2012-06-12

Turkanarapporten av Christian Unge

Det är ingen hemlighet att jag är en bokvän och en oläst bok väcker nyfikenhet och förväntningar, särskilt om jag lite oväntat fått ett eget exemplar. Denna gång hade jag tur hos Booked och när 400 sidor  "Turkanarapporten" av Christian Unge låg i brevlådan blev jag, förstås, glad.

Boken handlar om den svenske kirurgen Martin Roeyken, som efter konflikter på arbetsplatsen och problem i äktenskapet flyr ner till Afrika och där möter en tuff verklighet med hårt arbete, svåra förhållanden och så - en kvinna med lockande skrattgropar. Det är ett upplägg som skulle kunna bli hur intressant som helst, särskilt när kvinnan - som är antropolog - försvinner och mystiken tätnar kring hennes forskning, på spåren efter mörka medicinska hemligheter. Korruption, våld, terror, elände... en verklighet som icke sällan drabbar dem som snokar i fel spår.

Som sagt, det hela hade kunnat bli hur intressant som helst. Men, blev det - inte.

Redan efter några sidor började jag fundera mer på vad det är som gör en bok intressant och bra i mitt tycke än vad jag lockades av denna boks innehåll. En strecka på 400 sidor kändes inte lika intressant längre.

Jag började reta mig på formuleringar och dialoger som föll så platt ner, som om någon med jämna mellanrum irriterade mig med en lätt fingerknackning på huvudet eller rent av drog ett hårstrå från min frisyr. Efter ett idogt sådant bombardemang ville jag bara lägga boken åt sidan.

Så fick det bli och jag fick alltså aldrig reda på alla turerna kring de säkert spännande händelserna.

En författare kan berätta en intressant story utan att beröra det minsta och så blev det här. För mig är det viktigt att känslorna är med och jag vill också erövras av språket, om och om igen. Det hjälper föga att krydda anrättningen med svordomar, trenduttryck och dramatik. Känns det konstlat och fel, så lyfter det inte.

Är du nyfiken på medicinsk thriller, så kanske kan boken ändå vara något för dig. Vi måste komma ihåg att min upplevelse faktiskt är enbart min.

Mycket positivt är att författaren skänker överskottet till Läkare Utan Gränser, vilket är en mycket fin gest och verkligen hedrar honom. Därför hoppas jag att andra uppskattar boken mer än vad jag gjorde.
I




14 kommentarer:

  1. Vad trist när man har förväntningar på en bok och så faller det platt så där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis... Men, livet är för kort för att läsa dåligt skrivna böcker.

      Radera
  2. Får väl läsa boken och se om den är något. Ibland kan människor bli nästan lite fackidioter och vara blinda för vad som är av allmänt intresse och inte bara för de invigda. Esoteriker kallas visst en person som håller på med sådant. Och det vill man ju inte vara. Annars har jag fullt upp med gå igenom Göran Häggs bok "1001 böcker du måste läsa innan du dör" en del har jag läst, men mycket återstår! Två böcker som kan läsas om och igen är "Skattkammarön" av Stevenson och "Lucky Jim" av Kingsley Amis. Två pärlor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här boken var så distanserad på något märkligt sätt. Dialogen kändes konstlad och platt.
      Livet är för kort för att läsa dåliga böcker!

      Radera
  3. Jag vet inte riktigt vad det är som gör en bok bra. Förmodligen så skiftar det säkert från person till person. Men visst är känslan härlig när man bara efter ett par sidor inte kan lägga boken ifrån sig utan bara vill fortsätta att läsa!

    Tråkiga böcker envisas jag aldrig med att läsa ut. Finns ingen anledning till det när så många andra väntar på att bli lästa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, livet är för värdefullt och kort för att förstöras av dåliga böcker.
      Språket är faktiskt mycket viktigt för att skapa känsla och lust att läsa vidare.

      Radera
  4. Visst är det märkligt! Att en riktigt rafflande historia kan berättas alldeles platt och ointressant. Samtidigt kan det vara tvärtom; alldeles vanlig vardag kan beskrivas så spännande att man håller andan!

    Skrivandet är en konst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är skrivandet en konst! En svår konst. Läsarna är självklart olika, men en god författare lyckas fånga dem alla, nästan.

      Radera
  5. Visst upplever vi böcker på olika sätt. Jag är inne i en läsarperiod just nu, för jag älskar att sitta ute och läsa och vädret är verkligen uteläsarvänligt nu. Den senaste boken jag läste var Håkan Östlunds "Inkräktaren" och där var det just språket som fascinerade mig. Jag har läst en del av honom förut, men den här är den absolut bästa.

    Här skiner solen så fint idag också. Jag har varit ute och klippt bort de sista gröna stråna på "plätten" och nu ska jag ta mig en förmiddagspromenad.

    Kram, Ingrid

    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så skönt det låter med uteläsarvänliga dagar! Jag läser sällan i trädgården, utan det blir mest att jag småplockar i rabatterna eller så sitter jag bara och fikar. Läser bäst i en bekväm fåtölj eller allra helst i bädden!
      Solen skiner faktiskt idag, så det får bli jordiga fingrar så småningom.
      Kram

      Radera
  6. Jag läste nyss en bok som retade gallfeber på mig. Anders sa till och med att "Du ser riktigt arg ut!".
    Dom bröt alla regler som tänkas kunde vid en polisutredning och fick det att framstå som om dom gjorde nåt bra.
    Jag kom närmast att tänkta på Quick-historien...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, men du ville vara arg... eftersom du fortsatte? Ibland kan det vara skönt att ha något att reta sig på, också. DÅ slapp ju Anders vara offret, hehe.

      Radera
  7. Tack i alla fall för att du läste min bok:) Och tack för rak och ärlig kritik. Det ger mycket när man jobbar vidare. Hälsning /Christian Unge

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trevligt att du skrev en kommentar, trots att jag inte var genompositiv. Jag har gett boken vidare till en god vän som gissningsvis kommer att uppskatta den.

      Ett stort lycka till med fortsatt skrivande!

      Radera

Tack för din kommentar!