2014-12-28

Mörka skogens magi

Julen är firad, med allt vad det innebär av lite för mycket av allt. Nej, förresten, inte för mycket... bara mycket.  :)

Nu vilar jag ut och tittar på en bild jag tog igårkväll hos en god vän på landet. I sin enkelhet är bilden så fin och får åtminstone mina tankar i rörelse:


Mörka skogens magi i vinterskrud, en stilla afton i slutet av december och jag får så motstridiga känslor. Jag älskar och jag hatar. Samtidigt. Känner så intensivt hur nära varandra dessa motpoler faktiskt ligger, inom det känsliga bältet uti i min kropp.

Är det som det ska?

Mina ögon ser. De ser skönheten i Vinterkungens skickliga hantverk. Men hur kan denne härskare bjuda på något så estetiskt tilltalande, samtidigt som han tjuvnyper mig fräckt i tårna och biter mig elakt i kinden?

Är denne kontrasternas konung i själva verket en Livets budbärare? Du ska vara glad, men du ska också prövas.

Jag hör hans hesa varningsrop: Se på mig och drick av min orörda skönhet... och precis när jag är i kulmen av njutningen, så väser han: Kom ej för nära och bli varse om dina gränser, för du kan slukas av mörkrets garner och dina ben sjunka djupt in i markens mjuka kyla.

Javisst, jag böjer mig, trots att mjuk kyla i sig äger en motsägelse.

Inom mig sjunger fortfarande barnens glädjetjut från julfirandets fröjder och tungan och magen delar ett gemensamt minne från samma fest.

Nu ska det festas igen.

Bara några steg uppför en halkig stig. Där väntar en kväll med varma hjärtan och där bryter vi bröd tillsammans. 

Värmen har åter besegrat kylan.

15 kommentarer:

  1. God fortsättning du filosoferande Aila!:)
    Livet är verkligen både ock!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack... :) Filosoferande och filosoferande, bara ett garnnystan som rullar ut ibland.

      Kram, fin Karin

      Radera
  2. God fortsättning önskas från ett kyligt Skåne. Till och med snö har vi fått...

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har lite snö också, den kom precis när vi höll på att duka fram julmiddagen.
      Hoppas att du njuter av lovet och tar det lite lagom.
      Kram

      Radera
  3. Vackert - men kallt. Så är det ju.
    God Fortsättning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det gäller att försöka lirka med Boremannen, men inte är han en enkel herre att förföra.

      Radera
  4. Kung Bore försöker ta herraväldet, men in till oss kommer han inte i alla fall. Här har vi det varmt, ljust och julmysigt.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant! Vi har det skönt i våra ombonade hem, så egentligen kan vi glömma Vinterkungen. När vi går ut, tar vi bara på oss lite varmare kläder, så vad kan han göra? :)

      Radera
  5. Jag tycker nog att vintern gör sig bäst på bild... ;-)

    Fast att åka skidor är kul och trevligt. Så att hälsa på snön - det gör jag gärna :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tenderar att hålla med dig. Avstår gärna från både köldgrader och överdriven hetta. Lagom är så där underbart svenskt helrätt. :)

      Radera
  6. Så jättefint skrivet runt din bild som är så vacker, vemodig , sorgsen men åxo glad samtidigt.
    Man kan få många former av upplevelser runt en bild.
    Ha det jättegott och en ny fin vecka till dig.
    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, fina du... Ibland är det skönt att låta tankarna fara och förena både det visuella och det språkliga. Det blir som det blir. :)

      Kramar

      Radera
    2. Härligt tänk.....det blir som det blir .....och tänk så bra det kan bli.

      Radera
  7. Så fint och tänkvärt inlägg - kunde nästan bli en dikt. Varför inte en haiku?
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, kan säkert skriva en haiku, yes. Men nu blev det bara lite alllmänt svammel. :)

      Kram

      Radera

Tack för din kommentar!