2013-10-10

Hösten är andlighet


En dag i oktober, en stilla sådan, om jag bortser från några guppande änder och flygande måsar. För jag står på Vätterstranden, iklädd en tunn sportjacka och bitterljuv melankoli. Sjöns alltid lika fascinerande vatten omgiven av stadens och höstens alla nyanser. Det är så vackert att jag inte riktigt vet åt vilket håll jag skulle titta. Viljan att få stå så där i resten av mitt liv kommer plötsligt över mig och ändå har jag inte precis planerat min hädanfärd till i morgon.


Ja, du förstår... jag njuter i stunden.


Den eftertänksamma hösten som skulle få mig att äntligen axla ansvaret och söka efter uppfyllelse av vårens naiva iver och sommarens eldiga gamma och lek; tiden att tämja den energi som blivit kvar inom mig. Men, i stället blir jag en kungadotter med sinnen fulla av känslor som skimrande volanger.  Jag virvlar i den smäktande höstdansen som en vinddriven toka, i armarna på naturens ynnest - en kavaljer som vet vad han gör. Han för och jag följer, som det heter i visan... och det är helt i sin ordning. Det är faktiskt mer än så.


Den heta sommarsol, som på sin höjd fick mig att lojt släpa mig till vilstolen under ett skuggigt träd eller en parasoll, blinkar fram även nu, men med mer mättnad på sinne och hud. Att se solens strålar  glasera trädtoppar och utstickande grenar är lika underbart som att minnas doften av mormors kanderade äpplen. Har man en gång upplevt det, glömmer man inte.


Naturen kom i denna stund så nära. Nära. Jag känner hur jag - det pyttelilla kornet i en oändlighet som jag överhuvud taget inte greppar – känner mig hel och levande. Omgiven av en kärlek jag inte ens försöker definiera.


För när jag promenerar omkring i naturens färger, så slår det mig så ofta hur väl de harmonierar och glider in i varandra - som en påminnelse om människoartens oförmåga att kunna samsas. Faktum är att mot naturen förlorar vi varje gång, i varje viktig gren. Dess självklarhet och styrka behöver vare sig lagparagrafer, talarstolar, trender eller reklam.


Naturen är.

9 kommentarer:

  1. Visst är det fantastiska skiftningar i naturen just nu. Dessutom har vi fantastiskt varm fortfarande. Det ska man passa på att utnyttfja vilket inte är så svårt när man har hundar ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det fungerar även med katt. Han stannar inne och jag går ut. :)

      Radera
  2. Det är enormt vackert just nu och jag som egentligen inte gillar hösten, måste medge att i är är den härlig. Dessutom är det varmt och skönt och att då gå ut och njuta av allt det fina är riktigt upplyftande.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hösten älskar jag, men jag vet ju vad som kommer efter... vilket möjligen kan befkäcka känslan en aning. :)
      Nu har det blivit många och ofta ganska långa promenader. Mycket bra!

      Kram

      Radera
  3. Hösten är fantastisk - och din bild och text likaså :-)

    SvaraRadera
  4. Poetiskt skrivet och du har rätt. På vissa platser skulle man vilja stanna för evigt, fastän man inte menat dö i dag :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, dessa underbara dagar förvandlar oss till poeter, så är det. :)

      Radera
  5. Inte utan att jag ler igenkännande. Underbar dag i höstens alla färger, så vackert.
    Vill inte det ska mörkna så fort måste njuta av varje minut.

    Önskar dig en lika underbar måndag !

    Kram

    SvaraRadera

Tack för din kommentar!