Grattis, norske dundergutt!

Den 22-årige norske dundergutten Magnus Carlsen blev idag värdsmästare i schack genom att besegra den flerfaldige indiske världsmästaren Viswanathan Anand och jag måste bara hylla Magnus med ett alldeles eget inlägg idag.

Heja Norge; ett stort grattis, Magnus... 

Du har satt schackspelet, Norge och Norden på världskartan och kommer förhoppningsvis att inspirera många andra att börja spela schack. Vi är alla stolta över dig och du förtjänade verkligen att vinna.

Det är dessutom lite extra trevligt när unga pojkar kan utmärka sig även på annat sätt än genom rap, hårdrock och fotboll.  :)

Många, som inte följt schacknyheterna så noga, blev säkert lite överraskade idag när VM-titeln hamnade i Norge, men de initierade hade säkert detta på känn...

För redan som 13-åring och rankad som nummer 700 i världen sopade Magnus banan med den f d världsmästaren Anatolij Karpov och spelade remi mot dåvarande världsettan Garri Kasparov i samma turnering. Undrar om inte de två sistnämnda redan då kände att någonting riktigt, riktigt stort var på gång. För det var det!

Se bara:

Ett färgsprakande inlägg

Kanske var gårdagen den sista riktigt fina och milda höstdagen för i år, för nu börjar prognoserna allt oftare tala om frost och vem vet när de första busiga snöflingorna kommer dansande ner på den alltid lika förvånade marken. Har ni, förresten, tänkt på hur dumt träden bär sig åt, när de kastar av sig "kläderna", just när de skulle behövas som allra bäst?  :)

Fast nu var det inte avsikten att moralisera över trädens beteende, utan berätta om gårdagens härliga fotopromenad. När jag väl lagt in bilderna i datorn, bestämde jag mig direkt för ett riktigt färgsprakande blogginlägg. Det gäller att passa på att frossa i rött, för sedan kan det ju dröja ända tills jultomten kommer i sin knallröda dräkt på julaftonskvällen.

I gamla Smedbyn var det full aktivitet i så gott som samtliga ateljéer och en hel del folk fanns det också i rörelse. Människors nya höst- och vinterkläder får allt ursäkta, men vackrast på Smedbygatan var faktiskt hemslöjdsbutikens rosenfönster. Ni håller säkert med mig, även om ni inte sett bilder på konkurrenterna?

Bara några steg till på den gamla gatan och då kommer man fram till hembygdsföreningens lokal. Denna gång var det faktiskt ingenting inne i själva lokalen som lockade, utan min fotokompis och jag hade sett något mycket intressantare i den gamla lilla trädgården bakom huset: Ett flera meter högt, fullkomligt färgsprakande träd! Himlen var dessutom alldeles knallblå för dagen, vilka tillsammans skapade en otrolig färgkontrast, väl värd att fånga i bild.

I mitt förra inlägg hade jag en bild på en röd buske och efterlyste då namnet på den. En välinformerad bloggläsare (tack, Hillevi) berättade att busken heter benved och numera vet jag alltså att växten faktiskt kan bli flera meter hög också. De röda frukterna kan sitta kvar även när snön och kylan kommer. Hoppas det, för det skulle också vara en trevlig kontrast att fotografera.

En närbild visar tydligt det orangefärgade fröhöljet. Visst ser det lockande ut, men växten är inte lämplig som människoföda.

Ja, med denna benvedsfrossa avslutar jag detta inlägg.

Vadå trista november? :)

November kan naturligtvis vara alldeles jättetrist, om man bestämmer sig för att tycka så. Men, den kan faktiskt också vara alldeles underbart vacker, bara att tittar på rätt ställe och är lite allmänt positiv.  :)

Idag bestämde jag mig för att ta med mig kameran och koncentrera mig på enbart trevliga och vackra saker under eftermiddagspromenaden. Det blev faktiskt lättare än jag någonsin tänkt mig, för redan efter ett par hundra meter gick jag förbi denna vackra blomsteräng. Vilken start... och mer skulle det bli.

För bara en bit bort mötte jag en stilig friskus småstöddigt spatserande på åkanten. Han var inte alls rädd för mig, utan försökte till och med helt fräckt utmana mig i simningens ädla konst. Nu hade jag faktiskt ingen lust att kasta mig i Huskvarnaåns ovälkomnande vatten, så han fick Walk Over utan vidare, vilket kan tyckas vara lite fegt av mig. Men jag skyllde faktiskt, helt sanningsenligt, på att jag inte hade någon baddräkt med mig.

- Äh, vadådå, man kan väl bada i de fjädrar man har, menade han med en rak självklarhet och demonstrerade sina ord genom att kasta sig värdigt i det mörka vattnet.

Ja, ja... jag skakade snabbt av mig denna förargliga förlust och promenerade vidare, fortfarande med sikte på andra färger än grått och brunt.

Faktum är att det finns fortfarande ganska gott om träd och buskar i både grönt och olika gula nyanser. De som haft förmånen att växa i lä har klarat sig ganska bra från höstens provningar, eftersom nätterna - med undantag av ett par frostnätter - varit milda.

Sedan hittade jag en otroligt vacker buske med gott om röda bär. Busken finns ute i det fria och alltså inte i någon trädgård. Har ingen aning om vad busken heter och undrar, om någon av läsarna känner igen den? Den gjorde i varje fall vad den kunde för att pigga upp tillvaron denna novemberlördag.

Ja, för att inte inlägget blir för långt, så stannar jag här, men hoppas att jag gjort dig övertygad om att november är en härlig pärla i vår rikt skiftande årstidspalett.

Hemma på min gård blommar rosorna fortfarande. Det ska bli mycket spännande att se, om någon av dem överlever ända in i december!