Om vårkamp och trämask

Den här bloggen har blivit kraftigt försummad, eftersom bloggerskan själv drabbats av ett svårtartat trämaskangrepp i självaste bloggtarmen. Men bara för att visa, att det fortfarande finns några livsandar kvar, så kommer detta - fullkomligt meningslösa - inlägg idag. Det blev till slut ett måste med tanke på att det senaste inlägget innehöll så isiga bilder. Någon kunde ju tro att jag gift mig med Kung Bore och flyttat till Nordpolen eller något annat lika absurt.

Nejdå, jag har ägnat mig åt vårlängtan! Jag har längtat så intensivt, att det nästan har gjort ont. Bittert har jag fått erfara att inte ens den så vackert skinande solen har lyckats förföra Fröken Vår på riktigt, utan Vinterkungen har lyckats hålla deras relation fri från passion. Än så länge...

Själv har jag testat knepet att gå ut utan mössa och vantar och klä mig helt allmänt i ganska tunna kläder, men det enda resultatet har blivit att promenaderna har blivit ganska korta.

Men jag tror på kärlekens kraft, jag tror att snart får Fröken Vår och Solen till det och resultatet kommer att vara den alltid lika fantastiska explosionen när naturen klär om till grönskans alla obeskrivliga nyanser.

Vilken fest vi skall ha! Snart, snart... bara lite tålamod till. Under tiden kan du plocka fram festkläderna.

Vårtecknen finns här, för trädgårdens modigaste vårblommor, som krokus och liknande, har varit framme ett tag och med lite envishet går det även att hitta en tussilago.

Solens återkomst signalerar också vår. Just nu invaderar den detta rum vars fönster pekar mot öster. Så skönt det känns mot axeln! Trots att det varit minusgrader i natt, så tinade de frostiga bilrutorna rekordsnabbt och även snön har smält undan, så att det endast finns lite rester kvar i skuggiga lägen. Fåglarna har börjat tacka för vintermatningen genom sköna trudelutter och videträden har låtit sina kissar växa sig feta och - tusan vet, om inte en del sly börjat knoppas på riktigt.

Men, sedan har vi ju Vättern... denna kyliga skönhet och helt klart en av Vinterkungens pålitligaste flirtar. Fast undra på det, så dramatiskt vacker som denna sjö kan vara, med sin utstyrsel i snö, is, isslask och öppet vatten.

Ett pålitligt vårtecken är också att det hörs flitiga ljud från både hammare och såg från koloniträdgårdar och villakvarter. Människorna har dessutom börjat klättra i träd ungefär som ekorrar. Fruktträden skall ju beskäras. På tal om människorna, alla som tidigare traskade fram framåtböjda och med tillslutna blickar har nu återigen börjat öppna sig, lyfta blicken och titta varandra i ögonen samt spricka ut i leenden när de säger HEJ.

Norden och det nordiska kynnet tinar alltså så sakteliga upp. Snart ler vi med hela ansiktet och börjar tralla i kapp med fåglarna. Fast nog bara när ingen hör oss...  :)

Nu är det här struntinlägget klart, så jag passar på att önska dig en härlig vårdag!