2013-04-26

Omelettfest i skogen

I dessa tider är det förvisso underbart att befinna sig i skog och mark. Fåglarna sjunger och överträffar nästan sig själva ibland, vårblommorna blir bara fler och fler och träden har börjat skifta färg så sakteliga. Bara att njuta och ta emot.

Men, så har vi också det andra. Skräp och elände på trottoarkanter, hundbajs lite varstans och annat som tullar på vårhumöret.

Jo... och sedan finns ibland det riktigt gåtfulla. Som nu detta:


Hittade dessa äggskal i skogen och de är definitivt inte från fågelbon utan skal efter helt vanliga hönsägg!

Jag har försökt fundera ut hur äggskalen hade hamnat där, men har inte kommit på någon annan förklaring än att trollen har hållit omelettfest i skogen!

Kanske har de haft det riktigt trevligt, med trolldans och tal för trollkvinnan och hela programmet. Om det nu inte varit så, att de i stället har haft en helt vanlig fest med helt vanlig trollmat - vad de nu äter - men som spårade ur och slutade med ett bittert äggkastningskrig!

Kära läsare, vad tror du om mina teorier?


2013-04-22

Trandansen vid Hornborgasjön

Uppsamlingen av vårtecken fortsätter här med ett inlägg om Hornborgasjön, strax utanför Falköping, dit jag tillsammans med goda vänner gjorde en söndagsutflykt i ett underbart vårväder. Ja, vi kan verkligen tala om tur med vädret, för idag går det inte att vistas utomhus i kortärmat, inte utan att frysa. Det är molnigt och en och annan regnskur har passerat.

Visserligen bör vi leva i ögonblicket, men just nu passar det utmärkt att dröja sig kvar i gårdagen i stället.  :)

Tranan har i alla tider setts som symbol för våren, för år efter år återkommer den till Sverige, då vinterkungen gett vika och dagarna blivit ljusare.

Vid den här tiden samlas tusentals tranor - och andra fåglar - vid Hornborgasjön för att vila, äta och dansa med sin partner eller att hitta en partner, innan de flyger vidare norrut för att häcka. De brukar festa vid sjön under cirka tre veckor.



Man räknar antalet tranor på kvällen, då de söker sig ut i sjön för att sova stående i grunt vatten - ett bra sätt att undvika rovdjur. Som mest har man räknat in nästan 14.000 tranor i vår. Många tranor har redan flugit vidare, för igår var antalet "bara" cirka 4.300; ett ganska lagom antal för att kunna urskilja fåglarna från varandra.




Det var en härlig folkfest vid sjön, där riktiga ornitologer med sina avancerade kikare och enorma kameraobjektiv samsades med söndagslediga barnfamiljer med och utan hund samt vanliga naturintresserade livsnjutare.

De riktiga entusiasterna verkade stanna en längre tid i sina husbilar och/eller husvagnar vid sjön och det hördes många olika språk bland åskådarna, vilket tyder på långväga besökare.

Nu fanns det inte bara tranor att titta på, utan även många andra fåglar, vilket framgick av en lång lista som fanns uppsatt på en vägg. Svanarna var nog nästan lika många som tranorna.

Jag beklagar att bildkvaliteten inte är den bästa på bloggen idag. Orsaken är mig obekant, för originalen är inte alls så här "suddiga". Förhoppningsvis har jag ändå kunnat förmedla lite av känslan vid sjön, för det var vackert, intressant och väl värt besöket. En stor njutning, helt enkelt.


Vissa fåglar sökte sig en bit från sjön. Kanske ville de ha lite lugn och ro från allt kackel och trängsel... eller kanske var maten lite extra god just här.


2013-04-17

Nyckeln till sann lycka

Förutsättningarna för fortsatt våryra var goda idag också och jag tillbringade faktiskt i över fyra timmar ute i naturen. I eufori, milt sagt, och i lätta kläder. Så här efteråt kan jag inte förstå hur tiden kunde gå så fort, men i verklig njutning försvinner det triviala.

Sinnena blev närapå överstimulerade, för fåglarna bjöd på en otrolig vårkonsert för öronen, vårblommorna gav ögonen nästan mer än de klarade av att ta emot, den milda vårvinden smekte  kinderna lena och doften av vår förförde näsborrarna. Smaken då, kanske någon frågar? Smaken fick sitt också, för jag avslutade eftermiddagen med en god måltid på ett värdshus.  :)

Nyckeln till sann lycka, varken mer eller mindre.

Tankar av allehanda slag rörde sig under min vindrufsiga icke-frisyr.

För hur kan människor hålla på att hota varandra med krig och elände och sprida olycka och rädsla omkring sig, när de har tillgång till djup lycka i naturen? Hur kan människor orka bry sig om börskurser, senaste trender, sportresultat och annat materiellt "slaveri", när de har tillgång till djup lycka i naturen? Hur kan...? Hur kan...?

Ja, du förstår varför jag inte förstår? Jag är fortfarande hög... och våren har precis bara börjat.

Jag lägger in ett litet kollage från Vistakulle och Brunstorps gård.






2013-04-16

Vårtokans nya fynd!

Ja, nu är jag här igen - Vårtokan! Den sega vintern lyckades verkligen skapa en vårlängtan så stark, att det nästan hann göra ont - och vårtokig blev jag på kuppen.  :)

Idag blev det en vårdag värd namnet! Det kändes så skönt, ja... nästan overkligt, för faktum är att jag kunde göra dagens ganska långa promenad i enbart tunn kofta och jeans. Vinterjackan fick snällt hänga kvar i garderoben.

Ja, jag säger bara det: Jag susade fram med lätta steg, med kameran i fickan. Hade nämligen bestämt mig för att försöka plåta tussilagon idag. Det visade sig vara svårare än jag tänkt mig, men efter ett tag kom jag ändå fram till en solig dikeskant och tänk att där stod de, aningen yrvakna, men nyfiket spejande mot solen.

Blåsippor hade jag hittat redan tidigare, men hade knappast trott att jag även skulle hitta vitsippor redan idag. Men så trevligt det var att ha fel, för nog fanns det även vitsippor.

Fåglarna sjöng, solen sken och jag var så glad! Om ni lovar att inte berätta för någon, så erkänner jag, att jag småtrallade och larvpratade en god stund dessutom med herr bofink. Han berättade att han hade övervintrat i södra Frankrike, men hade längtat hit till Sverige hela tiden. Jag i min tur berättade, att det hade varit mycket kyla och snö och att jag hade frusit så om näsan.

- Men nu är allt det där glömt, nu skall vi bara njuta av den svenska våren och sommaren, sa herr bofink och gav sitt vackra, karaktäristiska drill, bara ett par meter ifrån mig. Nog tyckte jag att han bröt en aning på franska.

Vilken underbar dag!





2013-04-14

Fröken Vår dansar på Kung Bores grav

Gott folk! Nu är Kung Bore definitivt besegrad och begraven och äntligen dansar sköna Fröken Vår triumferande på hans grav. Jag jublar hämningslöst och skamlöst - uppkädd till max - och skäms inte det minsta för att säga det.

Saken är den att idag var det dryga 10 plusgrader i skuggan och därtill tillkom solens värmande strålar. Det var underbart att se hur bikuporna fått liv och att de första blåsipporna lyste så vackert i backen. För mig är dessa upptäckter varje vår en mycket stor stund, för då med ens försvinner alla dystra vinterminnena - som om de aldrig funnits - och det fullkomligt bubblar av glädje inom mig. Jag känner mig som champagne av dyraste märke.

Nu väntar jag bara på den årliga lustelden då Fröken Vår klär om naturen i alla gröna nyanser.

Vad gör det att den kapitulerade vinterkungens sista isbildningar finns kvar vid Huskvarnabergen och på Vättern? Det handlar ändå bara om hans fåfänga värdighet.

Vi tar varandra i hand och dansar omkring i ring!


2013-04-13

Stockholmsveckan

Det har varit en stor glädje att under veckan vistas i huvudstaden. Ännu skönare hade det varit att kunna skriva "i den vårliga huvudstaden", för vädret var - trots solsken - oftast lite småkyligt och vinden kändes ofta på kinden. Men det fanns en hel del tappra människor som satt på uteserveringar ändå; kanske ville de "träna" inför nästa vecka. Då skall visst kära Fröken Vår anlända på riktigt.


Förutom social gemenskap blev det en hel del kultur under veckan. Höjdpunkten blev baletten "Giselle" på Kungliga Operan. Giselle är en fascinerande och spännande, klassisk balett med vacker musik, som handlar om brustna hjärtans hämnd. Föreställningen var skickligt genomförd enligt ryska Natalia Makarovas koreografi och jag beundrade verkligen de fjärilslätta stegen, som så effektivt lockade sin publik in i fantasins värld. En härlig kväll, med stor njutning.



Någonting som jag däremot inte tyckte särskilt mycket om var hur antalet tiggare ökat i Stockholm. Det har talats om organiserade ligor och säkert finns det många friska skumrasktyper bakom detta elände. "Hjälp mig med några kronor eller matkupong" upprepade en till synes frisk man i T-Banan, en annan hasade fram med hjälp av en käpp med ena benet hängande efter sig. Såg sedan samme man lite senare på stan och då haltade han inte ens! Hur tänker de..?

Väl här hemma väntar jag alltså ivrigt på våren. SMHI får inte ha fel, varmare väder är ett måste nu.

2013-04-06

Om vårkamp och trämask


Den här bloggen har blivit kraftigt försummad, eftersom bloggerskan själv drabbats av ett svårtartat trämaskangrepp i självaste bloggtarmen. Men bara för att visa, att det fortfarande finns några livsandar kvar, så kommer detta - fullkomligt meningslösa - inlägg idag. Det blev till slut ett måste med tanke på att det senaste inlägget innehöll så isiga bilder. Någon kunde ju tro att jag gift mig med Kung Bore och flyttat till Nordpolen eller något annat lika absurt.

Nejdå, jag har ägnat mig åt vårlängtan! Jag har längtat så intensivt, att det nästan har gjort ont. Bittert har jag fått erfara att inte ens den så vackert skinande solen har lyckats förföra Fröken Vår på riktigt, utan Vinterkungen har lyckats hålla deras relation fri från passion. Än så länge...

Själv har jag testat knepet att gå ut utan mössa och vantar och klä mig helt allmänt i ganska tunna kläder, men det enda resultatet har blivit att promenaderna har blivit ganska korta.

Men jag tror på kärlekens kraft, jag tror att snart får Fröken Vår och Solen till det och resultatet kommer att vara den alltid lika fantastiska explosionen när naturen klär om till grönskans alla obeskrivliga nyanser.

Vilken fest vi skall ha! Snart, snart... bara lite tålamod till. Under tiden kan du plocka fram festkläderna.

Vårtecknen finns här, för trädgårdens modigaste vårblommor, som krokus och liknande, har varit framme ett tag och med lite envishet går det även att hitta en tussilago.

Solens återkomst signalerar också vår. Just nu invaderar den detta rum vars fönster pekar mot öster. Så skönt det känns mot axeln! Trots att det varit minusgrader i natt, så tinade de frostiga bilrutorna rekordsnabbt och även snön har smält undan, så att det endast finns lite rester kvar i skuggiga lägen. Fåglarna har börjat tacka för vintermatningen genom sköna trudelutter och videträden har låtit sina kissar växa sig feta och - tusan vet, om inte en del sly börjat knoppas på riktigt.

Men, sedan har vi ju Vättern... denna kyliga skönhet och helt klart en av Vinterkungens pålitligaste flirtar. Fast undra på det, så dramatiskt vacker som denna sjö kan vara, med sin utstyrsel i snö, is, isslask och öppet vatten.

Ett pålitligt vårtecken är också att det hörs flitiga ljud från både hammare och såg från koloniträdgårdar och villakvarter. Människorna har dessutom börjat klättra i träd ungefär som ekorrar. Fruktträden skall ju beskäras. På tal om människorna, alla som tidigare traskade fram framåtböjda och med tillslutna blickar har nu återigen börjat öppna sig, lyfta blicken och titta varandra i ögonen samt spricka ut i leenden när de säger HEJ.

Norden och det nordiska kynnet tinar alltså så sakteliga upp. Snart ler vi med hela ansiktet och börjar tralla i kapp med fåglarna. Fast nog bara när ingen hör oss...  :)

Nu är det här struntinlägget klart, så jag passar på att önska dig en härlig vårdag!