2013-09-28

Ljus i och kring våra hus

Undan för undan har kvällarna blivit allt mörkare och behovet av ljus har ökat både inne och ute. På ett sätt kanske lite vemodigt för oss som älskar det naturliga ljuset under sommaren, men allt har sin tid, även sommaren.

Jag hörde ett tag till den smått förvirrade grupp som inte riktigt kände mig hemma bland alla dessa nya lampor som ersatt de gamla glödlamporna, men numera är jag helt med på noterna. Effektivare energianvändning och bättre miljöval har mer än övertygat mig! Dessutom är det så skönt att slippa klättra och byta lampor hela tiden; livslängden på de nya lamporna är ju betydligt längre.

Jag har också upptäckt hur skönt det är att slippa springa omkring i olika butiker och i stället välja belysning i lugn och ro på nätet. Där finns "expediterna" på plats dygnet runt och ger tydliga produktbeskrivningar, så att det blir lätt att jämföra mellan de olika alternativen. Jag är jag imponerad av Ljustemas breda sortiment och vill varmt rekommendera bland annat deras Led strålkastare för utomhusbruk med starkt ljussken, som jag nyligen har testat genom att tillsammans med "halva släkten" se över våra belysningsbehov inför höst och vinter. Faktum är att jag till och med köpte en ljusslinga till jul, trots att jag egentligen skäms lite för att ha tänkt på jul redan i september. Men jag blev så inspirerad. :)

Ja, ja... vad vissa "ljushuvuden" än säger, så inte räcker det att vi är ljus själva. Komplettering är nödvändig.

2013-09-25

Jag överraskar ibland

Insikten finns där, även om jag ofta har svårt att leva upp till den i praktiken. Vadå, undrar du, förstås? Jo, jag menade sambandet mellan tidiga morgnar och vissa trevliga upplevelser. För den som följt mig tidigare minns kanske, att denna bloggerska är en hopplös nattuggla - och följaktligen också då en s k "sjusovare".

Märkligt ord, förresten, sjusovare... för när går en morgonsömnig person frivilligt upp klockan sju? Det där sambandet måste jag faktiskt kolla upp!

PAUS

Nu vet jag! För det första är sjusovare ett djur inom familjen sovmöss. Men samma ord i betydelsen en person som sover länge på morgnarna kommer från en mycket gammal martyrlegend om sju kristna män under kejsaren Decius tid. (Gaius Messius Quintus Trajanus Decius, född omkring 201 i Budalia, Pannonia, död i juni 251. Romersk kejsare.) Det hela är en komplicerad och mycket ruskig story, så ni får faktiskt slippa den.

För egentligen skulle jag skriva om min ovanligt tidiga morgon! Låt vara, att det var med kattens benägna hjälp, men det gör väl inte själva prestationen sämre? Kattuslingen väckte mig nämligen tidigt med ett krävande MJAOU, så det var lika bra att ge upp sömnen och stiga upp. Visst, skålen var tom, men tro nu inte att han var hungrig och ville äta mer, han hade ju ätit sig mätt under natten! Nope, han skulle bara väcka mig och sedan lägga sig på min bädd. Tala om fräck katt! :)

Ja, jag var ju uppe och eftersom jag anade, att ni inte skulle tro mig, så gick jag självuppoffrande ut på den kalla balkongen. Barfota och i nattlinne. Kameran i handen.



Ja, sedan är det inte så mycket att orda om, för bilderna blev inte så märkvärdiga. Men, det var en mycket vacker morgon, solen var på väg upp och ett morgonplan från Arlanda till Amsterdam hade precis passerat här, ni ser spåren efter planet på en av bilderna. Kikade på flightradarn, så tror att det var rätt plan.

Men sedan gick jag på en nit. En mängd kajor satt i rader på hustaken och medan jag tog bilder på himlen, så flög hela stora flocken hastigt iväg! Jag blev ivrig och försökte förstås föreviga deras plötsliga räd, men de bilderna går inte att visa... Puh, jag är då ingen fågelfotograf, men det visste vi redan tidigare. :)

Visst ja! Höll på att glömma den allra viktigaste frågan: Var det frost eller imma på bilrutorna? Vad tror ni?

2013-09-20

Sommar eller höst?

Den 20 september 2013, så är dagens datum. Mot uppgiften talade det underbara "sommarvädret" under dagen, men nu när klockan blivit lite mer och skymningen fallit på, så får jag ge in och nicka lite vemodigt mot kalendern till; den har nog trots allt rätt...

Nåväl, nu var inte detta tänkt som ett skymningsinlägg, så jag återvänder gärna tillbaka till den härliga dagen med sina tvivel i stället. Det kändes nämligen som ett måste att komma ut på en promenad för att försöka röna ut, om det var sommar eller höst. Att denna uppgift var rena rama nöjesresan behöver jag knappast ens nämna. Jag njöt av varje steg!

Vätterstranden med omgivningar kändes som en naturlig plats för att få ett tillförlitligt svar. Men, riktigt så där enkelt blev det faktiskt inte, men för att du ska slippa läsa en massa argumentation och förklaringar, så la jag ihop några av dagens bilder till en liten "video", så får du själv komma fram till svaret.

Sommar eller höst?



 

2013-09-09

En förvirrad temafotograf

Vilken fantastiskt fin helg det har varit, både aktivitets- och vädermässigt!

Lugn, lugn... jag ska inte tråka ut dig med en massa privata angelägenheter utan nöjer mig med att konstatera, att trots att mörkret fallit allt tidigare, har flera av de senaste nätterna behållit sin sommarkänsla. Så gör även denna måndag! Dock börjar SMHI höta med sina prognoser och radarbilder, med budskapet att redan i natt kommer regnet smattrande...

Ok, jag är inte stendum, utan insåg att det enda vettiga var att ge mig ut på en promenad idag, medan tid var. Bestämde mig för att jaga hösttecken, så kameran fick följa med. Den brukar i och för sig få följa med ändå, men nu hade jag ju ändå ett tema för promenaden.

Trodde jag. Ända tills jag kom ut. För sedan började jag knäppa lite hur som helst. Det där med hösttema blev snabbt underordnat. Men trevligt hade jag och det måste väl ändå vara huvudsaken?

När jag väl lagt in bilderna i datorn, så såg jag en villervalla utan dess like. Det var bara att ge upp. Här har jag samlat ihop några av bilderna.




2013-09-03

PUSTALEDEN MED VINBERGSSNÄCKAN

Nej, nej... jag promenerade inte med vinbergssnäckan utan med en grannfru, så nu är den saken avklarad. :)

En mycket härlig och intressant promenad blev det. Vi gick först ner till Smedbyn och förbi alla ateljéerna där och följde sedan den spektakulära och natursköna Pustaleden, som trots sin relativt korta längd hinner förbi flera intressanta minnesmärken kring Huskvarnaåns dalgång.

Det var mycket intressant att höra grannfrun berätta om denna led, eftersom hon som barn gick till skolan genom denna led varje dag och kände därmed i princip till varenda sten. Självklart har det hänt saker sedan dess, men i det stora hela är allt intakt som förr.




Det är många trappor upp och så går man över en läskig bro över ån, varifrån man kan gicka på det imponerande vattenfallet både under sig och vid sidorna. Den totala fallhöjden är ganska imponerande, i alla fall om man har minsta anlag för akrofobi.  :)

En extra rolig sak var, att jag fick syn på en vinbergssnäcka! Gjorde nämligen det för ett par veckor sedan också, men den gången hade jag tyvärr inte kameran med mig och sedan var snäckan försvunnen från kyrkogårdsmuren. Detta hade grämt mig så! Men idag hittade jag alltså en präktig snäcka invid en skuggig stig på Pustaleden och denna gång hade jag kameran med. Tala om triumf!




Lägger till några bilder och hoppas att ni gillar dem. Som bekant gör inte småbilderna naturen rättvisa på något sätt och dessutom var inte ljusförhållandena de allra bästa, men ni kan ändå se både snäckan, delar av Husqvarnaverken och vattenfallet ovanifrån. Den läskiga bron också. 


2013-09-01

Ny årstid, nya möjligheter...?

Höstens allra första dag och vädret anpassade sig så påpassligt efter almanackan. En dag som gjord för att lyssna på musik blev det och händelsevis - nej, avsiktligt - lyssnar jag just nu på detta vackra stycke av Frédéric Chopin. Varför inte dela musikupplevelsen en stund:

 

Regn är förutsättningen för liv och hösten är den naturliga efterträdaren när sommarens fröjder dansats klart och vi sitter här och uppdaterar vår livsdagbok.

Tonerna i Chopins preludium är ett vackert och vemodigt förspel, en hyllning för en tid då det fortfarande blommar i olika kulörer och då skörden mognar och lockar, men också en påminnelse om en tid som så sakteliga förbereder oss för den vintervila, som är villkoret för naturens återfödelse.

Jag sitter och halvdrömmer, gungar lite i stolen och får snart tända ljuset i rummet. Tittade för några minuter sedan ut genom fönstret och där möttes ögonen av ett nytt regndroppspreludium. Det är alltså inte något fel på kameralinsen. Men, men... medge att det faktiskt är ganska vackert, trots att regnet gått hårt åt bildskärpan?

Ny årstid, nya möjligheter.