2012-10-28

På jakt efter livspoesi

Det har varit ganska glest mellan inläggen här på bloggen ett tag, men jag har haft fullt upp med att älska hösten. Eller så har jag bara struntat i att blogga och sökt mig själv ett tag.

Jag känner mig så undrande och vilse, mitt i strömmen av ilande människomassor som allt högljuddare hävdar sig och sitt och inte blir jag klokare och mer inspirerad av tidningarnas löpsedlar.

Livspoesin får jag söka någon annanstans. Just nu föredrar jag att se mig själv mer som naturromantiker än en åsiktsmegafon.

Jag känner och tänker, alltså finns jag.

Låt vara att den gångna natten var kall, men just nu skiner solen från vackert blå himmel och gör vad den kan för att mildra frostens nattliga härjningar på tak, buske och blad. Men så har vi också gått in i vintertid. Det gick mycket smidigt för min del, hade aldrig ändrat klockorna... så nu visar de rätt tid igen och datorn skötte tidsomställningen automatiskt. Praktisk kvinna, jag.  :)

Sedan lever jag kvar i de senaste naturpromenaderna. Färgerna har snabbt tonats från grönt och gult till allt brunare nyanser och många träd har redan böjt sig för vinterns obetingade krav och helt sonika kastat av sina löv. Så nu ligger löven som prasslande mattor på marken, i väntan på förmultning, få bidra med mull till ny växtlighet.

Men det går fortfarande att finna blommor och gröna blad, som kontraster, små rester av sommarflikar. För att glädja oss, få oss att längta till ny vår.



16 kommentarer:

  1. Hösten är väldigt vacker just nu! Men november kan bli grå tycker jag... Fast i dag visar sig vädret från sin bästa sida!

    Ha en härlig söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. November är nog den allra tristaste månaden (fortsett från skolornas "höstlov".)

      Radera
  2. Det är skönt att bara få vara ensam med sig själv ibland, finna ro. Jag har saknat dig Aila, men allt har sin tid. Hösten är kanske aningen sådan att man söker sig inåt, inte bara inom hemmets väggar utan också inom de egna.

    Ha en fin fortsättning på hösten!

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Karin... det är trevligt att vara saknad. :)

      Tankar, familj och vänner är livets krydda... och naturen dess förutsättning.

      Radera
  3. Här har det varit ovanligt tyst! Jag har undrat så. :) Tänkte att du kanske hade bråda dagar och delvis stämmer det väl. Viktigt att prioritera sig själv. Ha det gott! :)

    P.S. Har du hunnit läsa nåt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland finns det andra projekt som känns roligare än bloggen, så är det nog för oss alla ibland.

      Jaaa, jag har läst massor!

      Radera
  4. Älska hösten! Det är en nog så viktig syssla, smålog lite faktiskt. Underbart soligt och skönt på dagarna och huhuhu..sååååå kallt på natten. Nattfrosten bet sig fast på de ställen där solen inte kom åt idag. Jag satte mig en stund i solen och blundade, det droppade från hängrännan och vet du vad...Jag fick vårkänslor :-)

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hösten är som den är och då vi inte kan bestämma över vädret, så får vi ta det bästa av det. Om inte annat, så får vi kontraster i våra liv. Efter en regnig dag känns solen så där alldeles extra välkommen.

      Kram

      Radera
  5. Gud så smart att inte ställa om klockorna! Fast jag skulle nog bli förvirrad hela sommaren. Mer förvirrad än vanligt, alltså :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe... det var faktiskt inga problem med klockorna. Jag kom alltid i tid. :)

      Radera
  6. Hejsan, Ailas!
    Varje årstid har ju sin charm men jag kan tänka mig att leva utan detta eviga ösregn och mörker som vi har nästan varje dag numer.
    Men det lackar mot julen och då blir det så vackert med alla ljus i fönster och på balkonger och det blir mysigt.
    Efter denna regniga sommar så kanske vi kan hoppas på en vit vinter med blå himmel och sol ;-)
    Önska är ju gratis som tur är :-)
    Ha det så gott vännen! Kram, Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst har det varit lite väl mycket regn och dugg, men jag minns bara de sköna dagarna! De har känts så mycket bättre, när de väl kommit.

      Blå himmel och sol tackar inte jag heller nej till under vintern. Men en massa snö vill jag inte ha, bara lite lagom mycket, så att jag klarar skottningen!

      Kram på dig!

      Radera
  7. Säger som föregående kommentator - hade aldrig klarat att inte ställa om klockorna utan att bli förvirrad. Så fina höstbilder du har tagit. Håller med dig om att man blir trött på förbiirrande människomassor - jag har just kommit hem från Kungl. Hufvudstaden och åkt tunnelbana härs och tvärs och trängts och väntat på övergångsställen. Att komma hem hit till Mogata är en väldigt stor kontrast. Mötte en person och postbilen när jag var ute idag på min vanliga promenad till björken.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inga problem med klockorna, jag ställde om mig själv så väl så... och nu går ju klockorna rätt igen. :)

      Jag känner likadant som du när jag varit i Stockholm (eller någon annan större stad). Det känns gott att komma hem till lugnet här på min lilla täppa.

      Kram

      Radera
  8. Jag älskar hösten. Vad fint du fångat färgerna. En höstkram från Växjö till dig!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, gillar också hösten... om det inte regnar för mycket. Kram tillbaka!

      Radera

Tack för din kommentar!