2015-02-21

JAKTEN HAR BÖRJAT



Ja, nu är den i gång - jakten efter vårtecken!

Kanske är duggregn ett pålitligt vårtecken? Oavsett, trots eller tack vare, gav jag mig ut för att se, om det gick att hitta fler...

Jodå, lita på det!

För det första så fanns det hundlortar på ställen där man inte skulle vilja hitta några. Rena turen att inga hamnade under mina skor; gick ju och spejade på vårtecken och tittade inte så noga på var fötterna landade. Detta ständiga vårelände är absolut inte hundarnas fel, ska sägas. Det om det.

Ett vårtecken var också att promenaden i det lätta duggregnet kändes så skön, inga isspikar mot huden. Snabbt upptäckte jag, att många fåglar hade de blivande vårplikterna i sikte och särskilt skatorna verkade på alerten idag. De flirtade och hade sig och stiliga fåglar är de.

Sedan behövde jag inte gå långt alls förrän jag hittade lite vårblommor också. Det skulle bara behövas en solig dag, så kunde de inte kunna motstå att öppna sig helt...

.... det är bara det, att medan jag sitter här och skriver om vårblommor och sol, så har tydligen Kung Bore förvandlat det vårgörande duggregnet till någonting annat, se bara:


Fast när jag tänker efter, så är väl sådana här snabba ryck det allra säkraste vårtecknet?

Men ändå, nu tappade jag tråden... och lusten att skriva vidare, så jag säger bara GOD AFTON på er.

2015-02-14

SILENCE

Denna Alla Hjärtans Dag - den 14 februari 2015 - önskar jag alla mina bloggvänner en skön stund med vacker och innerlig "Silence".



Det finaste vi kan ge varandra idag, i stressens och pratets tid, är, enligt min mening, av vår tid. Så glöm det där med chokladhjärtan och annat du så enkelt kan hämta från butikshyllan, bara du betalar. Eller, om du nu ändå vill ge sådana, så nöj dig inte enbart med dem:

Sätt dig i stället ner en stund, kanske med någon du tycker om, slå i så fall armen om varandra och möt varandras ögon, i närhet och lugn.

Känn hur tiden försvinner och hur världens strunt klingar av.

Det fungerar lika väl med att möta enbart dig själv i detta lugn. Känn din egen vänskap, din egen närhet, din andning, ditt eget djup. Känn hur din längtan försonas i huld harmoni. I stunden, tiden.

Lyssna, känn...
Detta under,
att just du finns här,
din andning blandas i alla andras.
Du är en del i outgrundlig gåta.
Livet. Galax på galax. Universum.
Nu. Nu. Nu.

2015-02-12

VATTENMAMSELLER

Jag fick faktiskt titta och kolla datumet för ett par dagar sedan, när jag passerade dessa sportlovslediga fotbollsentusiaster, i kortärmat... och redan hade kunnat konstatera, att vår gräsmatta här hemma är så grön och fin. Rena sommaren, endast maskrosorna som fattas.

Men faktum är, att jag inte hade varit i vinteride; det är förvisso bara knappt mitten av februari.

Visserligen är fotbollsplanen av konstgräs, men helt snöfri och klar för spel.


Nåväl, jag fortsatte min promenad utmed lilla Huskvarnaån - eller Åa, som den heter här - och där såg jag genast två yrvakna, till synes smått märkliga varelser, som jag inte blev riktigt klok på. Den ena såg ut att sjunga för full hals, men jag hörde inget annat än ett kvackande från en gräsand intill. Den mindre av varelserna såg lätt kaxig ut och tittade bara förvånat på mig.

Jag testade att hälsa på dem lite trevande, men de tog ingen större notis om mig. Faktiskt lite irriterande att bli så där respektlöst ignorerad, som du säkert kan förstå.

Under tiden försökte jag febrilt artbestämma dem och kom sedan på, att de nog måste vara vattenmamseller. Visserligen hade jag inte tidigare hört talas om sådana, men ibland fattar man ändå så fort som tillfället ges. Vattenmamseller alltså och nu vet även du, om du skulle ha nöjet att träffa på dem. De hör till den stolta familjen Typhaceae.


Jag lät dem fortsätta med sitt och kastade i stället en blick in mot skogen. Där såg jag en stolt skogsmamsell stå, med sina rostbruna höstkläder på! Nu blev jag ännu mer förvirrad, när jag tänkte på, att Fröken Vår måste klä av skogsmamsellen innan det är läge för den gröna vårstassen....

Helt plötsligt kändes våren trots allt ganska avlägsen.



2015-02-09

Kung Bore är på semester

Vi här uppe i norr är ett tufft folk, för inte behövs det så mycket mer än lite solsken förrän jackorna åker av redan i februari och uteserveringarna fylls av vårlängtande fika- och matgäster.

Så här såg det ut på flera ställen i Jönköping idag och helt plötsligt var staden full av leende människor. Jag märkte hur jag själv började gå med lite extra lätta steg, nog också åtminstone lätt leende.

Jag tror nästan att kung Bore är på semester. Förhoppningsvis på en långresa, för ingen såg ut att sakna honom.


Piren - där stadens riktiga sommarrestauranger finns i en lång rad - befann sig emellertid fortfarande i vinteride. Det var tyst och stilla på kajen, men himlen och Vätterns vatten lyste och blänkte så vackert, tydligt tävlande om den vackraste blå nyansen för dagen.


Vi får naturligtvis vara medvetna om riskerna för kung Bores lömska och vresiga återkomst, men denna vetskap kunde inte heller hindra en väninna och mig från att njuta av denna underbara februaridag. Vi startade med en god grön lunch, drack kaffe i lugn och ro och bestämde oss sedan för en extra välgörande efterrätt: En promenad runt Munksjön.

Sjön var full av speglingar och ibland kunde man knappt se, att vi befann oss vid en sjö. Den var helt enkelt "proppfull".


Här och där vid strandkanten fanns det små vackra konstverk av is, som små smycken.

Vi gick också förbi buskarna där stadens småbarn kan lämna sina nappar, när de blivit "stora". Där hänger många, många nappar i olika färger... som de vackraste vårblommorna.