2012-09-17

Promenad i tankar

Morgonens dis och gråväder genomgick en förvandling, ungefär lika fantastisk som sagans Askungen. Strax före lunch kom solen fram och himmelens blå öppnade sig i all sin inbjudande skönhet.

Då det var dags att lämna några av mina låneböcker, så åkte dessa snabbt ner i väskan och iväg kom jag. Promenerande, märk väl...!  :)

Jag har i dagarna fått ett underbart litet barnbarn, mitt andra... och nog har jag levt i ett virrvarr av tankar och känslor, ödmjuka och nära livets källa.

Medan jag gick, funderade jag på hur vi varje dag väver in en ny rand i vår livsmatta. Ljusa som mörkare nyanser, från födelsen till döden; tillsammans bildar de unika skapelser, berättelser värda att skildras och lyssnas på.

Som så ofta, stannade jag sedan en stund hos kloke Alf Henriksson, som så troget står staty på Esplanaden i Huskvarna. På baksidan av statyn står det en tänkvärd text:

Dagen idag är en märkvärdig sak. Tänk, evighet fram och evighet bak.

Ja, tänk... Just nu, i denna stund står du och jag och alla andra levande varelser mittemellan två evigheter.

Har vi inte anledning att känna oss ganska märkvärdiga trots allt, i all vår litenhet?




10 kommentarer:

  1. Jo, det har vi verkligen! Stort grattis till barnbarn nummer två!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket, känns underbart med en av varje sort. :)

      Radera
  2. Ett så fint, poetiskt och tänkvärt inlägg - förstår att du var inspirerad av ditt lilla barnbarns födelse. Alf Henriksson är en av mina stora favoriter! Har själv varit på en promenad i solnegången som genererat samma tankar ungefär...
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
  3. Alf Henriksson var fantastisk på många sätt, alltid ett nöje att läsa. Just nu läser jag bokstaven A i hans Uppslagsbok om historiska personer och företeelser. Detta lyckas han göra väldigt undehållande, liksom allt annat han gjorde. Verkligen Huskvarnas store son! Och varje människa är verkligen unik. Grattis till det nya barnbarnet! Kanske en ny Alf henriksson?

    SvaraRadera
  4. Visst måste vi väl få känna oss lite märkvärdiga, även om vi bara en en lite parentes i det stora sammanhanget.
    Grattis till det lilla nya barnbarnet!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket, farmor är mycket stolt. :) Ja, du vet ju hur det känns.

      Vi är små, så små... men ändå underverk, vi också.

      Radera
  5. Håller med. Alla är märkvärdiga på sitt sätt. Ingen är den andre lik.
    Grattis till barnbarnet numero 2 får jag väl säga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket, det är mysigt att vara dubbelfarmor. :)

      Då blir man lite extra märkvärdig.

      Radera
  6. Grattis till det nya, fina barnbarnet :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket, han är fin... ska du veta. :)

      Radera

Tack för din kommentar!