2014-02-10

Guldlyster i det lilla

Eftersom jag inte har några spännande resor eller liknande att rapportera om, så måste jag blogga om enkla vardagsglimtar, om det över huvud taget ska bli några uppdateringar härifrån. Orkar inte heller vare sig med OS eller annat pågående trams, för livets djupare glädjeämnen finns i helt andra ting.

Men faktum är, att ibland kan en helt vanlig vardag innehålla lite extra guldlyster, bara man stannar upp och låter sig beröras. Så blev det idag.


En lugn värdshuslunch ute på landet, i trevligt sällskap, ger i sig en vanlig februarimåndag lyskraft. Bättre blir det, om man följer upp det hela med en promenad förbi röda stugor, en vacker halvfrusen sjö och så naturens liv. För liv finns det även i februari!

Idag hade vi turen att upptäcka en stor svärm småfåglar, snabbt och rastlöst dykande och flygande från träd till buske och buske till träd, med ett knappt hörbart, högfrekvent "sissande" läte. Helt klart hade vi träffat på Sveriges minsta fågelart - kungsfågeln - i sällskap av några vanliga mesar. En så trevlig upptäckt! Helst ville jag förstås fånga fåglarna på bild, men det var lättare tänkt än gjort. De är så små och livliga... så jag fick nöja mig med en liten "gruppbild" i flykt.

Sedan, bara för kontrastens skull, måste jag berätta om att vi på hemvägen såg ett par svanar leva delar av sitt svanliv på en åkerplätt.

Ja, enkelt liv... möten med liten och stor, skänkte mig en så härlig dag!


13 kommentarer:

  1. Vilka utsökt vackra foton! Kan så väl förstå att du njöt.
    Ruth i Virginia

    SvaraRadera
  2. Det gäller att se skönheten i små och nära ting som du gör. Fina bilder! Men hur kunde du veta att det var kungsfåglar? Flyttar de inte på hösten? I så fall är det väl lite tidigt för dem här, eller?
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är små och har ett speciellt beteende och vi kände igen ljudet också. De är inte speciellt rädda, kom ganska nära. De flesta övervintrar faktiskt, vilket ju är märkligt att de klarar av... med sina så små kroppar. Fast denna vinter har ju varit mild. Mysiga var de.

      Kram!

      Radera
  3. Trots allt så är vardagen den största delen av tillvaron så den är nog så viktig! Visst ska man skriva om den!

    SvaraRadera
  4. Inte behöver du resa! Jag följer dig så gärna på den resan som du gör bland dina guldkorn. Underbart vackert.
    Mina resa idag har bestått av soffhäng och hundpromenader i det lilla.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, fina du... Det enkla är ofta bäst nog, egentligen. Det är bara det att det är så "vaaanligt". :)

      Kram!

      Radera
  5. Det finns sååå mycket fint där ute, bara man stannar till och tittar sig omkring. Och då kan man ju passa på att hämta andan samtidigt ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hihi, precis... En promenad - med eller utan trappor - ska inte vara något konditionstest. :)

      Radera
  6. Roligt att läsa om en till som inte kollar på OS. Jag tyckte igår att det hållit på så länge att det borde vara slut nu. Men mannen såg på mig med förvåning och påstod att det nyss börjat och skulle hålla på i tre (!) veckor. Sanslöst!

    SvaraRadera
  7. Monica Nyström16 feb. 2014 12:03:00

    Vilka fina bilder och visst är det liv i naturen året runt. Dock både reser jag och kollar på OS. Just nu herrstafetten, ser ut som Sverige ska ta guld men än vågar man inte ropa hej.
    Fint här i Ränneslöv idag, solen tittar fram så snällt men vinden inte så vårlig än tyvärr.
    Har en relativt nyopererad katt i knäet och just avnjutit en sen frukost. Ha en fin dag!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, bilderna behöver inte bli jättetrista bara för att det är februari. :)

      Guld blev det visst, läste jag. Kul, även om jag inte bryr mig om OS.

      Blev en ganska lång promenad idag. Det var riktigt skönt, även om vindarna kändes lite mer vid Vätterstranden, dit vi gick idag.

      Krama kissen och kram till dig också!

      Radera

Tack för din kommentar!