Mu-mu på er från de saligas ängar! Både den söta kossan nr 0356 och denna bloggerska fullkomligt bedåras av sommarängar. Att jag gör det visste ni som läser denna blogg redan tidigare, men trevligt nog delar jag denna passion med Nolltrefemtiosexan. Detta framgick i eftermiddag under min promenad förbi hennes blommande hage. Inte för att vi direkt lyckades föra några djupare samtal med varandra, men kroppsspråk ska man aldrig förakta; hon såg så där alldeles salig ut innan hon böjde sig ner och fortsatte att tugga i sig ängens färggranna sommarbuffé.
Jag hade precis ätit, så jag tackade artigt nej till att dela måltiden och strosade vidare på de saligas ängar. Det blev en sinnenas kavalkad med fågelsång, blomprakt för både ögon och näsa samt kel av lätt sommarvind på min fortfarande ganska bleka hud. På hemvägen stannade jag sedan vid kiosken och köpte en isglass, så då fick även smaksinnet sitt.
Sommarängar är underbara! Jag kände precis samma sak när jag var ute och cyklade i går.
SvaraRaderaVisst är det en otroligt skön känsla!
RaderaLjuva sommaräng, så underbara! Idag då vi gick ner till havet så följde kalvarna oss längs med staketet i nästa en kilometer trotts att de hade mycket mumsigt att tugga på. De är så nyfikna på Gozzi, de undrar nog vad han är för en rolig ko.
SvaraRaderaÖsregn hos mig, ingen åska!
Men väldigt mysigt inne :-)
Kram
Sommarängarna väcker ljuva barndomsminnen, sådana jag gått och burit med mig i hela livet. Kossor och kalvar ska det finnas också.
RaderaKan tänka mig att kossorna undrade vad Gozzi var för figur, haha. En exotisk kalv, kanske?
Regn här också, men ingen åska! :)
Kram
Jag gillar kossor - dom är mysiga :-)
SvaraRaderaJaaaaaaaaa, icke sant!
RaderaSommaren är härlig, kossor, ängar, blommor och deras dofter likaså!
SvaraRadera