Varför fly från riktig glädje till konstlad?

I dagens tidning fanns det en notis om hur en ny drog tagit en ung människas liv. Vetskapen om drogernas närvaro i snart sagt varenda by fyller mig med förtvivlan. Det är också ytterst sorgligt att se hur den gamle förrädaren Kung Alkohol får allt rymligare famn. Så här års bröstar han upp sig, slugt leende, till ett groteskt begär efter nya offer. Fattig som rik, ung som gammal. Det är en demokratisk djävul.

Varför vill så många fly från verkligheten, från livets gåva? Jag har länge sökt svar på denna fråga, men inte funnit något riktigt bra svar.

Livet kan vara riktigt underbart eller så kan det också vara ett helvete, men oftast är vardagen kanske någonting mittemellan för de allra flesta.

I regel hinner vi alla under våra liv uppleva lite av varje, från lycka till svårigheter och besvikelser. Jag är ganska övertygad om att vi behöver dessa kontraster mellan det ljusa och det mörka som fördjupar våra känslor och stimulerar vårt "färgseende", gör oss till kännande och älskande människor. 

Vi måste våga möta livet!

Snart är det midsommar, denna magiska tid av året för oss i Norden. Högsommar med underbar grönska, sommarnattens ljus... en tid som vi längtat efter under hela det övriga året.

Tyvärr kommer många inte att uppleva den riktiga verkligheten, trots att den är så fantastisk. 

Varför fly från riktig glädje till en konstlad?

Full av nostalgiska känslor skrev jag en liten midsommardikt. Den får bli min drog, för att berika livet.

Jag slår upp mitt hjärta
på vidaste sommargavel.

Min förväntan stiger som sav
från björkstammens rika källa.

In glider sommarnattens huldra
med lyster i hår av glimrande guld,
i krans av näva och kamomill.

Välkommen älskade gäst,
till dans i midsommarnattens fest.

DN 1 SvD I