2013-02-11

Vacker vinterkonst


Numera har jag klarat av vinterns skidpremiär, vilket är mer än vad jag själv trodde bara för några dagar sedan. Det fick bli ett så kallat "elljuslopp", dvs jag smög ut i skydd av mörker, för att inte avslöja hur grymt tiden tärt på min skidåkningsförmåga. Det blev inte heller något långlopp precis, åkte bara runt lite på gatorna häromkring och lekte lite i backarna. Ingen sand eller salt någonstans, så det var riktigt, riktigt roligt.

Ja, på något sätt har jag kommit att uppskatta denna vinter ganska mycket och gårdagen blev ytterligare en dag som förstärkte denna tendens. För kan man annat än älska all den underbara konst som naturen skapar?

Människor klottrar och håller på, men naturen skapar det oefterhärmliga och unika. Vättern var en enda stor konsthall igår, så full av enastående vyer.

2013-02-07

Friskusarnas tid

Kung Bore är svår att få grepp om! Ibland är han fullkomligt egensinnig och bryr sig inte ett dugg om vad jag tycker, vid andra tillfällen är han mer följsam, men dessvärre slarvig.

Jag skrev ju nästan entusiastiskt om snöfallet natten före gårdagen och om vilken underbar dag det blev sedan. Men min hyllning hade ingen önskan om att det skulle snöa mer just nu! Boremannen blev emellertid så ivrig, så han såg till att det snöade lite även under den gångna natten. Tyvärr var han för slarvig och glömde bort att solen ingick som en väsentlig del i hyllningspaketet.

Ja, då förstår ni hur det är här idag?

 Ni skall även veta att här i Södra Vätterbygden är vi några riktiga friskusar! Ja, eller rättare sagt, vissa av oss är det... De där två på bilden exempelvis. (Om ni inte redan räknat ut det, så är inte denna bloggerska någon av personerna.)

Vättern är ju känd för sitt kalla vatten, även under sommaren. Vattnet lär inte vara varmare nu i februari, men tur att friskusarna i bilden åtminstone ser ut att ha rejäla "badkläder" på sig.

Bilden tog jag i helgen, då isen blänkte så vackert i kapp med solen. Vackert, tycker ni inte?



Sedan får jag absolut inte glömma bort min egen lilla friskus, huskatten Sotis!

På bilden ser ni honom ute på en grundläggande vinterinspektion.

Efter den sedvanliga kontrollen av favoritbuskarna tog han sig tålmodigt an även de många spåren i den nyfallna snön. Med rätta såg han ganska misstänksam ut och muttrade något i stil med:

- Uh vad trött jag blir på alla dessa bofinkar, getter, guldfiskar och andra inkräktare! 

Efter detta konstaterande sprang han tassarna stänkande av snö fram till ytterdörren och ville bli insläppt. Han är fin, min Sotis.


2013-02-06

Februaridag i min smak


Det var underbart att vakna efter nattens snöfall! Den senaste tidens gråtristbruna landskap var ersatt med det vackraste vita snötäcket, som ändå inte var värre än att skottningen var avklarad på några få minuter. Solen sken vackert, temperaturen låg kring behagliga nollan och fåglarna var ovanligt upplivade. I det läget ville inte jag vara sämre, utan jag gav mig ut på en tvåtimmarspromenad, vilket får anses vara en otrolig prestation av mig. Kan ju inte direkt skryta över att vara någon vintermänniska normalt, men denna dag älskade jag. Ingen överdrift att skriva älskade.

Jag var, förresten, inte ensam om att uppskatta denna härliga februaridag, för jag mötte många leende människor och blev också involverad i ett par spontana och trevliga samtal med helt obekanta personer. Det är så vi nordbor fungerar; vi vill uttrycka och dela vår glädje när vädret är det rätta. Vid ruskväder sänker vi däremot blicken, drar åt kragen och är allmänt otillgängliga.

Ni skulle hört änderna vid ån! De kraxade nästan triumferande och småkaxigt.

- Det är vår, kvaaack-kvaack-kvaa, det är vååååår.. trummade de. Om och om igen.

Jag lät dem hållas och sa ingenting om SMHI:s prognoser, vilka visar att våren nog kommer att dröja ett tag till.

Idag var en njutningens dag, både för människa och and.