2012-05-31

Sluta att hylla den galna idrotten!

Ibland har jag ägnat mig åt att försöka finna positiva nyheter i pressen och det ska sägas att inte är det lätt, om man nu inte råkar höra till kategorin som hyllar diverse "artisteri" och så - idrott!

Fenomenet Zlatan är bara ett exempel på idrottshysterin: Zlatan gör mål, Zlatan får Guldbollen, Zlatan får mångmångmiljonkontrakt, Zlatan köper mångmångmiljonhus osv är stora nyheter i vår nyhetsmedia och basuneras ut med katthöga bokstäver dag ut och dag in.

Massor med ungdomar vill bli som Zlatan, dvs berömd, rik och hyllad. Det är kanske inte så svårt att förstå.

Men börjar inte priset för elitidrotten bli lite väl högt?

Personligen har jag förvandlats från en tidigare idrottsintresserad till närmast hatisk, eftersom elitidrotten lämnar en så otroligt besk smak i munnen. Bli bäst och vinna, till varje pris! Varje pris, skrev jag... Precis!

Idag skriver DN om hur Hammarby fotboll (bland andra elitklubbar) hanterar barn i sin elitsatsning. Sex- och sjuåringar gallras bort, om de inte är bra nog för klubbens elitlag.

Barn, det där handlar om barn! De är så små att de kanske inte ens har börjat drömma om Zlatan, innan de kastas i soptunnan.

Detta är alltså ett helt accepterat beteende inom den oantastliga och heliga idrotten.

Vid vilken annan verksamhet kunde man behandla barn på detta grymma sätt? Nämn någon...

Ja, vad är det som får människor att bli som galna i idrottens namn?

Ofta handlar det om osund vansinnesträning, diverse preparat (mycket hemligt!), sjuk idoldyrkan, kroppsfixering, galet krävande föräldrar och ledare, rena psykiska och fysiska misshandeln.

Av olika berättelser att döma är våra elitidrottssatsningar idag lika sjuka som de i Kina eller i Sovjet och DDR på sin tid. Högsta pallen och högsta prislappen - till varje pris!

Är det inte dags att börja omvärdera elitidrotten och lyfta fram idrottens sunda ideal? Inte behöver vi dessa VM- och OS-metaljer, som enbart bevisar vår galenskap och omänsklighet!

DN 2 3 4 I

Alkohol via fjärrvärme

Allt mer alkohol rinner in i landet via olika slags importörer; såsom registrerade och icke registrerade nätleverantörer, lastbilar som officiellt kör något helt annat och så naturligtvis alla privata "turistresenärer", till främst Tyskland. Ni ska veta att det finns många som är så oerhört förtjusta i Tyskland som besöksland, att de har gjort turistandet dit som en heltidssysselsättning. Att det dessutom är nära nog omöjligt för en svensk att komma hem från en semesterresa utan skvalpande väska är också en välkänd verklighet. Kanske finns det fortfarande även en och annan kuf i några mörka skogar som ägnar sig åt förädling av aktivt kol.

Ja, sätten att förse de törstiga svenska struparna med alkohol är många och förvisso syns inte alla i den officiella  statistiken.

Inte undra på att Systembolaget känner enorm oro för sina försäljningsandelar och ligger i startgroparna för att möta konkurrensen med nya metoder. Just nu planerar man hemleveranser direkt till hemmen. Olyckligtvis nog krävs det emellertid en ändring av ägaravtalet mellan staten och Systembolaget.

Regeringen svettas och säger varken bu eller bä just nu. Men, känner jag de ansvariga rätt, dröjer det inte länge förrän AB Alkoholbud kan komma och knacka på dörren hos den törstige Svensson.

Hemleveranser förekommer för all del redan nu, vad jag förstått, genom de "privata importörerna". Det är bara att ringa eller SMS:a, så strax kommer flaskan. Varför skulle alltså inte Systembolaget få göra likadant? Schysst konkurrens kallas sådant!

Jag har dock ett ännu bättre förslag, för att staten och Systembolaget återigen kunde ta täten! Varför inte ta steget fullt ut och bygga ut en direktledning - exempelvis komplettering av fjärrvärmen - med kran och allt till de svenska hemmen? Faktura läggs på den övriga värmenotan. Värme som värme!

För personlig del hoppas jag emellertid att inte anslutningen - och bruket - görs obligatoriskt.

Men håll med om att detta vore den smartaste lösningen för att göra Sverige till ett progressivt alkoholland. Även offentligt.

DN 2 I

2012-05-30

Förvirrad hjärna mot dumväggen

Det här kommer att vara det rörigaste inlägget jag någonsin skrivit! Det ska nämligen handla om min stora förvirring angående den rådande ekonomiska situationen.

Nu är det så, att en sådan som jag bör egentligen inte ens tänka ordet ekonomi, utan vara glad så länge det finns några korvören kvar på kontot. Men, har jag nu ändå börjat, skall jag faktiskt fullborda detta ekonomiska inlägg.

Hur är det, är det bara jag som inte riktigt hänger med i alla turerna? Om inte, så skriv gärna en upplysande sammanfattning i en kort kommentar och försök bilda mig. Jag är alltså ohjälpligt vilse, yr av den ryckiga färden upp och ner och fram och tillbaka i den lynniga ekonomiska karusellen och jag blöder ymnigt efter att ha slagit i mitt arma huvud stenhårt i dumväggens hånande spikar varje gång jag råkat öppna en nyhetssida.

Vem ska jag kunna lita på? Vill man enbart förvilla mig?

Ena dagen är det kris på alla fronter, allt fler euroländer drar hela världen med sig till djupet, inklusive Sverige och nästa dag spås vi inte ha råd med pensioner, utan folket skall i princip ramla ihop vid ättestupan, på sin sista färd hem från arbetet. Så stramas det åt i viktiga samhälleliga verksamheter, gång efter annan. Det är stor kris för aktiespararna, detaljhandeln och många fler. Kina hit och dit, positivt som negativt, Schweiz alltid positivt, investeringar, konkurser. Chefer kommer och chefer går. Fallskärmar består. Borg ler, Borg stramar åt. Borg säger ingenting.

Idag bidrar Statistiska Centralbyrån ytterligare till förvirringen genom att påvisa hur Sveriges BNP vuxit med 1,5 % under första kvartalet, jämfört med samma period förra året. Ni minns väl hur Borg & Co förra året firade triumfer ute i Europa som ekonomiska förebilder? Nu har vi alltså ännu bättre tillväxt? Bättre än väntat, skriver tidningarna och - som sagt - jag hänger inte med. För nu handlar det om "bred uppgång. Exporten, investeringarna och konsumtionen  ökar. Bra besked från svenska ekonomin".

Eller? För i nästa rubrik skriver man om gungande börser i Stockholm som världen över, återkommer till Spanien, Grekland, neddragningar... ja, ni vet. Sedan blandar man trendigt i alla floppiga Facebookmiljarderna som hastigt försvunnit också. En kryllande, färggrann soppa, förvisso.

Ja, jag är verkligen inte kvinna till att förstå och är inte ens säker på att det beror på att jag är kvinna.  :)

Förstår du, man eller kvinna?


DN 2 3 4 5 SvD 2 3 I

Pang på Bang


Omslag till Bangs bästa

Bang - Barbro Alving (1909-87) - var journalist och författare, en mycket fascinerande kvinna och en förebild, i Elin Wägners anda. Många såg säkert Bang som ganska kontroversiell på sin tid, både med tanke på hennes ibland lite avvikande livsföring och hennes modiga åsikter, vilka ofta gick emot rådande tid.

Barbro Alving gifte sig aldrig, men fick dottern Maud Fanny - kallad Ruffa - med illustratören Birger Lundquist. När flickan bara var ett par år gammal bildade Bang "en annorlunda familj" (Ruffas ord) med Loyse Sjöcrona och levde i denna relation livet ut.

Bang var ambitiös och hade ett stort samhällsintresse, osedvanlig talang, självdistans och varm humor, vilket märktes i hennes många rapporteringar från krigsskådeplatser och andra arenor världen runt, liksom i hennes fasta kolumn i Vecko-Journalen under signaturen "Käringen mot strömmen". Hon hade förmågan att balansera och anpassa sin förmåga på sätt som respektive uppdrag krävde. Hon skildrade de vanliga människornas vedermödor lika insiktsfullt och skarpt som hon tog sig an maktens storheter och samhällsföreteelser i allmänhet.

Bang var övertygad pacifist och kände varmt för kvinnors rättigheter. Hon var också konsekvent i sitt handlande och gick bland annat ur svenska kyrkan, eftersom kyrkan inte accepterade kvinnliga präster.

*     *     *

Till min stora glädje fann jag "Bangs bästa" på vårt bibliotek igår. Boken är ett urval av Bangs mest uppskattade material, utgiven av dottern Ruffa, 100 år efter mammans födelse.

Jag kastade mig över boken vid sänggåendet igår och blev genast synnerligen imponerad av hur Bang - då endast 27 år gammal - rapporterade som DN:s icke sportteamsreporter från Hitlers propaganda-OS i Berlin 1936.

"Ovationer blir orkan för idrottstrupper som gör Hitlerhälsning" var rubriken för spelens öppningsceremoni och tät orkanregn handlade det förvisso om. Frågan är hur många som sedermera fick vattnet spolat över huvudet, om jag skulle drista mig till en abstraktion, som i allra högsta grad blev en dyster realitet.

Vad jag förstår har jag mycket intressant läsning framför mig. Hade tidigare endast läst några av Bangs kåserier. Att nu få uppleva Spanska inbördeskriget, finska vinterkriget, Hiroshima, Vietnam,  Ungern, världsutställningen i New York -39, VM-matchen mellan Floyd Patterson och Ingemar Johansson och mycket mer med Bangs skarpsinniga penna som guide ser jag verkligen med stort intresse fram emot.
I

2012-05-29

Ett djur är inte någon..?

På en lokal nyhetssajt fanns det idag följande aktualitet efter nattens händelser i länet:


Jag reagerade oerhört kraftigt på kombinationen i bild- och rubrikvalet! Självklart har jag ingen aning om i vilket sammanhang bilden är tagen, men att illustrera rubriken med en hel bil och ett dött djur är i mitt tycke oerhört stötande!

Hur kan någon journalist vara så där okänslig? Är det bara vi människor som har liv?

I


Kvoterad föräldrakärlek

Kan man älska alla sina barn lika mycket?

Det är en känslig fråga, som DN tar upp idag. I artikeln påstås bland annat att mammor skulle älska sina söner mer och pappor sina döttrar, eftersom de lättare undviker den naturliga konkurrensen som samma kön skulle ge. Artikeln tar även upp en del andra mer eller mindre märkliga aspekter, som alltså skulle "kvotera" föräldrakärleken.

Själv har jag tre barn och jag vill med bestämdhet påstå att jag älskar dem alla i grunden lika mycket, så mycket som man nu kan älska andra människor! De är allt för mig och jag tänker ständigt på dem med kärlek och oro och jag älskar att befinna mig i deras numera vuxna närhet.

Men precis som alla människor, har även våra egna barn - liksom vi själva - olika egenskaper och personligheter, vilket gör att vi, åtminstone periodvis, kan känna olika mycket gemenskap och närhet till vissa av dem eller att det lättare kan uppstå konflikter med vissa. Det är helt naturligt, med tanke på våra olikheter, men ingenting som förändrar den grundläggande föräldrakärleken på minsta sätt. Där är jag fullkomligt säker och ärlig.

Jag har burit mina barn i 9 månader och minns fortfarande deras rörelser i moderlivet, från de allra första aningarna till de sista starka förtöjningarna som om en arm eller ett ben när som helst skulle spricka fram genom magen. Jag minns de smärtsamma födelseprocesserna som livets under, vilka gav kärlek av ett beständigt och mycket, mycket speciellt slag. (Därmed inte sagt att pappakärleken skulle vara mindre värd, men kanske bara lite annorlunda.)

Kärlek är något oerhört stort och ärligt talat, så förstår jag inte, varför någon över huvud taget känner behov av att sätta betyg på kärlek? Vi har alla våra stunder av lycka, skratt, konfikter, oro, irritation... med såväl våra barn som i relationer med andra människor.

Låt oss i stället inse att kärleken har sina stunder och så många olika ansikten och låt oss njuta av dem alla!

DN

2012-05-28

Sommaren tar semester?

Än så länge visar termometern på 20 grader, men molnigheten har börjat öka och det är frågan, om inte SMHI:s prognos om ett rejält väderomslag till det sämre kommer att slå in. En kallfront lär vara på väg ner över landet och föra med sig ostadigare och kyligare väder.

Det gällde alltså att arbeta lite i trädgården idag, medan tid var.

Jag har bråkat med ogräset, fyllt på jord samt ansat rabattkanter, så delar av trädgården ser inte helt hopplösa ut. Ryggen satte emellertid stopp för vidare ambitioner, så jag fick ta kväll. Hyllar faktiskt principen, att det ska vara en glädje att jobba i trädgården, aldrig en tvingande plåga, så ryggens linje är även min.

Eftersom min fästingskräck är stor, så sprang jag raka spåret in i duschen och nu sitter jag här vid datorn med min kaffemugg, ganska nöjd och fin.

Sotis kom och la sig på fönsterbrädan här i rummet, gissningsvis för att bevaka trafiken ute på gatan. Redan efter några minuter började han nicka till med huvudet och nu sover han djupt, lätt snarkande.

Ja, som du förstår, vi har det riktigt mysigt just nu.



Passade precis på att ta några bilder på rådande blomprakt. Den skira sibiriska vallmon blommar så vackert i gult och orange på flera ställen i trädgården och kommer så att göra hela sommaren, för den trivs så otroligt bra på min tomt. Vinden gjorde att bilden blev lite skakig, för i vanlig ordning glömde jag att ändra läge i kameran.

Passar på att önska Sommaren en härlig semester, när den nu ska lämna oss, samt önska den hjärtligt välkommen tillbaka!

Uppdatering, en halvtimme senare: Nu är det bara 15 grader! Hade tänkt att mysa en stund till i trädgården, men det är skönare inomhus nu.

I

2012-05-27

MP är kallt och varmt, samtidigt

Miljöpartiet avslutade idag sin kongress i Umeå, in i det sista med fåfänga försök till balanskonster utan dess tidigare like!

En av landets största populister till politiker, Gustav Fridolin, förnekade sig - naturligtvis - inte denna gång heller. I och för sig håller jag med honom om att blockpolitiken är "fördummande", men hur (mp) skulle tvätta bort sin vänsterstämpel har inte riktigt framgått, lika lite som hur partiet skulle klara flirten med Annie Lööf med flera utan svåra fläckar på det egna skinnet. Man bara gungar, än på det ena, än på det andra benet.

Miljöpartiet är liksom kallt och varmt, solsken och regn... samtidigt. Man fladdrar just nu fritt i vindarna, vågar ingenting utan väntar på varje vindil, påpassligt viftande från samma håll som senaste opinionen blåser. Sedan vickar man på höften på ett lämpligt sätt. Igen och om igen!

Borta är politiken som ska leda utvecklingen!

Friskolorna ska inte ge vinst, men ändå få göra det. Lärarna ska få "receptblock" för att kunna sätta in tidigare åtgärder, men vad det kostar och hur det löses praktiskt vet man inte, sedan lite apotek och gårdsförsäljning på det...

Ja, jag gäspar bara jag tänker på denna geleklump som partiet utvecklats till.

Nu ska Fridolin själv ägna sig åt ett halvårs pappaledighet, vilket i sig är glädjande. Jag tror nämligen att han är en utmärkt pappa. En glad och populistisk barnskötare och kökschef i det egna hemmet doftar honung och manna, även när barnet ska nanna. Ursäkta nödrimmet, blev bara så inspirerad av partiets bristande nydaning.

Hur partiets opinionsläge påverkas av att den färglösa Åsa Romson nu ska stå ensam vid rodret ett tag, är det svårt att sia om. Frågan är bara, om det inte kommer ett och annat populistiskt tjut från det fridolinska köksfönstret, så fort en journalist råkar passera på vägen.  :)

DN 2 3 4 5 Exp 2 I

2012-05-26

Idyll

Kvällarna i Huskvarna, med läget invid Vättern, är inte bara förföriska solnedgångar, blyga och mindre blyga svärmerier i skymningen, länge kvardröjande grilldoft i luften och sakta framglidande änder på vattenytan.

Vänder du blicken från sjön och den lilla slumrande "staden" bakom träden, ser du hur båthusen och den rikliga växtligheten speglar sig nästan som frierier i åmynningen.

Solen är fortfarande uppe och kastar blyga strålar mot trädtopparna.

Idyll.

I

Utebliven Tolva riskerar grannfejd

Jaha, om några timmar är det dags igen för Årets TV-höjdare för svenskarna; Melodifestivalen och den stora finalen, som denna gång sänds  från Baku, Azerbajdzjan. Landet med det så krångliga namnet att både tungan och tangenterna hamnar i koma, av blotta tanken att behöva uttrycka det.

Svenskarna som melodifestivalnördar? Jo, precis så, åtminstone enligt en lång artikel i CNN som beskriver svenskarna närmast osunt besatta av detta tvivelaktiga jippo, vilken i de flesta andra länder passerar med på sin höjd en gäspning och där länderna som pliktskyldigast skickar iväg något harmlöst bidrag som ingen känner igen eller bryr sig om.

Men i Sverige är Melodifestivalen stort allvar och en nationell angelägenhet! En stor del av befolkningen har redan följt de egna kvalificeringstävlingarna i veckor, en show som turnerat runt hela landet. När väl vinnarmelodin vaskats fram, har den och teamet kring den varit en självklar auktoritet i pressen, med spekulationer - och krav - om svensk slutseger i den europeiska finalen.

Ja, Loreen ska vinna och är också storfavorit hos spelbolagen. Det är sprängstoff i svensk press just nu.

Jaaaaaaaaaaaaaaaa, är det allvar så är det! Sverige ska vinna och ytterligare en gång följa de stolta traditionerna som startades redan 1974 då ABBA vann med sin sämsta låt - Waterloo - i Brighton. Sedan dess har Sverige haft sitt på det torra, i denna ärans och snillets manifestation.

Inte vet jag! Inte en minut kommer jag att offra för denna s k tävling i år heller. Jag har faktiskt redan sett Loreen. Via Youtube. Det var mer än nog. Dät-dät-dät-dää, uttjatad Whitneyrepris, eller om den nu var från någon annan.

Men en sak vet jag, vinner inte Loreen för Sverige ikväll, så är det fel låt som vinner... och ger inte de nordiska grannländerna (framför allt Norge) sin tolva till Sverige, riskerar de militärt angrepp. Åtminstone i pressen.

Så stort är intresset. Masspsykos, typ


DN 2 3 4 SvD  DN GP 2 3 I

2012-05-25

Ta möjligheten, Björklund

Utbildningsminister Jan Björkkund passar på att visa handlingskraft, i ord... när han fått sjunga ut i pressen om det självklara; att en lärare inte ska behöva tåla stryk i skolan!

Man behöver knappast vara utbildningsminister för att förstå något så självklart! Låt vara att vissa jurister inte tycks kunna tänka så långt...

Det är däremot en fördel, om man är utbildningsminister, när det gäller att åtgärda den kräftgång som lärarna tvingats till under kommunaliseringen!

Nu, Björklund, har du en unik möjlighet att börja visa något i konkret handling! Jag tror att lärarna är lite trötta på detta ständiga visande, både i sin egen verksamhet som hos politikerna! Det är bättre att göra något än att ständigt bara försöka visa vad man gjort... och prata om vad man skall göra...

Varenda någorlunda intelligent varelse inser att skolan idag flaggar med den klassiska kejsarens slitna kläder! Att det blivit som det blivit beror knappast på lärarna.

Lärarutbildningen kräver idag nästan fem års högskolestudier (skandal i sig!) och frågan är vad man uppnår med den:

- Stressig och urusel arbetsmiljö
- Meningslösa konferenser och en ständigt svällande administration
- Låg lön, många helt utan utbildning betalas bättre
- Misstro från politiker och deras lakejer (läs: många svaga skolledare) osv, osv

Högskolestudierna leder alltså till rollen som lydiga och underbetalda nickedockor, ständigt stressade robotar utan egen vilja och det finns alltså krafter i samhället, som menar att de även skulle tåla kroppsaga!

Ridå!

Björklund har redan börjat blanda bort korten, för redan idag talar han återigen om högre krav på högskoleutbildningen, nog utan att för ett ögonblick reflektera vad som menas med verklig kvalitet.

Hur vore det, Björklund, om du äntligen skulle inse att Sverige, Sveriges barn och unga förtjänar initiativrika, kreativa och stolta lärare som med glädje och entusiasm går till sitt arbete?

Hur vore det, Björklund, om du äntligen skulle inse att klåfingriga politiker, tandlöst leende "köpta" skolledare och omdömeslösa jurister har verkat färdigt inom skolan?

DN SvD

Vadå Medelhavet..?

Efter årets absolut varmaste dag blev det en otroligt fin och mild kväll. Jag passade på att tillbringa en stor del av kvällen på Vätterstranden vid Huskvarna, där det samlats en hel del människor i olika åldrar.

Några passade på att ordna med kvällsmaten på grillen, ett par hade med sig en gitarr och de allra modigaste passade till och med på att doppa sig i Vätterns inte alltför varma majvatten.

Jag behöver egentligen inte säga så mycket mer. Bilderna talar för sig själva och frågan är lika enkel som den är tydlig:

Vem behöver Medelhavet?

I

2012-05-24

Livet i en parasollfot

Kanske någon trogen läsare, med extremt komihåg, minns att en livskraftig Bergdunört levde sitt blomliv i min parasollfot förra sommaren?

Idag har jag den stora glädjen att rapportera att jag faktiskt räknar med riklig midsommarblomning i parasollfoten även denna sommar!

Härmed har jag väl tydligt nog befäst min ställning som en riktig mästerodlerska?

Varje gång det eventuellt skrivs om något tillkortakommande i trädgårdsskötselns svåra konst här på bloggen, så vet ni bättre: I själva verket handlar det enbart om ödmjukhet, i kombination med falsk blygsamhet.


GP


Lärare bör tåla stryk!

Det känns som om skolan går med tydliga kliv från klarhet till klarhet. Viljeriktningen tycks vara att samtidigt som eleverna blivit nästan omöjliga att ens kritisera, så får lärarna räkna med att bli offer för misshandel utan möjlighet till skadestånd.

I en uppmärksammad dom slår nämligen tingsrätten i Gällivare fast, att läraryrket bör jämföras med att vara polis och att en elev som blivit fälld för misshandel och olaga hot slipper betala skadestånd till läraren.

Det är alltså fritt fram att höja fram knytnävarna, en lärare får helt enkelt skylla sig själv, om han försöker stävja bråk eller upprätthålla ordning i skolan. Låt vara att skollagen förutsätter ingripande.

Kanske är det dags att förlänga lärarutbildningen med ett par år, i samarbete med Polishögskolan?

Frågan är om den senaste domen gör det redan idag ratade läraryrket populärare?

Vart är vi på väg? Vilka signaler vill vi ge våra ungdomar?

Jag som trott att vårt samhälle inte accepterar våld! Eller hade jag gått på snacket om likabehandling och alla människors lika värde; en strävan som så bestämt och vackert finns inskriven i skolans styrdokument?

Fast ja... det har kanske blivit så, att en lärare inte längre betraktas som "människa" inom skolans väggar?

Frågan är alltså: Vilket samhälle ser dessa rättsledamöter framför sig? Hur tänkte man?

*     *     *

Uppdatering: Glädjande nog tar utbildningsministern avstånd från domen. Men, vad gör han mer än pratar?

GP DN SvD I  DN

2012-05-23

Lyckad årspremiär

Härifrån meddelas att årets högtidliga gräsklippningspremiär ägde rum med ett lyckat resultat i eftermiddag och att denna klipperska själv raskt uppnådde klädsamt högröd ansiktsfärg och mindre klädsamt svettiga kläder.

Efter den otroligt sköna duschen var det bara så underbart att sjunka ihop under parasollen en stund, lyssna på fågelpladder och dricka isvatten. Tog faktiskt med mig en bok ut, men det blev ingen läsning; jag bara satt där i ett närmast euforiskt tillstånd, i min sommarklänning, och njöt. Njöt!

Jag lever i den bästa av världar!

Bilägger ett litet kollage av soligt överexponerade bilder från trädgården.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , I

2012-05-22

Idealsommar

Vaknade av att det var så ljust och varmt och att jag faktiskt badade i solsken. Hade nämligen glömt att dra ner persiennerna innan jag somnade, för det var svalare och mörkare när jag la mig.

Grönskan är fortfarande underbart fräsch så här i slutet av maj och det är så otroligt vackert! Jag öppnade fönstret, bara för att släppa in lite fågelsång och förnimma morgonens försommardofter. 

När jag kom ner, satte jag på lite kaffe, slog på datorn och tittade på väderprognosen.

Vad säger ni, visst ser det vackert ut? Nja, alltså inte bilden från SMHI, men själva budskapet. 












Själv vill jag passa på att utnämna vädret på den ovanstående prognosen som IDEALSOMMAR, för precis så där vill jag ha det; strax under 25 grader.

Idealsommar hela veckan, alltså.

Idag ska jag delta i en lunch med ett 20-tal tidigare arbetskamrater på Riddersbergs Värdshus, några kilometer utanför stan. Det ska bli jättetrevligt och jag ser fram emot att möta alla.

Efterrätten blir först lite senare på eftermiddagen här hemma, för då kommer nämligen min solstråle Olivia hit.

Underbar dag väntar!


2012-05-21

Första gången på Blogger

Kanske kommer ni att finna mig här i fortsättningen, för självklart hoppas jag att du, kära läsare, fortsätter att läsa min blogg även i fortsättningen, även om jag nu lite vemodigt säger farväl till Svenskablogg.

Min gamla blogg finns här: http://ailas.svenskablogg.se

Detta är ett första testinlägg på Blogger, som på ett sätt kanske vore en bra lösning för min del. Jag använder redan gmail och Google+, så det finns en del praktiska aspekter på att samla det mesta på ett ställe.

Men sedan gäller det att trivas, också! Bloggandet handlar mycket om att trivas, både med sin egen skrivinspiration och med det bloggverktyg som man arbetar med. Jag som lidit en tid av så kallad bloggtorka får förhoppningsvis njuta av ny vår med lite variation.

Men, jag hetsar inte med beslutet, utan skall känna mig fram. Känns det inte bra här, kommer jag att söka mig till något annat ställe. Just nu känns det ungefär som om jag skulle lära mig att gå på nytt, dvs det finns funktioner som känns osäkra, men nya utmaningar har då och då inspirerat mig tidigare också. 
Hur det kommer att se ut här, när jag är klar med finslipningen återstår också att se. 

Jag ska även testa att lägga in en bild och det måste ganska naturligt bli på bloggens officiella beskyddare, Mr Sotis.

Spännande att se vem som skriver den första kommentaren här: Hm... och om det fungerar.  :)