplistor och recensioner som ger tydliga besked om de viktigaste casinoföretagen på nätet. Du får också all tänkbar praktisk information du behöver för att optimera allt kring ditt spelande och undviker därmed onödiga - och kostsamma - misstag.

Själv är jag ingen van spelare, men jag har uppskattat möjligheten att kunna testa spel som Blackjack, Roulette med flera helt gratis. Med hjälp av sådana testomgångar och Casinosidans strategiska tips har jag faktiskt vågat att börja spela lite försiktigt. Jag har varit mycket noga med att inte spela för mer än vad jag bestämt mig för i starten, hur roligt och lockande det än skulle vara.

Ännu har jag inte lyckats ta hem några större vinster, bara ett par småvinster som hamnat på det allmänna spelkontot. Men, precis som så många andra, "vet" jag att en dag kommer den riktigt stora vinsten!  :)

Casinosidan är alltså ett komplett hjälpmedel för alla spelare eller för den som tänker börja spela. Är du nybörjare, så titta runt på sajten i lugn och ro innan du satsar på själva spelet. Du kommer snart att upptäcka, att det inte alls är så svårt som du kanske trott.

Jag vill önska dig lycka till; med Casinosidan som rådgivare ökar dina vinstchanser betydligt.

Spela blackjack hos Betsson



2012-09-17

Promenad i tankar

Morgonens dis och gråväder genomgick en förvandling, ungefär lika fantastisk som sagans Askungen. Strax före lunch kom solen fram och himmelens blå öppnade sig i all sin inbjudande skönhet.

Då det var dags att lämna några av mina låneböcker, så åkte dessa snabbt ner i väskan och iväg kom jag. Promenerande, märk väl...!  :)

Jag har i dagarna fått ett underbart litet barnbarn, mitt andra... och nog har jag levt i ett virrvarr av tankar och känslor, ödmjuka och nära livets källa.

Medan jag gick, funderade jag på hur vi varje dag väver in en ny rand i vår livsmatta. Ljusa som mörkare nyanser, från födelsen till döden; tillsammans bildar de unika skapelser, berättelser värda att skildras och lyssnas på.

Som så ofta, stannade jag sedan en stund hos kloke Alf Henriksson, som så troget står staty på Esplanaden i Huskvarna. På baksidan av statyn står det en tänkvärd text:

Dagen idag är en märkvärdig sak. Tänk, evighet fram och evighet bak.

Ja, tänk... Just nu, i denna stund står du och jag och alla andra levande varelser mittemellan två evigheter.

Har vi inte anledning att känna oss ganska märkvärdiga trots allt, i all vår litenhet?




2012-09-16

Tjuv på bar gärning

Hade just hunnit undra lite över antalet oranieäpplen i trädet. Tyckte bestämt att det försvunnit några. 

Idag fick jag förklaringen, för här tas äppeltjuven på bar gärning. Kompisen gömmer sig bakom vinbärsbuskarna.

Bilden blev inte så bra, eftersom jag fick ta den genom fönster/persienner. 

Men, bevis som bevis!



2012-09-13

På jakt efter hösttecken

Ett pålitligt hösttecken är att många nya aktiviteter startar och vissa gamla börjar igen efter sommaruppehållet. För min del startade vi i går vår bokcirkel och det var riktigt trevligt att träffas igen.

Jag vill passa på att skryta lite och tala om att jag faktiskt promenerade ända ner till Jönköpings centrum och även en bit tillbaka. Det blev en ganska lång sträcka totalt, så jag var riktigt stolt. Låt vara att jag idag varit lite öm i benen och följaktligen inte alls lika aktiv.

När jag tänker efter, så bör jag kanske använda ordet strosa i stället för promenera. Som så ofta, hade jag nämligen kameran med och det blev en och annan avstickare "ut i geografin", för jag hade nämligen bestämt mig för att iaktta och dokumentera hösttecken.

Jag såg fortfarande många blommande oaser, men också mogna nyponfrukter och blad som börjat skifta färg i träden eller rent av redan ramlat ner på marken.

Hösten är alltså på gång, men ännu finns det sommarkänsla kvar!


2012-09-07

Läskunnigheten inom EU

Europa sägs höra till den s k "civiliserade" delen av vår värld. Men ibland undrar jag...

Jag blev nämligen alldeles förfärad över uppgiften, att var femte europé läser så dåligt, att de inte klarar sig i det moderna samhället och inte blev jag gladare av att läsa, att över 17 procent av 15-åringarna i Sverige ligger på en nivå där de bara klarar de allra enklaste texterna. Funktionella analfabeter, med andra ord.

Nog kände jag till problemet sedan tidigare, men att det var så där illa trodde jag nog ändå inte riktigt.

Uppgifterna kommer från en EU-rapport och borde rimligen vara ganska tillförlitliga.


Högst andel svaga läsare finns i Bulgarien, hela 41 %.
Lägst andel finns i Finland, 8,1 %. Ytterligare en gång får den finska skolan indirekt beröm.
EU:s mål är att andelen dåliga läsare bland 15-åringarna ska minska till 15 % inom åtta år. Detta mål är alldeles för tamt, tycker jag. 
Läskunnigheten borde vara en mänsklig rättighet, varken mer eller mindre.
Ja, vad säga?
Själv tycker jag att detta är totalt oacceptabelt, alldeles förfärligt och att något måste göras i fråga om läs- och skrivundervisningen i den svenska skolan. NU, för det är redan alldeles för sent. Vi kan inte fortsätta att stänga en så stor andel människor ute från samhällslivet. 

2012-09-06

Hösten är fullbordan

Låt oss tala om kärlek idag; kärlek med känslor som ger oss det där lilla äkta djupet som betyder så mycket för hur vi kan hantera det övriga livet.

Hur klok människan än tror sig vara, så är vi helt beroende av naturen omkring oss, vi är ingenting utan den. Årstidernas växlingar förser oss inte enbart med samtalsämnen, utan utgör en spegel på livets gång.

Våren med sin ivriga förväntan, sommaren med sina sprudlande fröjder och så nu - hösten med sin fullbordan. Låt oss stanna där idag.  :)

Ett par timmar med lugnt trädgårdsarbete med sekatör, flitiga fingrar och kratta, i sol och under blå himmel en septemberdag som denna är förvisso lycka. Mogen, slitstark kärlek. Blandningen mellan den kvarvarande sommarkänslan och den annalkande hösten ger en sällsynt välsmakande anrättning. Sann livskvalitet.

Eftersom min rygg inte alltid tillåter alltför långvariga arbetssessioner, så avslutade jag dagens pass med kameran. Delar med mig några snabba höstglimtar.



2012-09-01

Första höstdagen

Om vi bara ser till kalendern, så har vi lite motvilligt fått lägga sommaren till handlingarna. Våra diverse sommarminnen finns numera lagrade i vårt livs lilla ryggsäck, förhoppningsvis utan alltför besvärande tyngder. Regnandet har vi väl åtminstone glömt vid det här laget?

Idag smakar jag lite försiktigt på ordet höst och låter minnesbilderna vandra fritt. De irrar runt i huvudet en stund, som för att vaska fram de allra bästa... och stannar slutligen hos mogna äpplen, naturens otroliga färgprakt och så den vemodiga solen.

Inte mig emot, jag kan tänka mig ytterligare omgångar av alla dessa.  :)

Den första höstdagen blev helt underbar här i södra Vätterbygden. Morgonens grådis försökte visserligen påminna om det som komma skall, men solen och värmen hade mod och kraft nog för att ta över vädret, så det gällde verkligen att utnyttja dagen.

Jag skulle luncha på stan och strosade i god tid utmed Rocksjöns strand, i kortärmat, och fick nästan lust att långsamt sänka mig ner i vattnet, men hejdade mig i sista stund.  :)

Överallt mötte jag glada människor, som om solen hade penslat dem med ett lysande skimmer, prickat med glitter i ögonen. Några hade satt sig ner på det fortfarande gröna gräset, en grupp sjövilda barn i olika åldrar sprang omkring och jagade varandra och ett par familjer grillade. Lite så.

På stan kryllade det av folk, en och annan med en shoppingpåse... men de flesta var nog ute för att visa upp sig, träffa vänner eller kanske bara för att hitta en ledig stol på någon uteservering.

Ja... och jag njöt!


2012-08-25

EN RESA UTAN ATT RESA


Kanske låter det lite märkligt att skriva om en resa i hemstaden, men jag gör det bara för att tala om att man inte behöver åka långt för att få en avkopplande resa och jag gör det i visshet om att Jönköping kanske ändå är långt borta för någon annan.  :)
Tillsammans med en väninna startade jag vår fredagsresa med en skön promenad runt naturreservatet Rocksjön; en sjö mitt i staden, som av någon expert utsetts till en biologisk "hotspot".
Kommunen har lagt ner möda för att bevara sjöns unika biologi samtidigt som man velat öka tillgängligheten för allmänheten. Bland annat har man lagt en bred spång över vissa delar av sjöns vass- och sumpmarker.



Detta är en underbar oas, som att befinna sig på en mastodontutställning av vackra vykort. Färgskiftningarna är helt otroliga och djur- och växtlivet rikt även nu när hösten närmar sig. Vi stannade till flera gånger och försökte inta alla synintryck... bevara dem inför ruskdagar som vi vet kommer.
Sådana här stunder med naturens rikedom gör mig ödmjuk och djupt tacksam, tar mig så nära mina egna känslor. Vi sa också helt spontant och nästan unisont:
- Detta sagolika är helt gratis! 
Inte utan att sådana där stunder får mig ofta att tycka synd om alla "fattiga galningar" som så slaviskt måste följa med av människor hittade dumheter och tro att det är det sanna livet.
Efter sjörundan gick vi till stans i mitt tycke trevligaste restaurang och åt en mycket välsmakande fredagsmiddag. En härlig fiskrätt och kaffe med små lyxiga chokladtryfflar gav även våra magar en upplevelse utöver det vanliga.

Nu var vi precis lagom mätta och belåtna, men ingalunda färdiga med kvällen. Men om du trodde att vi fortsatte in på någon skränig pub eller något liknande, så tror du helt fel.
Nej, vi tog en promenad bort till hamnpiren med alla sommarrestaurangerna och världens längsta ljugarbänk, tittade på folklivet en stund och fortsatte sedan utmed Vätterstranden.



Vättern är i sanning underbar med alla sina snabba skiftningar och det skådespelet svek oss inte heller igår.
Medan vi gick småpratande kom skymningen så sakteliga smygande och himlen stämde så underskönt in i vattnets förmåga att dana variationer.
Det är ganska enkelt att skapa magi!
Man måste vara bra blind, om man i stället väljer fylla och skrän som fredagsnöje. Tyvärr var de icke-seende på stan alldeles för många.