2013-09-03

PUSTALEDEN MED VINBERGSSNÄCKAN

Nej, nej... jag promenerade inte med vinbergssnäckan utan med en grannfru, så nu är den saken avklarad. :)

En mycket härlig och intressant promenad blev det. Vi gick först ner till Smedbyn och förbi alla ateljéerna där och följde sedan den spektakulära och natursköna Pustaleden, som trots sin relativt korta längd hinner förbi flera intressanta minnesmärken kring Huskvarnaåns dalgång.

Det var mycket intressant att höra grannfrun berätta om denna led, eftersom hon som barn gick till skolan genom denna led varje dag och kände därmed i princip till varenda sten. Självklart har det hänt saker sedan dess, men i det stora hela är allt intakt som förr.




Det är många trappor upp och så går man över en läskig bro över ån, varifrån man kan gicka på det imponerande vattenfallet både under sig och vid sidorna. Den totala fallhöjden är ganska imponerande, i alla fall om man har minsta anlag för akrofobi.  :)

En extra rolig sak var, att jag fick syn på en vinbergssnäcka! Gjorde nämligen det för ett par veckor sedan också, men den gången hade jag tyvärr inte kameran med mig och sedan var snäckan försvunnen från kyrkogårdsmuren. Detta hade grämt mig så! Men idag hittade jag alltså en präktig snäcka invid en skuggig stig på Pustaleden och denna gång hade jag kameran med. Tala om triumf!




Lägger till några bilder och hoppas att ni gillar dem. Som bekant gör inte småbilderna naturen rättvisa på något sätt och dessutom var inte ljusförhållandena de allra bästa, men ni kan ändå se både snäckan, delar av Husqvarnaverken och vattenfallet ovanifrån. Den läskiga bron också. 


10 kommentarer:

  1. Intressant namn. Pustaleden. Först tänkte jag på Pustan i Ryssland, sedan på att det kanske är en ansträngande led och att man pustar väldigt mycket där:).
    Så mycket det finns som man gärna skulle vilja vara med om. Tur att man kan vara det så här också, via bloggvännerna.

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du tänkte kanske på den ungerska Pustan? ;)

      Nog skulle man pusta rejält på vår Pustaled, om man skulle försöka springa uppför alla trapporna. Därför är det bra med en kamera med, då blir det naturliga pauser.

      Ja, man lär sig jättemycket via bloggvänner!

      Radera
  2. Jag försökte slå upp akrofobi och då undrade SAOL om jag menade agorafobi - torgskräck, men det kan det ju inte betyda i det här fallet. Snarare svindel. Det lider jag av så jag ska nog INTE gå den leden- även om det är mycket vackert enligt dina bilder.

    Vinbergssnäckan kan man väl äta, eller?
    Kram/Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, här handlar det om just svindel och höjdskräck. Jag klarar det, så länge jag inte tittar helt rakt ner.

      Ja, många äter vinbergssnäckor, kanske även i Sverige. Jag lät den lilla sötisen vara kvar dock.

      Radera
  3. Du måste vara väldigt snabb du, när till och med en snigel hinner springa undan ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, den fick en favör... Jag sov en hel natt innan jag återkom, med kamera. Ingen snigel.

      Radera
  4. Just vinbergssnäckorna finns på ett ställe vid vårt promenadstråk. Otroligt stora och väldigt många just där. Annars är det däremot sällan jag ser dem... Så där händer det att kameran åker fram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de är så fina. Finns på några ställen här, men inte så ofta jag sett dem, så nu blev jag glad. Du äter väl inte dem, hoppas jag? :)

      Radera

Tack för din kommentar!