Inte mig emot. Sedan spammar jag er med några sommarbilder, bara för att jag själv älskar deras poesi så mycket. Jag är tacksam för att jag har ögon att se med, äga tillträde till våra grundläggande livsvillkor. Naturen.
Men, ute i världen, i Syrien och i många andra länder, kämpar människor för sina demokratiska rättigheter och flyr i massflykt; för värden som vi ser som de mest naturliga i livet. Vi har kanske till och med blivit så "demokratiska" och bekväma att vi inte längre orkar bry oss? Inte om dem, inte om det allra väsentligaste i livet. Vi har ju Reinfeldt som vi hyllar eller skäller på, allt enligt övertygelse. Sedan har vi EU, också. Det är bara att köra, än håller tygen.
För många har livet förvandlats till den galna marionettens dans, en fåfängans uppvisning med trendigt putsade vingar. Rätt modell av iPhone, ständigt blinkande.
- Se mig, jag är absolut rätt. Men se inte igenom mig, se inte hur rädslan ständigt pulserar inom mig.
Vi har för all del ingen odemokratisk diktator i vårt land, men ändå är många människor så rädda för att säga vad de tycker eller är det - ännu värre - så att de faktiskt slutat att tänka och bry sig, eftersom de är så upptagna med att hänga med?
Vi har för all del ingen odemokratisk diktator i vårt land, vi har till och med övergett vår Gud, men ändå låter sig många människor styras mer än någonsin. Av andra gudar och storheter.
Jakten på de nya gudarnas gunst gör många till giriga jägare, såsom råttor i Skinners berömda testlabyrint, ständigt springande efter mer.
Men vart springer de och - varför? Kan man äta sig mer än mätt?
Vad finns där, i målet? Finns där så mycket mer än ett hotande magsår, en flaska rödvin som tröst och avslappning, en falsk vetskap om att duga inför andra (trots att det egentligen handlar om att acceptera sig själv)?
Varför alltså inte känna inåt, bara leva och se sig omkring, njuta lite mer av livets sanna värden?
Tiden är en underbar mänsklig resurs, så ge lite av din tid till andra idag. Det är vi och inte de kalla prylarna som äger värmen, men det är naturen som bestämmer våra gränser.
Nu är kaffet slut i muggen, tror bestämt att jag ska ut och ta en liten promenad. Men innan dess spammar jag er lite till, med det vackraste jag har.
Jag vet, några av er tycker att jag flummar. Det brukar jag ju göra med jämna mellanrum. En dag ska jag skriva en riktigt vacker dikt, bara jag finner de rätta orden. :)
Fortsatt trevlig söndag!
DN 1 SvD
Skönt och vackert flum med en stor dos av sanning i!
SvaraRaderatack och det samma!
Tack för de positiva orden, Znogge... att flumma så där som jag gör är inte alltid så populärt. :)
RaderaUnderbara bilder som alltid, naturen gör mig alltid rofylld. Det är en underbar tillgång vi har. Igår var jag i Botaniska Trädgården här i Göteborg, brukar se på en liten del av den med jämna mellanrum. Var i det s.k. landeriet, en trädgård i trädgården där intendenten för Botaniska har sin bostad. Lite ovanliga växter ibland men där finns också t.ex stormhatt och höstflox samt inte minst Delphinion, dvs riddarsporre. Då frågar sig vän av ordning vad denna växt har med delfiner att göra? Fann en fin förklaring, nämligen att efter fällning av kronbladen liknar fruktkroppen en delfins på maxillen (överkäken) belägna utskott, sporre. Bara denna upplysning gjorde naturligtvis min dag! Hur har man kunnat leva utan den i alla år? Trevligt att kunna vidarebefordra detta till dig och din läsekrets denna söndag!
SvaraRaderaTack för dessa ord och tack även för den stora visdomen angående riddarsporren och dess koppling till delfiner. Det är mycket lättare att leva nu, när jag vet detta. :)
Radera