2012-09-07

Läskunnigheten inom EU

Europa sägs höra till den s k "civiliserade" delen av vår värld. Men ibland undrar jag...

Jag blev nämligen alldeles förfärad över uppgiften, att var femte europé läser så dåligt, att de inte klarar sig i det moderna samhället och inte blev jag gladare av att läsa, att över 17 procent av 15-åringarna i Sverige ligger på en nivå där de bara klarar de allra enklaste texterna. Funktionella analfabeter, med andra ord.

Nog kände jag till problemet sedan tidigare, men att det var så där illa trodde jag nog ändå inte riktigt.

Uppgifterna kommer från en EU-rapport och borde rimligen vara ganska tillförlitliga.


Högst andel svaga läsare finns i Bulgarien, hela 41 %.
Lägst andel finns i Finland, 8,1 %. Ytterligare en gång får den finska skolan indirekt beröm.
EU:s mål är att andelen dåliga läsare bland 15-åringarna ska minska till 15 % inom åtta år. Detta mål är alldeles för tamt, tycker jag. 
Läskunnigheten borde vara en mänsklig rättighet, varken mer eller mindre.
Ja, vad säga?
Själv tycker jag att detta är totalt oacceptabelt, alldeles förfärligt och att något måste göras i fråga om läs- och skrivundervisningen i den svenska skolan. NU, för det är redan alldeles för sent. Vi kan inte fortsätta att stänga en så stor andel människor ute från samhällslivet. 

21 kommentarer:

  1. Som speciallärare har jag inte upplevt att NÅGON av mina elever inte har lärt sig läsa, även om många läste ganska dåligt.

    När de sedan kommer till högstadiet vill INGEN gå till specialläraren (har varit speciallärare även där så jag VET) och fortsätta lästräningen. Antingen bråkar man på lektionerna när man inte hänger med eller drar man sig undan eller skolkar. Som bekant gör ingen något speciellt åt detta...

    Numera går ju alla, även lätt förståndshandikappade också i den vanliga skolan - skulle inte tro att man räknar in dessa elever i statistiken i övriga Europa. Vi har också våra "nya" svenskar som elever och som kan ha svårigheter med "enkla" texter t.o.m. Så man får nog ta EU-rapporten med en nypa salt...



    SvaraRadera
    Svar
    1. Har även under min egen skolkarriär stött på problemet, men tror mycket att felet ligger i att skolan många gånger nöjer sig med att eleven "knäckt koden" och sedan följer man inte upp. Under tiden ökar textmängden i skolan och eleven känner allt mer ovilja och - osäkerhet.

      Skolan är ofta alldeles för "ambitiös" och försöker få eleverna att läsa böcker som de varken är mogna för eller intresserade av. Låt dem i stället läsa vad som helst, i princip... huvudsaken är att de läser. Det ska vara roligt att läsa, roligt att skriva. Vi måste uppmuntra dem, inte hacka ner på dem. Med stigande förmåga växer, förhoppningsvis, även elevens egna krav gällande innehållet.

      Jag tycker inte att vi kan gömma oss bakom antalet ev handikapp av olika slag, ej heller bakom "nya" svenskar. Vi måste ha större ambitioner helt enkelt. Detta är oacceptabelt.

      Radera
    2. Man kan tyvärr inte göra mycket åt elever som inte VILL ha någon lästräningshjälp överhuvudtaget på högstadiet. Tyvärr får vi inte dela upp elever längre i olika grupper, som man gjorde förr.

      Jag har varit lärare i hjälpklass på den tiden och vi hade det väldigt trevligt och jag anpassade undervisningen helt och hållet efter mina elever utan att för den skull sluta att ställa krav. Men jag håller med dig om att lästräning ska sättas in mycket tidigt och OFTA. Det räcker inte med en eller två lektioner i veckan.

      Det är ett stort framsteg att datorerna har gjort sitt intåg i skolan så att även de yngsta eleverna kan sitta med läs-och matteprogram, som kanske hjälper mycket mer än en aldrig så utbildad speciallärare.

      Vad gäller invandrarbarn finns det ju de som inte kommer till Sverige förrän de börjar på högstadiet. Hur ska man begära att de ska kunna läsa ens en enkel text när inte ens alfabetet är samma? Jag "gömmer" mig inte bakom dessa barn, men jag är säker på att de finns med i statistiken också.

      Sen finns det barn som läser alldeles utmärkt, men som inte begriper ett dugg. Ungefär som när jag läser en invecklad teknisk text.

      Radera
    3. På högstadiet är det nog redan nästan för sent, eftersom de lässvaga tappat så mycket, både i kunskap och som följd viljan till skolarbete. Hjälpen och träningen måste in tidigt och vara omfattande. Hellre missa något annat, men just det mest grundläggande är ju nyckeln till allting annat. Vi måste bli mycket tuffare där.

      Nu vet jag naturligtvis inte detaljerna i denna studie, men gissningsvis är inte de elever som inte lärt sig svenska med i undersökningen. De läser ofta i separata grupper. Jag menade verkligen inte att just du skulle gömma dig, däremot att skolan har en tendens att göra det, där den misslyckats. Skolan måste våga se sina egna brister.

      Jag känner till enskilda skolor/klasser som satsat mycket på just läsning och läsförståelse och det har resulterat ganska snabbt. Tekniska hjälpmedel, rätt använda, är ofta bra. Det viktiga är att träningen är lustbetonad! Ofta missar man där, tror jag.

      Ett ytterligare problem är att det finns en tendens att försöka "gena" fram till målen idag. Vi har blivit lite av himlavalvsmålare... men här finns det ingen pardon, det behövs ett målmedvetet arbete. Våra siffror måste bli bättre, det finns inget val.

      Sedan håller jag med om det du skriver om läsförståelse. Jag märkte ofta på gymnasiet, att vissa elever var så stressade och splittrade att de arbetade bara helt mekaniskt. Sådant ger inte heller särskilt goda resultat, så sant!

      Intressant diskussion, tack för att du deltar i den.

      Radera
  2. All heder åt Finland! Det språket är ju dessutom extra krångligt ;-)

    Men procenttalet är tyvärr även där alldeles för stort...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finska är inte så svårt. :)

      Det var precis min tanke också; redan Finlands siffra är för dålig... för att då inte tala om EU:s mål. Har de helt gett upp denna grundläggande färdighet, som skapar grund för så mycket annat? Vi skriver 2012!

      Radera
  3. På min skola arbetar vi mycket med läsningen på olika vis men jag känner ändå att vi arbetar i motvind. Trots alla försök så är inte speciellt många barn så roade av att läsa på fritiden. Jag är nämligen övertygad om att den läsningen behövs för att siffrorna ska höjas. I stället lockas de av andra medier som är svåra att konkurrera med...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr har inte basfärdigheterna någon hög status idag, utan man är mer intresserad av att gena till "höga betyg", hur värdelösa de sen må vara! Det behövs nog en insikt hos både politiker, skola och föräldrar... om vi ska kunna vända detta. Vi måste våga kräva lite mer-

      Radera
  4. Man behöver inte ha varit lärare eller liknande för att se och märka, att språket har försämrats i text och förståelse. Det är skrämmande hur snabbt det har gått utför.
    Bara att läsa dagstidningarna och allt vad man läser gör en förskräckt emellanåt. Hur ska man kunna lära sig andra språk när man inte kan sitt eget ens? Jag är inte förvånad över siffrorna. Du har helt klart en poäng i att man måste uppmuntra, ge morötter, det ska vara roligt att lära sig
    oj, man kan skriva hur mycket som helst om det här:)
    Ha en fin kväll!
    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har skrivit så mycket om skolan tidigare, så nöjde mig med detta lilla denna gång. Det betyder dock inte att jag är mindre bekymrad!
      Idag finns inte fokus på basfärdigheterna, de ska bara finnas där, tror man... utan fokus ligger på helt annat.

      Kanske borde man skriva en hel bok om detta? :))

      Radera
  5. sv Du får komma med bildbevis hur snyggt det blev med höstblommorna :-)

    SvaraRadera
  6. Suck, det här är såååå trist! Vi måste lära av Finland, ge lärare tillbaka förtroende och professionalism. Vi kan inte fortsätta att ägna mer tid åt papper och utvärderingar och dokumentation och anmälningar än åt undervisningen. Och lärarutbildningarna måste få lov att lära ut pedagogik, ta tillbaka metodiklärarna, de gamla erfarna lärarna i lärarutbildningarna. De hade mer att ge än alla forskare som nu häckar där med floskler och teorier, teorier som bara håller till nästa paradigmskifte. Det erfarna lärare kan och vet om barn och undervisning håller i alla tider, även om det inte finns på papper.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för en mycket insiktsfull kommentar som jag helt delar. Du har ju rest en del på det där allt galnare tåget och har sett hur skrytet ökat, men farten minskat.

      Något måste ske och det nu! Vi kan inte vänta med att utreda oss till leda och skriva vackra floskler. Det håller verkligen inte.

      Radera
  7. Ja, det är sorgligt! Varje gång den svenska skolan kommer på tapeten tänker jag på mina besök på en skola i La Paz (Bolivia). De ungarna längtade till skolan på loven och var stolta över det de hade fått lära sig. Nej, allt är inte svart och vitt men nånstans måste man hitta tillbaka till glädjen att få lära sig saker. Och jag måste säga att jag blir lite trött på att höra att det inte går att göra ngt om elever inte vill. Varför kan man inte ställa krav på dem? Allt är inte roligt och det finns ingen anledning att klema bort dem. Det är ju för deras eget bästa som man sätter gränser och ställer krav.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ligger mycket i det du skriver: Vi har alldeles för ofta tappat hungern till kunskap och ersatt den med hungern efter helt andra värden... tar mycket för givet. Låt oss bara hoppas att vi slipper tänka om.

      Det är definitivt inte kärlek att vara kravlös, håller med till 100 %. Låt vara att kraven bör anpassas.

      Radera
  8. Oops, jag glömde... Tack snälla för boktipset! Har lagt till "Bländad av ljuset" på min lista.

    SvaraRadera
  9. Var femte elev innebär ju funktionell analfabetism för 20%. det är en hög siffra. Undrar om det var likadant förr eller om det är andra mätmetoder nu. Men visst har lärarna för mycket uppgifter utöver undervisningen. Mera tid behövs för eleverna. Men Finland är ju alltid i topp, det måste bero att de gör någonting rätt, kan det vara disciplinen? Hur som helst kan jag rekommendera två böcker av en av våra absolut största författare, nämligen Lars Gustafsson: "Fru Sorgedahls vackra vita armar" och "Herr Gustafssons familjebok" Två pärlor som givit mig en enorm läsglädje.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dåliga läsare har det nog alltid funnits överallt, men det är sorgligt att det är så där illa ställt i Sverige. Det är en onödigt hög siffra och tyder på brister som snarast borde rättas till.

      Radera
  10. Tråkigt att det ska behöva vara så. Har själv en son som hade det trögt med läsningen och vi tränade och tränade. Mjölpaketet var bra att träna på eftersom den alltid stod framme alla måltider då vi hade en stund att träna på. Han hade inte så lätt för att sitta still. Som tur är är han duktig på att läsa idag.

    Hoppas du haft en trevlig helg :-)

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är jättebra, om barnen får lässtöd även hemma! Det är inte mer än rätt att barnen läser för föräldrarna efter att det varit omvänt. :)

      Kanonhelg; ett nytt barnbarn och kräftor och annat gott hos goda vänner.

      Radera

Tack för din kommentar!