2014-11-13

Kulturarv - kloka tankar från förr

I dagens bråttom- och tänk-på-dig-självtid finns det en uppenbar risk att prioritera bort eller förringa den tysta kunskapen i gamla visdomar och berättelser, trots att dessa bildat våra rötter och lagt grunden till våra moral- och umgängesregler. Idag finns det också en beklaglig tendens, att snabbsortera människor in i olika kulturer och fack. Men, är vi inte - innerst inne - tämligen lika, oavsett var och hur vi än slungats i livets lotteri?

I gårkväll var jag på en intressant bokrelease gällande tusenåriga österländska fabler och sägner, ihopskrivna av goda vännen, svenska assyriern Anna Melle. Jag har sedan barndomen varit en storkonsument av gamla europeiska - speciellt nordiska - folksagor. Efter att nu ha läst de flesta av berättelserna i Annas bok, förstärks min övertygelse ytterligare om sensmoralens samstämmighet bland folken.



Folk har i alla tider haft viljan och förmågan att tänka själva och berätta för varandra och därigenom utveckla och vidarebefordra kloka tankar från generation till generation. Men hur är det, finns det en risk att dagens otåliga människa litar för mycket på sekundsnabba digitala appar och sajter och slutar att tänka och berätta själv?

Förhoppningsvis inte, för hur märkligt det än kan verka, så nog är tillbakablickande också ett sätt att växa och se framåt.

Jag tror att det är viktigt att vi tar oss tid att berätta både gamla folksagor och skildringar från vår egen barndom för barn och barnbarn. Inte minst idag, när den tekniska utvecklingen fullkomligt rusar fram, riskerar barnen att bli rotlösa och tappa till och med sitt näraliggande kulturarv. Till förmån för någonting annat, ytligare.

Kom precis att tänka på en väninna, som hade besök av sitt barnbarn från huvudstaden. Flickan ogillade väninnans skrala TV-utbud i sommarhuset. Efter att flickan fått höra, att det minsann inte alltid fanns TV över huvud taget i farmors barndom, replikerade hon snabbt:

- Ojdå, då fick ni klara er ändå då, tur att ni i alla fall hade en iPhone...  

Klockrent.

8 kommentarer:

  1. Sannerligen klockrent!:)
    Våra utgångspunkter i jämförelse med dagens ungdom är verkligen olika.
    Vi satt faktiskt vid lunchen idag och pratade om i stort sett detta som du tar upp i ditt inlägg. Det jag tänker mycket på är det där som är så självklart för många ungdomar idag/ även medelålders ungdomar, nämligen att det förväntas att man ska få allting mera eller mindre serverat utan att behöva anstränga sig själva. Jag vet att jag generaliserar just nu, men att komma i möte mot någon som "ger" en något (behöver inte vara materiellt) är ovanligt i våra dagar. Har vi curlat sönder våra efterkommande?
    Undrar Karin och hoppas att du har en fin dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Generaliseringar uppstår oftast av ganska riklig förekomst, så tror jag. För visst är det ofta så, att dagens människor vill ha allt och det dessutom snabbt, utan att behöva anstränga sig särskilt mycket. Många har nog curlat lite väl mycket, i all välmening. En del har till och med lagt sig som dörrmattor för sina barn. Men det är så viktigt att inte bara kräva och få, utan också lära sig att ge till andra. Det behöver inte vara stora saker och ofta räcker lite omtanke, vänliga ord och kanske en kopp av något slag. Så jag håller med dig!

      Radera
  2. Haha! Vilken underbar reflektion :-) Ett barnbarn till en väninna till mig fick för första gången i sitt liv syn på en skrivmaskin och utbrast:
    - Kolla mormor! En skrivare med inbyggt tangentbord!
    :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dagens barn, yes, tack för den! De lever verkligen i en helt annan verklighet än vad vi lite äldre gjorde.

      Radera
  3. Jag minns aldrig att vi hade tråkigt när jag var barn. Man var ute mycket och inne läste jag allt jag kom över. Jag älskade också folksagorna och lärde mig mycket av både italienska, franska och indiska folksagor som jag kommer ihåg.
    Mina barnbarn hör till de lyckliga barn som har en mamma som drar iväg på museer, konserter och teater med dem. De är helt medvetna om att det fanns en tid då det varken fanns teve eller mobiltelefoner som väl är.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tråkigt, nej... Det visste inte heller jag vad det vara! Har aldrig frågat vad jag skulle göra. Vi var också mycket utomhus och hittade på en massa lekar själva, ingen talade om vad och hur vi skulle leka och det vara underbart, minsann. :)
      Mina barnbarn får också kultur och nu ska de även få lyssna på assyriska berättelser.
      Kram"

      Radera
  4. Den nya tekniken. På gott och på ont. Men allt ersätter den inte...

    Ha en bra fredag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, teknik kan och bör inte ersätta allt, framför allt inte de mänskliga minnena och kontakterna.

      Radera

Tack för din kommentar!