Vacker vinterkonst

Numera har jag klarat av vinterns skidpremiär, vilket är mer än vad jag själv trodde bara för några dagar sedan. Det fick bli ett så kallat "elljuslopp", dvs jag smög ut i skydd av mörker, för att inte avslöja hur grymt tiden tärt på min skidåkningsförmåga. Det blev inte heller något långlopp precis, åkte bara runt lite på gatorna häromkring och lekte lite i backarna. Ingen sand eller salt någonstans, så det var riktigt, riktigt roligt.

Ja, på något sätt har jag kommit att uppskatta denna vinter ganska mycket och gårdagen blev ytterligare en dag som förstärkte denna tendens. För kan man annat än älska all den underbara konst som naturen skapar?

Människor klottrar och håller på, men naturen skapar det oefterhärmliga och unika. Vättern var en enda stor konsthall igår, så full av enastående vyer.

Friskusarnas tid

Kung Bore är svår att få grepp om! Ibland är han fullkomligt egensinnig och bryr sig inte ett dugg om vad jag tycker, vid andra tillfällen är han mer följsam, men dessvärre slarvig.

Jag skrev ju nästan entusiastiskt om snöfallet natten före gårdagen och om vilken underbar dag det blev sedan. Men min hyllning hade ingen önskan om att det skulle snöa mer just nu! Boremannen blev emellertid så ivrig, så han såg till att det snöade lite även under den gångna natten. Tyvärr var han för slarvig och glömde bort att solen ingick som en väsentlig del i hyllningspaketet.

Ja, då förstår ni hur det är här idag?

 Ni skall även veta att här i Södra Vätterbygden är vi några riktiga friskusar! Ja, eller rättare sagt, vissa av oss är det... De där två på bilden exempelvis. (Om ni inte redan räknat ut det, så är inte denna bloggerska någon av personerna.)

Vättern är ju känd för sitt kalla vatten, även under sommaren. Vattnet lär inte vara varmare nu i februari, men tur att friskusarna i bilden åtminstone ser ut att ha rejäla "badkläder" på sig.

Bilden tog jag i helgen, då isen blänkte så vackert i kapp med solen. Vackert, tycker ni inte?

Sedan får jag absolut inte glömma bort min egen lilla friskus, huskatten Sotis!

På bilden ser ni honom ute på en grundläggande vinterinspektion.

Efter den sedvanliga kontrollen av favoritbuskarna tog han sig tålmodigt an även de många spåren i den nyfallna snön. Med rätta såg han ganska misstänksam ut och muttrade något i stil med:

- Uh vad trött jag blir på alla dessa bofinkar, getter, guldfiskar och andra inkräktare! 

Efter detta konstaterande sprang han tassarna stänkande av snö fram till ytterdörren och ville bli insläppt. Han är fin, min Sotis.

Februaridag i min smak

Det var underbart att vakna efter nattens snöfall! Den senaste tidens gråtristbruna landskap var ersatt med det vackraste vita snötäcket, som ändå inte var värre än att skottningen var avklarad på några få minuter. Solen sken vackert, temperaturen låg kring behagliga nollan och fåglarna var ovanligt upplivade. I det läget ville inte jag vara sämre, utan jag gav mig ut på en tvåtimmarspromenad, vilket får anses vara en otrolig prestation av mig. Kan ju inte direkt skryta över att vara någon vintermänniska normalt, men denna dag älskade jag. Ingen överdrift att skriva älskade.

Jag var, förresten, inte ensam om att uppskatta denna härliga februaridag, för jag mötte många leende människor och blev också involverad i ett par spontana och trevliga samtal med helt obekanta personer. Det är så vi nordbor fungerar; vi vill uttrycka och dela vår glädje när vädret är det rätta. Vid ruskväder sänker vi däremot blicken, drar åt kragen och är allmänt otillgängliga.

Ni skulle hört änderna vid ån! De kraxade nästan triumferande och småkaxigt.

- Det är vår, kvaaack-kvaack-kvaa, det är vååååår.. trummade de. Om och om igen.

Jag lät dem hållas och sa ingenting om SMHI:s prognoser, vilka visar att våren nog kommer att dröja ett tag till.

Idag var en njutningens dag, både för människa och and.

Misse missförstådd

Nu är jag här igen, för matte bara dricker kaffe och gör andra totalt onödiga saker. En blogg är väl ingen blogg, om ingen skriver något i den?

Det var ju så att matte skulle ju tala om hur länge jag var ute häromdagen, men jag får nog berätta det själv, om det skall bli gjort!

Hon tog tiden och sa att jag var ute i exakt 1 minut och 45 sekunder. Det låter som ganska länge, så jag tror bestämt att vi kan lita på tidtagningen. Jag är i varje fall riktigt stolt. Eftersom jag inte kan klockan så jättebra, så tror jag att ni alla gissade rätt, ni verkar ju förstå vilken tapper katt jag är! Sedan den där dagen har jag faktiskt inte varit ute, tycker att det räcker gott att spana på utelivet inifrån som omväxling. Det är onödigt att fastna i samma vanor varenda dag och bli helt förutsägbar.

Jo, sedan skulle jag bara berätta att jag är riktigt grundligt missförstådd. Matte bråkar med mig och ibland förföljer hennes vakande ögon mig, vart jag än går. Hon rynkar på pannan och pekar sedan på sina ampelliljor och jag förstår ingenting. Tycker nämligen att de är riktigt fina, för att inte tala om hur goda de är! Det finns väl då ingen anledning att peka och bråka?

Mina kusiner från Stockholm var här och hälsade på under julhelgen, förresten, och de tyckte också om dessa blommor. Ni kommer inte att tro mig, men matte tog fram sin läskiga sprayflaska och sprayade vatten på stackars Lillis som intet ont anande bekantade sig med en av blommorna. Det var ett märkligt sätt av matte att visa gästfrihet på, tycker jag, och ni skall veta att Lillis nog blev lite rädd och sur.  I alla fall dröjde det en stund innan hon vågade sig till blomkrukan på nytt.

Men människor är underliga. Apropå vatten, så var visst matte på något som hon kallade barndop igår. Hon var riktigt upplivad och glad redan innan hon gick dit. Jag visste inte riktigt vad det var för tillställning, men passade på att smyggoogla lite under tiden matte var borta. I fall ni inte vet, så kan jag tala om för er vad det är för något: Man håller fast ett oskyldigt litet barn, mässar lite och slänger sedan vatten på barnets huvud. Sedan sjunger alla på det... Jag vet inte riktigt, om de brukar använda sprayflaska då också, men visst låter det otäckt oavsett?

Hur kan människor vara så där grymma?

Högaktningsfullt

/Sotis
leg.huskatt

Sotis berättar

Ja, alltså skall denna blogg över huvud taget överleva, så är det väl jag själv som måste börja skriva i den! Matte är så ruskigt lat nämligen. Hon försöker visserligen se viktig ut och hittar på en massa annat hela tiden samt säger att hon skall blogga senare, sedan, i morgon eller något annat lika oprecist.

Idag var det ruskigt otrevligt väder här, det var faktiskt minusgrader. Men, jag är en tapper och självuppoffrande katt, skall ni veta! Alltstå ställde jag mig vid ytterdörren för att jama mig ut i alla fall, men märkte att matte log lite självbelåtet, när hon öppnade dörren. Det är nämligen så otroligt simpelt att läsa av henne... Hon trodde garanterat att jag skulle vända in så fort hon öppnade dörren.

Men tsi fick hon! Dödsföraktande tassade jag ut, med svansen i vädret och ni ser själva av bildbeviset nedan hur jag faktiskt passade på att inspektera mina buskar när jag nu ändå var ute.

Matte bad mig fråga er om hur länge ni tror att jag var ute; hon påstod att hon tog tiden. Själv är jag inte särskilt mycket för klockor och sådant. Det är bara ett av människors mest korkade uppfinningar, en totalt onödig pryl.

Ja, men den som gissar bäst får ett MJAOUU från mig och det skall jag säga er är en stor ära.

Högaktningsfullt

Sotis
leg.huskatt

I jultankar sitter jag

Med ovanstående julkort vill jag, med hjälp av Sotis, önska er alla en riktigt GOD JUL!

Till den goda julen hör naturligtvis själva julfirandet, men mina tankar går ikväll till alla som skall ge sig ut på vägarna före jul. Det varnas för snöoväder, så en önskan om att alla kommer lyckligt fram dit de ämnar är på plats. Jag vill verkligen inte läsa fler svarta trafikrubriker.

Mina tankar går också till alla som sitter ensamma i jul. De är fler än vi tror och julen kan vara riktigt plågsam för många, där de kanske sitter med sina minnen och drömmar som enda levande sällskap.

Många är också de barn vars ögon kanske aldrig hinner börja tindra, eftersom mammas och/eller pappas röst förvandlas till ett onaturligt skrovlande redan innan Kalle Anka och tomten gör entré.
Kampanjen Vit Jul, om alla barns rätt till en alkoholfri jul har fått 10.000 positiva ställningstaganden och 100.000 följare på Facebook. Det är naturligtvis jättebra, men köerna på Systembolaget talar dessvärre sitt tydliga språk för att det finns anledning till oro även denna jul.

Jorden går inte under, men julen nalkas

Ödesdagen den 21 december är i morgon - dagen då vår planet enligt vissa skall gå under. Läste att en del människor tänker barrikera sig i skyddsrum för att överleva. Till vad och hur, frågar jag mig då, om de nu tror att planeten går under? Hur tänker de..?

Själv sitter jag och lyssnar på julmusik varenda dag i dessa tider och skulle världen gå under, så låt det då ske till vacker musik. För övrigt tror jag inte alls på de där ödesteorierna, utan ser i stället fram emot ett traditionellt julfirande med familj och kära vänner.

Men stressen vägrar jag! I stället gör jag lite varje dag och har ingen ambition att varenda vrå skall vara städad. Det kommer ändå att bli stökigt under själva julfirandet och det kommer många härliga städdagar efter jul.  :)

Gemenskapen och maten är viktigast, tycker jag!

Idag har jag bakat mina traditionella julkatter. De ser visserligen lite vindögda ut, men jag kan tala om att denna ras faktiskt kan se lite udda ut enligt rasstandarden. Smaken är ändå viktigast och goda är de!

Julköttbullarna och den kokta grönkålen ligger klara i frysen och bara väntar på julafton och just nu i skrivande stund är kålrotslådan på gång.

Ja, som ni förstår, så går det lugnt till här och samma önskar jag er alla. Stressa inte sönder dig, det blir jul ändå. Det är viktigt att orka vara pigg och glad när tomten väl kommer.