VATTENMAMSELLER

Jag fick faktiskt titta och kolla datumet för ett par dagar sedan, när jag passerade dessa sportlovslediga fotbollsentusiaster, i kortärmat... och redan hade kunnat konstatera, att vår gräsmatta här hemma är så grön och fin. Rena sommaren, endast maskrosorna som fattas.

Men faktum är, att jag inte hade varit i vinteride; det är förvisso bara knappt mitten av februari.

Visserligen är fotbollsplanen av konstgräs, men helt snöfri och klar för spel.

Nåväl, jag fortsatte min promenad utmed lilla Huskvarnaån - eller Åa, som den heter här - och där såg jag genast två yrvakna, till synes smått märkliga varelser, som jag inte blev riktigt klok på. Den ena såg ut att sjunga för full hals, men jag hörde inget annat än ett kvackande från en gräsand intill. Den mindre av varelserna såg lätt kaxig ut och tittade bara förvånat på mig.

Jag testade att hälsa på dem lite trevande, men de tog ingen större notis om mig. Faktiskt lite irriterande att bli så där respektlöst ignorerad, som du säkert kan förstå.

Under tiden försökte jag febrilt artbestämma dem och kom sedan på, att de nog måste vara vattenmamseller. Visserligen hade jag inte tidigare hört talas om sådana, men ibland fattar man ändå så fort som tillfället ges. Vattenmamseller alltså och nu vet även du, om du skulle ha nöjet att träffa på dem. De hör till den stolta familjen Typhaceae.

Jag lät dem fortsätta med sitt och kastade i stället en blick in mot skogen. Där såg jag en stolt skogsmamsell stå, med sina rostbruna höstkläder på! Nu blev jag ännu mer förvirrad, när jag tänkte på, att Fröken Vår måste klä av skogsmamsellen innan det är läge för den gröna vårstassen....

Helt plötsligt kändes våren trots allt ganska avlägsen.