Dagen är grå, molnen ilar som envisa maratonlöpare på sin eviga bana mot mål och duggregnet hänger ovanifrån som i lianer. Ja, ni förstår, det är nödvändigt att förgylla tillvaron och njuta av januari ändå.
Egentligen är det inte svårt alls!
Vackra toner söker sig ut i rummet med hjälp av högtalarnas tekniska mysterier. Just i skrivande stund är det Robert Schumann som står för det musikaliskt hänförande, som mina hörande öron så beredvilligt tolkar åt mig via ett komplicerat samarbete med hjärnan.
Ögonen söker sig till de vackra blommor som förskönar min enkla boning. Jag tittar länge på dessa naturens under; de vackra julrosorna som grannfrun odlat, de fulländade tulpanerna som harmonierar så fint i färg med orkidén som blommat nu hur länge som helst.
Kaffesmaken finns i munnen.
Ja, jag behöver inte förstå allt, bara jag inser att jag lever i rikedom.
Den gråaste dagen kan bli den vackraste
om jag fyller den med tacksamhet
om jag låter sinnena ivra ur sina djupaste brunnar,
filtrera bort världens simpla vilsensnår,
låta mig vara öppen och bar
i insikt att livet inte varar i evigt och att jag
endast äger denna nådens stund.
Så, jag njuter! Fullt ut.
