2012-06-09

En romantiker i vykortshavet

Många författare, konstnärer och kompositörer har kallats naturromantiker, givetvis inte utan anledning, och vi alla känner till många underbara verk som skapats under åren. Nu är det dock inte dessa mästerverk jag tänkte hylla idag, utan själva ordet naturromantiker.

Jag tycker nämligen att detta sköna ord bör breddas mycket mer och oftare få beteckna även oss helt vanliga naturvänner. Det låter så mycket mer att få kalla sig naturromantiker än att bara säga sig älska naturen eller att tycka om att vistas i naturen.

En väninna och jag tog en härlig eftermiddagspromenad för ett par dagar sedan efter att en regnskur pimpat naturen till helt otroliga höjder. Vi gick naturstigar neråt Huskvarnaån och pratade om ditten och datten - så som kvinnor brukar göra - men noterade att vi efter ett litet tag alltid återkom helt spontant till allt det vackra omkring oss.

Det var som att befinna sig mitt i en kavalkad av skickligt uppställda bildmotiv. Ängar och skogsstigar vackra som vykort med generöst prunkande grönska med instuckna inslag av hela färgpaletten som lockade blicken åt alla håll, samtidigt.

Sedan dofterna efter regnet!

Stimulerade av regnet, eller snarare av att regnet upphört, kanske... var dessutom fåglarna verkligen "på kantaten". Den alltid så sångskickliga koltrasten var nog allra ivrigast när det kom till själva intensiteten, medan den koketta sädesärlan var modigast och försökte komma så nära oss som möjligt. Den vippade så förföriskt på stjärten där på skogsstigen, bara någon meter från oss som om försökte den göra sig gällande med sin blygsamma tsi-si mot koltrastens kraftfulla sång.

Naturromantiker eller skulle jag kanske till och med säga naturlyriker, så känner jag mig vid den här tiden och känslan blir allt starkare med åren. Hur ska detta sluta?

Men, men oroa dig inte: Jag ska inte publicera någon dikt idag. Det känns som om känslan är mäktigare än förmågan.  :)

I

6 kommentarer:

  1. När vi befinner oss i hänryckningens tid så tror jag att alla mera eller mindre är både naturromantiker och lyriker...man kan ju intet annat:)

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många ja... men sedan finns det de också som bara rusar förbi, utan att se något.

      Radera
  2. Var ute och cyklade i förrgår, just efter att det hade slutat regna, det var lika bedövande vackert så som du beskriver det. Fåglarna sjöng extra starkt, det var en fröjd att leva! Passar väl med några strofer av Bo Setterlind:
    Se, juni sträcker ut sin hand
    och bjuder dig att komma
    till näktergalens sommarland

    Härinnne spelar en fontän
    från midnatt och till morgon
    och rycker dig i drömmar hän

    Så tveka ej! Där snigeln går
    beströs av månvioler
    de torra löven år från år

    En tropisk urskog! Skön den är,
    som grön med svarta stammar
    dig väntar med sin svalka här.

    Bo Setterlind
    Ur främling på stranden, 1964

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för den vackra dikten! Tur jag inte la in någon egen, då hade jag allt fått skämmas. :)

      Radera
  3. Sommarregn luktar vidunderligt gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kände det för en stund sedan när jag var ute.

      Radera

Tack för din kommentar!