Hösten är fullbordan

Låt oss tala om kärlek idag; kärlek med känslor som ger oss det där lilla äkta djupet som betyder så mycket för hur vi kan hantera det övriga livet.

Hur klok människan än tror sig vara, så är vi helt beroende av naturen omkring oss, vi är ingenting utan den. Årstidernas växlingar förser oss inte enbart med samtalsämnen, utan utgör en spegel på livets gång.

Våren med sin ivriga förväntan, sommaren med sina sprudlande fröjder och så nu - hösten med sin fullbordan. Låt oss stanna där idag.  :)

Ett par timmar med lugnt trädgårdsarbete med sekatör, flitiga fingrar och kratta, i sol och under blå himmel en septemberdag som denna är förvisso lycka. Mogen, slitstark kärlek. Blandningen mellan den kvarvarande sommarkänslan och den annalkande hösten ger en sällsynt välsmakande anrättning. Sann livskvalitet.

Eftersom min rygg inte alltid tillåter alltför långvariga arbetssessioner, så avslutade jag dagens pass med kameran. Delar med mig några snabba höstglimtar.

Första höstdagen

Om vi bara ser till kalendern, så har vi lite motvilligt fått lägga sommaren till handlingarna. Våra diverse sommarminnen finns numera lagrade i vårt livs lilla ryggsäck, förhoppningsvis utan alltför besvärande tyngder. Regnandet har vi väl åtminstone glömt vid det här laget?

Idag smakar jag lite försiktigt på ordet höst och låter minnesbilderna vandra fritt. De irrar runt i huvudet en stund, som för att vaska fram de allra bästa... och stannar slutligen hos mogna äpplen, naturens otroliga färgprakt och så den vemodiga solen.

Inte mig emot, jag kan tänka mig ytterligare omgångar av alla dessa.  :)

Den första höstdagen blev helt underbar här i södra Vätterbygden. Morgonens grådis försökte visserligen påminna om det som komma skall, men solen och värmen hade mod och kraft nog för att ta över vädret, så det gällde verkligen att utnyttja dagen.

Jag skulle luncha på stan och strosade i god tid utmed Rocksjöns strand, i kortärmat, och fick nästan lust att långsamt sänka mig ner i vattnet, men hejdade mig i sista stund.  :)

Överallt mötte jag glada människor, som om solen hade penslat dem med ett lysande skimmer, prickat med glitter i ögonen. Några hade satt sig ner på det fortfarande gröna gräset, en grupp sjövilda barn i olika åldrar sprang omkring och jagade varandra och ett par familjer grillade. Lite så.

På stan kryllade det av folk, en och annan med en shoppingpåse... men de flesta var nog ute för att visa upp sig, träffa vänner eller kanske bara för att hitta en ledig stol på någon uteservering.

Ja... och jag njöt!

EN RESA UTAN ATT RESA

Kanske låter det lite märkligt att skriva om en resa i hemstaden, men jag gör det bara för att tala om att man inte behöver åka långt för att få en avkopplande resa och jag gör det i visshet om att Jönköping kanske ändå är långt borta för någon annan.  :)

Tillsammans med en väninna startade jag vår fredagsresa med en skön promenad runt naturreservatet Rocksjön; en sjö mitt i staden, som av någon expert utsetts till en biologisk "hotspot".

Kommunen har lagt ner möda för att bevara sjöns unika biologi samtidigt som man velat öka tillgängligheten för allmänheten. Bland annat har man lagt en bred spång över vissa delar av sjöns vass- och sumpmarker.

Detta är en underbar oas, som att befinna sig på en mastodontutställning av vackra vykort. Färgskiftningarna är helt otroliga och djur- och växtlivet rikt även nu när hösten närmar sig. Vi stannade till flera gånger och försökte inta alla synintryck... bevara dem inför ruskdagar som vi vet kommer.

Sådana här stunder med naturens rikedom gör mig ödmjuk och djupt tacksam, tar mig så nära mina egna känslor. Vi sa också helt spontant och nästan unisont:

- Detta sagolika är helt gratis! 

Inte utan att sådana där stunder får mig ofta att tycka synd om alla "fattiga galningar" som så slaviskt måste följa med av människor hittade dumheter och tro att det är det sanna livet.

Efter sjörundan gick vi till stans i mitt tycke trevligaste restaurang och åt en mycket välsmakande fredagsmiddag. En härlig fiskrätt och kaffe med små lyxiga chokladtryfflar gav även våra magar en upplevelse utöver det vanliga.

Nu var vi precis lagom mätta och belåtna, men ingalunda färdiga med kvällen. Men om du trodde att vi fortsatte in på någon skränig pub eller något liknande, så tror du helt fel.

Nej, vi tog en promenad bort till hamnpiren med alla sommarrestaurangerna och världens längsta ljugarbänk, tittade på folklivet en stund och fortsatte sedan utmed Vätterstranden.

Vättern är i sanning underbar med alla sina snabba skiftningar och det skådespelet svek oss inte heller igår.

Medan vi gick småpratande kom skymningen så sakteliga smygande och himlen stämde så underskönt in i vattnets förmåga att dana variationer.

Det är ganska enkelt att skapa magi!

Man måste vara bra blind, om man i stället väljer fylla och skrän som fredagsnöje. Tyvärr var de icke-seende på stan alldeles för många.

I den bästa av världar

Idag vill jag ge vårt lokala sjukhus Ryhov en gladspark, för trevligt bemötande och en hyllning för fräsch och fin miljö.

Jag var nämligen ditkallad för mammografiundersökning. Inte för att sådana undersökningar kanske är så trevliga i sig, men detta blev ett besök som gjorde mig ändå glad. Dels hade de fått nya apparater, som inte alls klämde lika mycket som de tidigare, men framför allt kändes det så positivt med den ytterst trevliga personalen som dessutom hanterade det hela utan några extra väntetider.

Sedan tycker jag att vårt sjukhus är så fint! Utanför mammografimottagningen fanns det exempelvis en hel vägg med färggrant utsmyckade dikter av olika författare. Jag kunde inte låta bli att läsa dem alla och eftersom kameran fanns i väskan, förevigade jag ett par.

Det förekommer så mycket gnäll i Sverige, men vi bör nog ändå komma ihåg att vi bor i det bästa av världar! Det skadar inte med en påminnelse då och då. Det kan handla om diverse samhällsfunktioner eller natur... Nog har vi mycket att vara glada och stolta över.

Nu hoppas jag givetvis att även provresultatet är positivt.

En underbar skolstart

Igår började lärarnas arbetsår här i vår kommun och även om många kanske varit aningen missnöjda med semestervädret, är ett sommarlov alltid lite magi för lärarna. Därför kändes det säkert lite vemodigt i många lärarhjärtan att återvända till skolan.

För min del blev det däremot en mycket trevlig skolstart. Vi var fem stycken glada "gymnasietjejer" som samlades ute på landet kring god mat, trevligt prat och mycket skratt. Inga rektorer så långt ögat nådde, heller... :) Däremot lyste solen så vackert på det skönt glittrande vattnet i sjön, så vi bänkade oss en stund vid strandkanten och bara njöt av stunden, livet, friheten.

DN I

Tack och adjö - Vi ses i Rio de Janeiro!

Varje anständig blogg måste skriva lite om OS, har jag förstått... så då skriver även jag om OS. Hur anständigt det blir beror ju lite på vad du vill läsa.

Till att börja med; staden London och arrangörerna har gjort ett jättejobb och så har också uttrycket "De bästa spelen någonsin" blinkat fram från en och annan tidningssida. Det hör liksom till att hela tiden bli bättre, till varje pris... och det gäller alltså även arrangörerna.

Men någon gång tar allting slut och idag är dagen då OS-spektaklet släcker ner. Gott så!

Återigen kan familjerna börja umgås med varandra och sopa ihop resterna av sina relationer och snart vågar man öppna en nyhetssida utan att mötas av svällande muskler och hysteriska leenden eller av patetiska bortförklaringar och bittra tårar, dessutom slippa alla snusförnuftiga expertkommentarerna.

Endast frågorna återstår.

Vad har dessa spel kostat? Vem betalar och på bekostnad av vad? Ville de verkligen betala?

Har spelen varit värda allt arbete och alla uppoffringar?

Vem har, egentligen, vunnit? Vad?

Ja, jag vet... många säger att ingen bryr sig om vad det kostar, för spelen är värda hur mycket som helst! Sedan tänker man kanske på den störste vinnaren Bolt, som visst vann hur mycket som helst. Han lyckades till och med att snacka till sig en stafettpinne som souvenir och så fick några lyckliga svenska handbollstjejer kolla Facebook med honom.

Vinnarna finns, alltså, räknat i sådana termer. Vissa blir mycket rika i ära och pengar.

Själv tänker jag mest på idrottens egentliga pris. För är modern elitidrott verkligen hälsosam? Extremträning och dithörande press, för det gäller att få de minsta marginalerna på rätt sida. Händelsevis till egen fördel och hm... absolut till varje pris.

Det var länge sedan man tog ett kallt adjö av de gamla olympiska idealen.

Fast jag, skall vi tolka det ändå som positivt att den sköna Jarmila Kratochvílovás 1.53,28 från 1983 på damernas 800 meter står sig fortfarande som världsrekord och överlevde attacken från London-OS?

Men förvisso blev flera skamligt hemskickade från London och vissa kom aldrig till London över huvud taget, av olika skäl...

Laboratorierna världen över jobbar med peptid- och glykoproteinhormoner, dendipning, diuretika, anabola steroider, läkemedel, kemikalier, stimulantia av alla de slag.

För och emot.

Det är en alldeles egen liten olympiad, kampen emot kampen... där det gäller att ha det smartaste huvudet, liksom på löparbanan.

Utan att tveka, påstår jag att hyckleriet vunnit många medaljer och mycket ära i London, även om en och annan höjt ögonbryn åt kinesiska simmare och andra i den där tillåtna gråperiferin. Men få vågar tänka tanken att Bolt & Co skulle kunna ansluta till den långa raden av...

Nej, han är bara den nu gällande osannolikt sagolike gosegossen, symbolen för det lyckade skådespelet från London-OS år 2012. När godhet och ärlighet vinner över fusk och skam.

Själv har jag inte tittat en minut på OS, med undantag av maratonloppet idag. Inte för att jag brydde mig om vilken afrikan som skulle först över mållinjen. Nej, jag ville uppleva gatubilder från det glada och härliga London, en stad som jag älskar. Att sedan kampen mellan Kenya och Etiopien slutade med en guldmedalj till Uganda var ju lite kulbonus.

Handbollen? Nej, jag säger ingenting om den matchen. Jo, kanske ändå: Sverige vann silver och det bör vi kanske vara nöjda med.

DN 1 2 SvD 1 GP

Konsten att semestra billigt

Idag har det regnat, mer eller mindre, nästan hela dagen och molnen ilar i hastig takt vidare, villiga att sprida sina droppar över nya nejder.

Då är det definitivt läge att låta bli att titta ut och i stället bara drömma sig bort. I lördags fick jag god hjälp, förresten.

Låt mig berätta, med dessa bilder, som i och för sig inte gör originalen rättvisa:

Med all respekt för lågprisflyg, sista-minuten-chanser, extrapriser på hotell och restauranger och annat som glädjer den ekonomiskt sinnade resenären, så undrar jag, om inte jag i lördags ändå gjorde det bästa semesterkapet.  :)

Min resa blev otroligt bekväm, skedde i trevligt sällskap, var informativ och stimulerande för alla sinnena. För hör bara: Resan började med välkomstkramar, fortsatte sedan med goda smak- och doftupplevelser... för att då inte tala om de underbara synintrycken, vilka presenterades av kunniga guider och avslutades med lokal smittande musik.

Som extra bonus, en spinnande katt i knät.

Hur kan man semestra så här underbart, frågar du kanske?

Jo, så här var det: Jag var inbjuden till son och sonhustru, nyligen hemkomna från mycket lyckad Madeirasemester. De visade helt oroligt vackra fotografier på storbild, bjöd på välsmakande madeiravin till ett mycket gott bakverk, också från Madeira. Det blev några sköna timmar hemma i deras vardagsrum, goa Morris som knäkatt.

Det kändes faktiskt nästan som om även jag varit med på resan, så stark blev totalupplevelsen. När jag tittade på de magnifika bilderna, skapade de associationer inom mig, om hur jag själv befann mig där uppe, på väg mot de sköna bergstopparna, med molnen svävande nedanför mig. Blommor i alla möjliga kulörer och former mötte mig överallt; i frodiga dalar som på kala stenblock.

Ja, jag kunde nästan känna stelhet i benen, men kunde sedan konstatera att den berodde på tyngden av Morris, som så vällustigt brett ut sig.