Gråskalan dominerar

Idag blev en dag då gråskalan dominerade kraftigt, vart man än styrde blicken. Ledsna grässtrån som vred sig i vinden - som om bad de om nåd - och ett antal torra löv som lyckats hänga kvar kämpande envist för att hålla kvar greppet i grenarna.

Lite envis fick även jag vara när jag gav mig ut. Inte för att de yrt dansande snöflingorna var något större hinder, men däremot var Boremannens andedräkt ganska kylig och ogästvänlig och jag misstänker starkt, att han hade grundat lunchdrycken med isspik idag.

Trist och grått, kanske... men, ändå inte. Med lite välvilja går det kanske även att uppskatta en gråskala, särskilt när en och annan pikant balkong och billykta kan försköna anrättningen en smula?

Vinterhaiku kanske skulle passa som avslutning? Får se, om jag får ihop stavelserna 5-7-5.

Min blick irrar fritt,
nejden dricker vinterdis.
Hos mig ingen törst.

Kung Bore är sjuk

Nej, nej... lugn och fin; jag ska inte alls klaga över vintervädret så där i största allmänhet här hos mig. Det är precis lagom med lite ljusgivande snö och några få minusgrader. Idag tittar till och med solen fram. Möjligen kan jag klaga lite på fortsatt halka på trottoarerna, men på smågatorna låtsas jag faktiskt att jag är en bil. En fin bil. Kör alltså malligt mitt på vägen...

Men det jag egentligen skulle berätta om idag är att jag är riktigt orolig för Kung Bore! Han har nämligen varit väldigt tungandad den sista tiden. Som nu idag när jag gick in på balkongen och skulle ta en liten bild. Du skulle hört det jag hörde; Boremannen ven och ylade djupt nerifrån halsen och lät verkligen mycket allvarligt sjuk. Detta har pågått så pass länge nu, att det knappast rör sig om en oskyldig förkylning. Nu är jag ingen doktor, men misstänker ändå starkt att han drabbats av mycket besvärlig vinterkunglig astma och riskerar att bli liggande här i åtskilliga tider.

Finns det någon som har lite astmamedicin över?

Anmälan till FO

Snälla läsare, titta noga på bilderna... för du ska veta att fotografen fick lida och frysa om fingrarna under tagningen idag. :)

Bilderna kanske inte är särskilt intressanta, bara helt vanliga vinterbilder? Fast vänta lite... Den intressantaste bilden är den smala upptill.

Jag har ibland undrat varför kajorna brukar samlas under det där lilla trädet här i bostadsområdet och nu kan jag presentera svaret: Någon snäll människa matar dem med äppelbitar och annat gott!

Detta fick mig att börja fundera på att många älskar att mata småfåglar och änder, men blir inte vidare glada, om någon kråkfågel som skata eller kaja försöker sno åt sig en talgboll? Men de måste väl också vara hungriga när det är vinter och ont om mat?

Frågan är alltså, varför är vissa fåglar "värdefullare" i våra ögon än andra? Vad jag vet lär det inte vara så att kråkfåglarna är fler än småfåglarna, så det kan rätt gärna inte bero på antalet. När det kommer till storleken, så är väl änderna ungefär i samma storlek, så inte beror det på det heller... Sången då? Mobbar vi kråkfåglar på grund av deras omusikalitet?

Tror att jag ska lämna in en anmälan till Fågelombudsmannen, FO!

På begäran

Säg mig, vad gör man inte för sina fina bloggvänner?  :)

Några efterlyste en bättre bild på denna vas. Nu blev ju inte bilden i sig så vidare bra komponerat, vilket jag beklagar, men själva vasen kanske syns lite tydligare?

Gillar också den väldigt mycket; vissa blommor gör sig väldigt bra i den.

När jag nu ändå är här, så kan jag ju sätta in en annan bild - dock ej på begäran - som jag tog tidigare idag. Den är avsiktligt tagen i kraftigt motljus och inte heller något fotografiskt mästerverk, men den visar januarisolens nyckfulla spel över morgonhimlen. Det gällde bara att hinna fånga de intressanta ögonblicken, för bilderna tickade snabbt fram i denna ljuskavalkad.

ALLVARSSNACK I RESIGNATION

Egentligen räcker det väl med ovanstående bild för att förklara hur läget är här idag? Men eftersom det sägs att det är nyttigt att skriva av sig frustrationer, så gör jag ett litet försök.  :)

Någon har nämligen målat om alla taken under de tidiga morgontimmarna! Utan lov, ska tilläggas. Hm och så en massa färgstänk även på marken, vilket tyder på slarv och stor nonchalans.

- Wjouuuuuuuuuwwwwww, wjouuuuuuwjjjjjjjjjjjjjjsh!

Det där var vad som mötte mig när jag öppnade balkongdörren för att få ett bildbevis. Det lär betyda "håll till godo, din lilla s-t" på borenska, vinterkung Bores omilda språk.

Då jag hade hunnit samla i mig ganska mycket adrenalin redan innan jag öppnade balkongdörren, bestämde jag mig för att gå ut och föra lite allvarssnack med Borekungen. För att kaxa upp med extra pondus gick jag ner alla trapporna. Raskt, ska sägas. Med os av bränt popcorn från trapphuset i näsborrarna mötte jag en rasande kung redan vid ytterdörren. Han var på ett sjuhelsikes humör och försökte ge mig en flygtur rakt ner i geografin innan jag ens kom ut på gårdsplanen. Milt sagt, vi hamnade på kollisionskurs direkt.

Jag drog åt mig halsduken lite extra, kurade ihop mig inne i ytterrocken och tog ändå en liten promenad, som om ingenting hade hänt. Insåg nämligen att det var ingen som helst idé att försöka föra vettig dialog med en despot. Men att visa det, nope!  

JANUARIBLOMMOR

Dagen är grå, molnen ilar som envisa maratonlöpare på sin eviga bana mot mål och duggregnet hänger ovanifrån som i lianer. Ja, ni förstår, det är nödvändigt att förgylla tillvaron och njuta av januari ändå.

Egentligen är det inte svårt alls!

Vackra toner söker sig ut i rummet med hjälp av högtalarnas tekniska mysterier. Just i skrivande stund är det Robert Schumann som står för det musikaliskt hänförande, som mina hörande öron så beredvilligt tolkar åt mig via ett komplicerat samarbete med hjärnan.

Ögonen söker sig till de vackra blommor som förskönar min enkla boning. Jag tittar länge på dessa naturens under; de vackra julrosorna som grannfrun odlat, de fulländade tulpanerna som harmonierar så fint i färg med orkidén som blommat nu hur länge som helst.

Kaffesmaken finns i munnen.

Ja, jag behöver inte förstå allt, bara jag inser att jag lever i rikedom.

Den gråaste dagen kan bli den vackraste
om jag fyller den med tacksamhet
om jag låter sinnena ivra ur sina djupaste brunnar,
filtrera bort världens simpla vilsensnår,
låta mig vara öppen och bar
i insikt att livet inte varar i evigt och att jag
endast äger denna nådens stund.
Så, jag njuter! Fullt ut.