Tankar kring dagens jakt

Nej, nej... inte jakten på den försvunna skatten, diamanten, staden eller ens stenen och definitivt inte heller älgen. I stället har jag letat efter rester av den försvunna sommaren. Har alltid rent mentalt så svårt att acceptera när älskade saker bara försvinner och det känns som om de sliter en bit av mig med sig. Efter ett tag vänjer jag mig sedan, men råkar snart ut för nya separationer. Så är ju våra årstidsväxlingar; de skapar både vemod och glädje.

Som väntat blev dagens skörd ganska blandad, allt från blommande rosor i vissa trädgårdar, enstaka prästkragar och maskrosor vid våta vägkanter till fnissande småtjejer - dock inte i badkläder - på Vätterstranden.

Till dagens allra vackraste utser jag emellertid denna lilla färggranna slänt, för den förde mina tankar till en vacker sommargardin, hängande en bit ut från det öppna stugfönstret, någonstans i sommarlandet. Jag kunde nästan höra en surrande fluga som ville komma in och sätta sig på min arm.

På tal om Vättern... Sjön var riktigt vacker idag, trots att nyponbuskarna vid strandkanten till stor del hunnit vissna. Naturens färgpalett var så finstämd - så som endast naturen kan skapa - och kanske kan den hjälpa mig att snabbare komma över till en accepterandefas, så att jag kan sluta med min desperata sommarjakt innan den första snön ligger vit på marken.