Cabbar och taklösa bilar

Huskvarna Folkets Park har i flera år varit en allt populärare träffpunkt för bil- och MC-entusiaster på onsdagagkvällar under sommaren. Man kör med olika teman varje vecka och idag var det en riktig folkfest, då temat var "Cabbar och taklösa bilar".

Som på beställning var vädret som gjort för detta evenemang - varmt och strålande sol - och det fullkomligt strålade om alla som sakta gled in i parken i sina mer eller mindre fantastiska sportbilar. Det är svårt att uppskatta antalet bilar som ställde upp, men många var de! Många och av väldigt olika slag; från en enkel öppen VW till riktigt påkostade vrålåk.

Ja, det har nog framgått någon gång tidigare, att denna bloggerska är ganska svag för gamla klassiska sportbilar, så naturligtvis styrde jag stegen till Folkets Park ikväll. Min förhoppning var i första hand att få syn på en äkta Morgan, som ju är min favoritbil.

Massor med människor hade samlats till parken och det rådde en öppen och härlig stämning, så som det nu kan bli när entusiaster möter andra entusiaster. Folk gick omkring, fikade och umgicks, men framför allt beundrade man varandras bilar samt gav och fick diverse tips. Kanske blev det även en och annan affär, tror nästan det.

Och vet ni vad! Jag behövde faktiskt inte gå runt särskilt länge förrän jag fick syn på min drömbil, Morgan. Så nu kommer jag att sova sött i natt, med ett drömskt leende i ansiktet. Drömmar och verklighet är dock två skilda saker, så jag kommer även i fortsättningen att köra omkring i min enkla Polo. Den är nog bäst anpassad för mina behov.

Blå, blå är kärleken...

Den sköna sommaren fortsätter att förtrolla och jag har definitivt ingen längtan till brunbrända södern. Har för övrigt ingen längtan över huvud taget till något annat håll heller, för just nu skulle jag bara vilja stoppa tiden ett tag och bara få fortsätta att sväva i min stilla sommarlycka.

Smaka på ordet sommarlycka! Låter det som en kort passion, som om älsklingen försvann nästan innan hen uppenbarade sig? Kanske, men inte skulle du väl vilja vara utan erfarenheten? Ja, så försvinner också våra sommardagar; för en efter en tickar de fram och arkiveras sedan i små fack i minnenas skrymslen. Det gäller alltså att låta sig lockas och förföras, medan tid är.

Idag är jag visserligen ganska stel i ben och rygg, men det har sina underbara orsaker. I går blev det nämligen en möjligheternas dag i Blåbärsputtes land, där hela vårt gäng snabbt förvandlades till blåblodiga adelsvarelser... Nåja - åtminstone blev fingrarna, tänderna och tungorna blå.

Blå, blå är kärleken
Blå är den färg som kärleken ger
Blå, blå är himmelen
Inte ett moln på himlen jag såg...

Jag ska berätta för er att det är ren och sann lycka att sitta på en stubbe i en skön skog och äta matsäck (som ovillkorligen bör innehålla ägg- och ansjovismacka) och dricka något läskande till, tillsammans med kära medmänniskor och med resultatet av plockarmödan intill. Vad gör det att ryggen börjat ömma lite, det är bara att stretcha lite och fortsätta ett tag till!

Möjligheternas dag i skogen skrev jag för några rader sedan... Ja, det kan ju innehålla lite av varje: Bär, svamp, vitmossa, fåglar och andra djur, sällsynta örter och liknande. Helst inte mygg, flugor och fästingar bara... och sådana slapp vi också helt i går.

Förutom blåbär hittade jag en del sommarkantareller, så nog var jag nöjd med skörden! Det enda trista är alltid rensningen, men det fungerade faktiskt också.

Paradisisk dag

Paradiset finns, bara vi öppnar våra sinnen och låter känslan, möjligheten, beröra oss. Vissa dagar är verkligen så underbara, att jag nästan lyfter från marken, i alla fall i tanken. Idag var precis en sådan dag. Den ska jag gömma nogsamt inom mig, bevara den som påminnelse om riktig, djup lycka, för att plockas fram när sämre dagar kommer.

Denna lyckorus föranleddes av dagens besök på Visingsö - Vätterns pärla - som förvisso visade sig från sin allra givmildaste sida.

En sammanfattning av dagen skulle kunna lyda: Sinnenas dans i ett själsligt paradis.

Visst lät det underbart? Ja... och precis så var det.

Om semesterfixare och kvalitetsverktyg

Om någon nu trodde att semestern alltid används för rekreation, så kan jag direkt säga att så är det inte. Eller så anser många att reparationsarbeten är rekreation. Ja, så säger faktiskt en mig närstående person som jag besökte idag. Där var minsann humöret uppe och både hyvel och borr fick jobba - och visst blir det fint!

Men för att arbetet ska fungera smidigt och lämna ett gott resultat för mödan, är det viktigt med bra verktyg, fick jag höra.

Ja, ja... jag köper det.  :)

För övrigt anser jag att det är enklast att skaffa verktyg på nätet! Så är exempelvis sajten verkter jättebra, för där är leveranserna snabba och de har det största urvalet av kvalitetsprodukter. Du kan exempelvis välja mellan 2.000 elverktyg och mer än 6.000 tillbehör! Då är det smidigt att kunna jämföra och läsa på i lugn och ro, utan att behöva göra bort sig inför någon snusförnuftig och stressad försäljare. Att det sedan finns många kampanjer och priserna är konkurrenskraftiga gör att även den som inte är rädd för butiksförsäljare klokt nog väljer nätalternativet. Det blir helt enkelt pengar över till annat som behövs i reparationsarbetet. Ja, eller till lite avkoppling, när väl reparationsarbetet är klart.

Själv får jag - lätt rodnande - emellertid erkänna, att jag nog känner mig aningen vilsen bland verktygen och kanske liknar jag den klassiskt bortkomna damen i järnaffären, om ni minns någon gammal sketch av den typen?

- Hm, jag skulle vilja ha en sådan där manick som ser ut lite som en... virknål, fast tvärtom och mycket större...  

 Det är inte alltid lätt att veta vad alla prylarna heter på fackspråk. Men tro ändå inte annat än att jag faktiskt äger både hammare och en del andra verktyg och dessutom; jag kan även slå i en spik. Om jag måste.  :)

Den här bilden tog jag idag på några av prylarna jag träffade på... och då blir det genast lite svårare. Min fråga till er är: Vet ni vad dessa saker heter och vad de används till?  :)

Jag vet. Nu.

På de saligas ängar

Mu-mu på er från de saligas ängar! Både den söta kossan nr 0356 och denna bloggerska fullkomligt bedåras av sommarängar. Att jag gör det visste ni som läser denna blogg redan tidigare, men trevligt nog delar jag denna passion med Nolltrefemtiosexan. Detta framgick i eftermiddag under min promenad förbi hennes blommande hage. Inte för att vi direkt lyckades föra några djupare samtal med varandra, men kroppsspråk ska man aldrig förakta; hon såg så där alldeles salig ut innan hon böjde sig ner och fortsatte att tugga i sig ängens färggranna sommarbuffé.

Jag hade precis ätit, så jag tackade artigt nej till att dela måltiden och strosade vidare på de saligas ängar. Det blev en sinnenas kavalkad med fågelsång, blomprakt för både ögon och näsa samt kel av lätt sommarvind på min fortfarande ganska bleka hud. På hemvägen stannade jag sedan vid kiosken och köpte en isglass, så då fick även smaksinnet sitt.

Tistelfjärilar och andungar

Tillbaka i vardagen; en helt vanlig måndag... och en helt vanlig svensk sommardag. Om någon skulle fråga mig, så skulle jag säga att den har varit helt perfekt!

- Ja, nu fick jag det sagt, även om ingen frågade... vi som bloggar har minsann våra privilegier.

Alltså, 20 grader, halvsol... alltigenom ett gott upplägg för en promenad ute i naturen. För mig innebär det "halvfart", dvs strosa runt, knäppa en bild där, en annan där, sitta en stund på en bänk eller stubbe, filosofera, kanske träffa på någon bekant eller i brist på sådana går det alltid att prata lite strunt med årets andungar. :) De var minsann inte det minsta rädda för mig, men så tror jag också bestämt, att deras mamma talat om för dem, att den där tanten hade matat henne under vintern, så henne ska ni tycka om.

Sedan träffade jag även på ett par tistelfjärilar. De verkade ha ett mycket passionerat förhållande till just denna aubretia. Inte utan att de har lite "äktenskapstycke" eller vad sägs?

Sommarkalas med didgeridoo

Årets midsommar fick för min del ett riktigt härligt avslut i form av ett klassiskt sommarkalas med stor paviljong uppställd bland rodnande jordgubbar och smultron samt blommande liljor och pioner, bara för att nämna några av denna trädgårds höjdpunkter. Jubilaren - ja, det handlade om en god väninna som fyllde jämna år - var strålande vacker och glad och det fanns många läckerheter på bordet. Prat och glada skratt hördes överallt... Ja, ni förstår vilken trevlig tillställning det var.  :)

Vädret skötte sig riktigt bra, i alla fall till att börja med. Sedan kom ju förstås den närmast obligatoriska midsommarsköljningen, men vad gjorde väl det; paviljongen hade ett rejält tak!

Måste bara berätta att jag för första gången i mitt liv fick lyssna på en didgeridoo, som är ett uråldrigt australiskt blåsinstrument som härstammar från aboriginerna. En äkta didgeridoo ska vara urholkad av termiter, kan ni tänka er! Till sist, dessa magiska toner från urtiden är inte särskilt enkla att frambringa, om ni nu trodde något annat... :)