2012-09-21

Underjordiska timmar

Jag har precis läst ut fransyskan Delphine de Vigans “Underjordiska timmar”. Jag vet inte hur stora förväntningar jag hade på boken, men oavsett - de infriades med råge, vilket inte sker med varje bok.




Jag ska inte gå in på själva handlingen, utan nöjer mig med att konstatera att bokens huvudpersoner är två människoöden i storstaden Paris, vilka parallellt kämpar med var sina stressande gissel: Mathilde som offer för svår arbetsplatsmobbning och Thibault med trötthet och hopplöshet som ambulerande akutläkare i ett liv med 60 % luftvägsinfektioner och 40 % ensamhet, för att citera hans egna ord. 
Många människor trampar dag efter dag som zombier i samma långa underjordiska gångar i ständig jakt på nästa metrovagn och linjebyte, på väg till och från. Andra sitter i hopplösa bilköer i ständig jakt på en parkeringsplats. Livet riskerar att urholkas inifrån av  krav och tankar som hemsöker dem. Frustration och maktlöshet, storstaden som plats för moralisk prövning, som grind som stänger in och stänger ute. Människor med identitet endast på sina lönebesked. Dag efter dag, utan kraft och möjlighet att bli fri.
Kan du älska mig? Mig, med hela mitt trötta liv bakom mig, min styrka och mina svagheter?
Längtan och tankar om ett annat liv, javisst... de kommer upp till ytan ibland, men kvävs snabbt av verkligheten. "Underjordiska timmar" är ingen romantisk berättelse. I stället är den en civilisationskritik av det drabbande slaget. Människor med lust att vråla högt utmed väggen vid ingången till metron. Eller människor som slutat att bry sig. De lever mer eller mindre mekaniskt. Staden har slutit sig omkring dem som ett strypande galler.
*   *   *

Detta är en riktigt bra bok som träffar direkt i hjärtat och som faktiskt stannar kvar. torarväntningar jag hade på boken, men oavsett - de infriades med råge, vilket inte sker med varje bok.Jag ska inte gå in på själva handlingen, utan nöjer mig med att konstatera att boräffar direkt i hjärtat och stannar faktiskt kvar. 

8 kommentarer:

  1. Hon skriver så bra! Tyckte mycket om den här boken. Läste först No och jag (den måste du läsa!)... och sedan var jag fast. :) Har också läst hennes debutroman Dagar utan hunger som handlar om ätstörningar (självbiografisk). Den berörde mig inte lika mycket men det var intressant att kika in i "den världen".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hennes namn ska jag lägga på minnet! Ska även läsa No och jag. Önskar att jag hade varit lite bättre på franska, för tror att boken hade varit ännu bättre på originalspråket... kunde åtminstone ana det ibland.

      Det är trevligt att upptäcka nya bra författare!

      Radera
  2. En annorlunda bild av Paris tydligen ,fjärran från den glättiga turistbilden. Vardagen finns naturligtvis också, livet i en storstad är stressigt. När jobbet är stressigt påverkar den hela livssituationen. Låter som en spännande bok, finns inte så många böcker på svenska om just vardagslivet i Paris. Den får jag pröva! I övrigt är jag trött på regnet och får flitigt använda "la parapluie" eller översatt "mot regnet"!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tala inte om regnet, det har regnat hela dagen här. Fast ja, då kan man ju läsa bra böcker.

      Vet inte, om du skulle tycka om denna bok, men för mig var det en pärla. Tänkvärd och med bra upplägg.

      Radera
  3. Tack för tipset! Jag är just nu inne i en läsperiod och tar tacksamt emot!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag rekommenderar boken varmt. Den berör och är aldrig patetisk, vädjar inte heller till medlidande på ett jobbigt sätt. Den känns alltigenom äkta.

      Radera
  4. Tackar för boktipset, jag skriver upp alla titlar på böcker som föreslås av läsare. Sedan så kommer jag när de vite flyger sitta tillbakalutad i min fåtölj och läsa.

    Ha en bra lördag!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även jag har hittat goda boktips hos bloggvänner. Hoppas att du kommer att tycka om boken. Lättläst och tänkvärd är den.

      Ruskväder även idag! :(

      Kram

      Radera

Tack för din kommentar!