Nej, jag klagar då inte...

Faktum är att jag inte klagar på denna sommar särskilt mycket. För naturen - och därmed för naturvännerna - har vädret varit närmast perfekt. Jag minns inte när vi senast haft samma artrikedom och grönska som i år. Vilken rikedom, vilken sann livskvalitet!

Idag blev det en skön promenad runt lilla Rocksjön, den minsta av våra tre centrala sjöar. Vättern och Munksjön heter de två större.

Hela sjöområdet är ett naturreservat med våt- och kärrmark innehållande ett mycket rikt djur- och växtliv.

Många av arterna är "namnlösa" för mig, men ska faktiskt försöka bilda mig så småningom.

Givetvis klättrade jag upp i det lilla fågeltornet. Växlade några ord med en sothöna och beundrade svalornas otroliga flygkonst. De var verkligen i form idag!

Tänkte försöka spegla mig i vattnet och konkurrera med näckrosorna, men insåg att jag nog inte skulle klara vattenelementet lika bra som de, om jag skulle råka ramla i... så tanken förblev endast just en tanke. 

Större delen av promenaden går man på en ganska smal spång, men det finns flera sittplatser, där det går att rasta, fika eller bara njuta av tillvaron.

Tripp-trapp-trull poserade dessa tre skönheter inför min kamera. En av dem sträckte lite extra mycket på sig, som du kanske ser?

Dessa två herrar hade ställt sig på en väl vald plats för posering. Men, jag är osäker på, om de var nonchalanta eller om de faktiskt försökte göra sig extra presentabla genom det ivriga plockandet med fjädrarna. Misstänker emellertid starkt, att det var enbart sina honor de tänkte på och inte på mig och min bild, så jag promenerade vidare.

I slutet av promenaden passerade jag några underbara blomsterängar.

Tror nästan att det blir dacapo i morgon, eftersom grannen vill så gärna göra samma promenad, när jag berättade om  min. Inte mig emot, ställer gärna upp!

Detta kommer jag att leva på länge. Åtminstone till morgondagens repris.

Jo, jo... Hjo - med cykelkul och annat trevligt

Gårdagen blev helt fantastisk, både vädermässigt, aktivitets- och sällskapsmässigt. En väninna och jag började med att besöka ett bondloppis i Åkarp, här lite utanför stan. Även om jag inte hade några direkta planer på att köpa något, så är det alltid trevligt att insupa den lantliga atmosfären. Så tyckte även många andra, för det fanns mycket folk på plats och vad jag kunde se, så gick affärerna tidvis riktigt bra.

Men denna dag ville vi så mycket mer! Efter lite funderande valde vi att åka till sommaridyllen Hjo. Valet underlättades av vetskapen att vi skulle få sällskap av tusentals tappra cyklister som deltog i Vätternrundan.

Nog träffade vi på cyklister! På varenda rastplats - och inte endast på rastplatser - fanns det cyklister som antingen behövde ta igen sig lite, fixa punka eller något annat bekymmer. Eller så ville de kanske ha en glass eller en slurk kaffe för att orka vidare.

Trots den intensiva cykel- och övriga trafiken, kom vi så småningom fram till Hjo, vi också. Den lilla staden kändes varm och välkomnande och vi trivdes direkt. Självklart sökte vi oss ner till cykeldepån och där var det förstås full aktivitet: Det fanns det folk på och av cykel, på väg in eller vidare, andra sökte sig massage och annan behandling. Flera låg raklånga på gräsmattorna för att ta igen sig. Vissa valde också att lägga cyklandet s.a.s. till handlingarna för denna gång. Ömma rumpor och stela ben hade hunnit bli lite väl mycket, för många hade nog inte riktigt klart för sig vad de gett sig in på.

Vi däremot... vi visste precis! För snart följde vi äventyret från en uteservering, med härliga veganska grönsaksbiffar på tallrikarna.

Väl med mätta magar (och kanske också aningen småmätta på cyklar och cyklister) tog vi sedan den härliga strandpromenaden i besittning. Den är, kort sagt, helt underbar! Gamla härliga träd och magnifika 1800-talsvillor med en snickarglädje som man sällan får uppleva idag. Plus härliga Vättern hela tiden intill.

Ögonen hade fullt upp med en kavalkad av blommor och buskar i alla tänkbara kulörer.

Fick lära mig att denna underbara växt heter rönnsumak.

Hjo har haft en medveten policy att bevara gamla stadsmiljöer och det hedrar verkligen dem som så konsekvent låtit bli att lockas av den på många andra håll så ivriga rivningshysterin och vansinniga moderniseringsivern. Det är en sann glädje att spontanpromenera och känna den gedigna miljön.

All heder också till de boende som genom blommor och annat förhöjer känslan av trivsel.

Ögonen vandrar och blir aldrig mätta.

Men kaffesugna blev vi förstås och satte oss på en annan uteservering. Snart märkte vi att människorna började plocka fram kameror och blicka åt ett visst håll. Förklaringen var enkel; tätgruppen cyklister skulle passera alldeles framför våra ögon.

- Schuffs-schuffs, wrooom! sa det bara och så var de förbi... jag hann inte få upp kameran förrän en något senare grupp kom inrullande.  :)

Ja, detta var lite om denna fina lördag i Hjo. Återstår bara att säga, att Vättern är aldrig långt borta, med sitt ständigt skiftande och glittrande vatten.

Ingenstans, ingenstans!

Nu ska ni veta att jag skriver detta efter ett par soliga och sköna sommardagar...  :D

För ärligt talat, så har jag svårt att förstå mig på folk som åker härifrån i dessa underbara tider. Vad är hetsiga vägar, trängsel på flygplatser och stationer när man kan promenera lugnt i underbart skön natur? Dessutom är nöjet alldeles gratis och inte belastar det ens vår gemensamma miljö.

Ska inte heller förakta lyckan att om nätterna få sova i den egna, bekväma bädden.  :)

Så jag sjunger:

Ingenstans! Ingenstans! Ingenstans är det så bra som här, tra-la-laa...

En sådan visa fanns nog inte, så jag har precis uppfunnit den, till en mjukt bestämd melodi.

Bilden ovan tog jag, förresten, häromdagen vid Vätterstranden, alldeles nedanför Rosariet, där de första rosorna numera blommar för fullt.

Mängder av skira rosor, ljuva som ungdomens kärleksdrömmar...

... och där nere blänker sjön. Ser inte bilden nästan exotisk ut? Men tänk, tokhettan slipper vi här.

Det blommar, kvittrar, skiner och lyser överallt. Fåglar, andra djur och till och med maskrosor har fått ungar och det fullkomligt kryllar av allt.

Man skriver vad hjärtat är fullt av och så blev det även denna gång. Ett hjärta fullt av sommar. Men mina ord känns så fattiga, så Naturtokan sätter punkt här. Ni har nog ändå förstått.

Min senaste kärlek

Denna vår/sommar har på många sätt varit fantastisk, för den har innehållit så mycket kärlek. De första blåsipporna, vitsippsskogarna, maskrosfälten och nu senast de färggranna blomsterängarna.

Den senaste kärleken är alltid ljuvast, eller hur det nu är?

I varje fall, jag fullkomligt avgudar att befinna mig invid en blomsteräng just nu; titta, sniffa och känna all deras ljuvlighet. Färgprakt och artrikedom förtrollar, för det är precis lika vackert var ögonen än landar. Det är i allra högsta grad fråga om seende kärlek.

Igår ägnade jag mig hungrigt åt min senaste kärlek och upptäckte många nya sidor hos min älskade. Så hittade jag till exempel en massa smörbollar och de lyste som små strålande solar bland all annan växtlighet.

Trots att jag är livrädd för fästingar, så kunde inte ens det hindra mig från att komma åt att ta några bilder på de runda, gula skönheterna. De är för övrigt fridlysta här i vårt län, vilket bara ökar deras attraktionskraft.

Här har jag kommit fram till en ny äng och kanske märker den uppmärksammade läsaren, att ängen inte längre är lika glänsande som i de tidigare bilderna? Nej, det hade inte hunnit bli kväll, ej heller fel på kameran... utan allt tyngre moln hade börjat samla sig på himlen.

Ja, här var det inte längre någon tvekan, utan det började bli riktigt bråttom att försöka hitta regnskydd, för de första regndropparna var inte särskilt långt borta.

Är det svensk sommar, så är det! Jag vet att naturen älskar regn, men personligen tycker jag, att regnet kunde falla under natten när jag ändå sover.

Såsom en mås vill jag guppa

Vätterns vatten är då verkligen inte badbart ännu, med däremot är det underbart att promenera utmed stranden och njuta av alla intrycken. Du kan ha Jönköping framför dig - som på bilden - och Huskvarna bakom ryggen eller så kan det vara tvärtom, beror ju på åt vilket håll du går...  :)

Häromdagen fick jag en strålande idé, när jag passerade denna lilla båt. Jag skulle kunna vända på den och helt sonika ladda den med lite förnödenheter och diverse tillbehör och kasta mig i sjön lik måsarna. Ingen vet vart vågorna skulle guppa iväg med mig. Kanske skulle jag hamna i Hjo, på Visingsö, Vadstena... eller med hjälp av Göta kanal nästan vart som helst.

Tanken hisnar... Får jag be dig om att hålla kaffet varmt, för kanske kommer jag och hälsar på just hos dig! Tidtabellen är, om möjligt, lika osäker som hos SJ, men vad spelar tiden för roll så här i sommartider? Kommer jag, så kommer jag...  )