PÅ TRON

Kan du tänka dig, min högst medelmåttiga poesiådra överraskade mig mitt i korsordslösandet. Hade visst kört fast ordentligt, så tankarna behövde få komma in på lite flummigare spår och skapa balans i den förvirrade hjärnan.

Ja, det är inte mer med det, så här blev dikten:

PÅ TRON

Jag sitter, med solen nuddande,

smekande, förtrollande.

Tinas upp ur dunkla tankar,

ur mångfaldens  tvivlande lakuner.

Stundom sprittande, lekande,

men kanske också lite tvekande,

låter jag mig förföras,

ledas av aspars knappt hörbara rassel,

koltrastens charmanta drill,

hackspettens entoniga trumma.

Jag stiger in i vårvindens utsirade blomsterrum.

Där sitter jag nu på tron - i solrummets mitt.