Även skönhet är relativt

Skönheten sitter i betraktarens ögon är ett slitet talesätt, som ibland används för tala om att även en mindre vacker blomma kan vara vacker.

Att en välvårdad gräsmatta är trädgårdens själ och stolthet är ett påstående som jag ofta hört och nästan alltid från manliga munnar.

Själv är jag inte speciellt vacker och så är min trädgård (läs gräsmatta) dessutom alldeles själlös. Men, jag trivs ändå där... mitt i vanvården. För jag är definitivt inte beredd att lägga ner vare sig möda eller medel i den omfattning som en fin gräsmatta onekligen kräver. Gräset är definitivt vackrare på grannens sida!

Här finns det alltså massor med mossa, vackert och mindre vackert ogräs bland det glesa gräset. Har numera upptäckt en ny sorts mossa, som i mitt tycke är riktigt vackert... eller vad säger ni?

Är det någon som känner igen denna mossa och kan berätta något om den?

Förra sommaren fick jag en vacker calla av en väninna, den första jag ägt i mitt liv och jag var jätteglad över den.

Tyvärr är jag inte typen som är särskilt lyckosam när det kommer till att övervintra och bevara växter. Callan fick vissna ner i sin kruka och på våren trodde jag att den nog var död. Tog ändå ut krukan, vattnade lite och lät den stå i solen, dvs den sol som det nu funnits här i sommar.

Döm om min förvåning, för snabbt började det växa i krukan och nu har callan börjat blomma och jag får vara så där jätteglad igen. Lite mallig också, trots att jag inte har någon anledning.

För övrigt finns det att rapportera att åkervindan gör sitt bästa för att strypa hallonbuskarna. Den blommar emellertid så vackert att det är svårt att bli riktigt arg på den. Men visst är det en lömsk och eländig växt?

Men som sagt var, även skönhet är relativt. Det gäller såväl mossa som åkervinda.