Regnpreludium på Esplanaden...

Mitt vackra Huskvarna levererar även i duggregn. För visst hamnade jag i duggregn trots att det var ljust och uppehåll när jag gick hemifrån. Nåväl, söt är jag... men ingen sockerbit, så det var bara att visa lite tapperhet och vara glad.  :)

Vid Mjölkafållan sprutade fontänen av vild glädje och de sammetslena penséerna lyste i alla tänkbara kulörer. Eva stod tappert på Esplanaden trots rikligt med regndroppar på sin bara hud och jaktens gudinna Diana fortsatte troget med sin beskyddargärning och riktade sina pilar mot alla som hade alltför onda avsikter. :).  

Jo, sedan måste jag bara berätta hur nära jag var för att få en riktig femetta i bildväg. Så nu måste du, kära bloggläsare, plocka fram din fantasi... för att se det som jag fick se:

Jo, det satt en trastunge alldeles framför mig, ni ser ryggtavlan mitt i bilden...(inte att förväxla med en tulpan). Den där femettan var mamman som kom flygande för att mata ungen; som en snabbkyss rakt på näbben. Men medan jag fumlade med avtryckaren hann hon flyga iväg... och sedan hoppade även ungen ner och försvann bland buskarna.

Nära skjuter ingen hare, alltså... men håll med om att det hade varit en häftig bild. :)

Som tröst fick jag nöja mig med att plåta en minnestavla över Björn Afzelius. Fast det var ingen större konst, den var alldeles stilla.