2015-05-16

Från hyllad drottning till enkel flicka

Det sägs att en sockenskomakare tog semester på försommaren och satte upp en skylt med texten "STÄNGT MELLAN HÄGG OCH SYREN". Frågan är hur lång ledigheten blev för honom? Här i mina trakter blommar båda två just nu...


Vi får lämna skomakaren vid sin läst, för jag hade ju lovat att berätta om min förvandling från förra inläggets hyllade drottning till enkel flicka. Det gick faktiskt lika snabbt som tiden mellan hägg och syren...

För, så fort jag hade satt mig på den halvmurkna stubben föll "tiaran" av och det började kännas vardagligt. Jag lät blicken vandra omkring... och fantasin och vårvindens okynne lekte mig snabbt in i Barndomens Land. Där det var enkelt att leva.

Min kompis och jag stojade återigen i skogen. Strumporna hade korvat sig och vi hade barr och mossa i håret. Plus riktigt kul. Med tiden blev vi, på barns vis, sugna på något gott. Det var inte mer med det; vi plockade harsyra och blåbärsblommor och tuggade i oss girigt. Så enkelt var det att tillfredsställa godissug på den tiden.


Sedan älskade vi att leka affär och naturen var vår fasta varuleverantör. Det rådde, förresten, ett så strängt besöks- och köptvång, att inte en enda människa kom undan. Men så var det också en affär som salubjöd allt! Du ser några av "hyllorna" i bilden nedan. Du ser smör och kaffe, strömming och får, men det fanns även andra djur till salu. På högsommaren var det extrapris på smultron. Alltid högsta kvalitet, ibland hängande i grässtrån. Vad kunden än frågade efter, så hade vi det. Till bra priser, ska sägas.


Ja, denna berättelse blev skriven av den före detta drottningen och nu vet du alltså hur hon förvandlades till en enkel, liten flicka.




12 kommentarer:

  1. Underbara bilder, förstår att du blir nostalgisk när du ser dem. Själv har jag ett mycket tidigt minne av att vi grävde upp röd jord i skogen utanför vårt hus och sålde som kaffe. Jag var väl bara 3-4 år men eftersom det var under kriget så hade jag väl förstått att kaffe var mycket begärligt och eftertraktat.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Visst hade vi mycket fantasi i våra lekar ute i naturen och det blev underbara minnen för hela livet av dem. Härligt att uppleva sådant igen på lite äldre dar.

      Kram!

      Radera
  2. Tackar för denna fantastiska berättelse från barndomen. Själv kom jag att tänka på att min bror och jag grävde fram lera som vi sedan gjorde små skålar av. Soltorkade och fina såldes dessa sedan till behövande. Oj vad det pluppade upp massa roliga minnen nu från när min bror och jag var barn.
    Inte utan att man ler åt minnena!

    Ha en fortsatt bra dag!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nog var vi kreativa alltid och behövde inga skolade lekledare. Lite farligt levde vi allt också, för inte fanns det några hjälmar, men klätterlusta fanns det. :)

      Radera
  3. Ja, och maskrosorna blev smör, barkbitarna bröd, kottarna med stickor blev kor som gav mjölk....affärskvinnor är vi allihopa. En skön liten nostalgistund bjöds här inne hos dig idag.

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, du var drivande redan på den tiden, det ser jag tydligt. Bra skola för blivande företagare blev det!

      Radera
  4. Harsyra tuggade vi i oss också, men blåbärsblommor missade vi helt. Vet inte om jag har lust att ta igen det nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu har vi väl fått lite andra krav med stigande ålder, bortskämda som vi blivit!

      Radera
  5. Jag minns att vi mer än en gång kokade köttsoppa av barkbitar... Så fantasin var det inget fel på minsann :-)

    Fortsatt trevlig söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den soppan var säkert jättegod, bara man hade rätt inställning. Det hade ni, självklart. :)

      Radera
  6. Nog tuggade vi också på en hel del ute i naturen när jag var liten. Men blåbären dom väntade vi på tills dom var klara. Dumt, kanske? :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det fanns inga mogna, så vi fick ta vad vi hittade. Men sedan åt vi mogna bär också, när den tiden kom.

      Radera

Tack för din kommentar!