2012-07-10

Barn är väl också människor

Utan tvekan lever vi i en egocentrerad och vriden värld, där individens tolerans för sina medmänniskor minskar och där speciella önskemål och val måste uppfyllas till varje pris. Nu och exakt. Anpassning är snart ett ord som enbart förekommer i lexikon.

Vriden värld var det, ja. Se bara:


Samtidigt som barnanpassade semesteralternativ blivit vanliga har också önskemålen om helt barnfria miljöer ökat under de allra senaste åren. Många människor vill helt enkelt fly från sin stressiga vardag och efterfrågan på barnfria zoner har ökat kraftigt. Det skall vara flyg, restauranger och semesteranläggningar utan närvaro av irriterande barn. Samma människor har dock ofta ingenting emot att bevista stökiga barer och liknande miljöer, bör tilläggas. Det är liksom skillnad på stoj och stoj! Lite provocerande sagt, så umgås många hellre med berusade än med barn.


Det finns ett allt tydligare behov av att dela upp befolkningen i olika åldersgrupper, vi och "dom". Barnfamiljer, ungdomar, det aktiva folket och så de fortfarande rörliga pensionärerna. De allra äldsta kommer naturligtvis ofta inte ens ut "på semester" till närmaste parken längre.

Är inte barnen också människor, dvs en naturlig del av befolkningen, även om de är lite mindre? Min egen erfarenhet är att barn oftast anpassar sig mycket väl i olika miljöer, bara vi lär dem respekt och själva visar respekt för dem.

Vart är vi på väg, om barnfientligheten får fortsätta att öka? Hur skall barnen någonsin kunna lära sig uppförande och umgänge med andra människor, om de inte tillåts närvara i blandade miljöer bland människor i olika åldrar och om ingen har intresse och tid för dem?

Att det förekommer barnfria aktiviteter har jag givetvis förståelse för, men jag har svårt att acceptera att öppna, naturliga miljöer skulle vara utestängda för dem.  

Hur skall vår framtid tryggas, om ingen längre klarar av barn?

Kanske kommer det att byggas speciella vadderade och ljudisolerade "kläckningsfabriker" där någon form av artificiell fortplantning kommer att ordnas och där förprogrammerade robotar sköter omvårdnaden.

DN I

16 kommentarer:

  1. Barn är ju vårt hopp och framtid och en enorm glädje. Dock måste jag säga att många föräldrar har dålig koll på sina barn, t.ex på bibliotek och restauranger. De låter dem bete sig hur som helst och det är inte bra, varken för dem själva eller för andra. På en undersökning som gjordes bland turister i Stockholm frågades det: vad är sämst med Sverige? - De ouppfostrade svenska barnen blev svaret. Det är ingen bra reklam för Sverige. Därmed inte sagt att man skall aga dem, men lite mera gränser skulle inte skada.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentligen tycker jag att det inte enbart är föräldrars ansvar att "uppfostra" barnen i offentliga miljöer. Ibland tror jag att det vore bättre att de som gnäller och retar sig på barnen kunde på ett vänligt sätt tala till dem och förklara att de beter sig olämpligt. Samma sak gäller personalen.
      I många andra länder betraktas barnen som människor på ett naturligt sätt och då lär de sig också lättare hur man ska bete sig.

      Radera
  2. Talar man vänligt till barnen blir man ofta utskälld av föräldrarna som inte begriper problemet. Personalen på offentliga bibliotek har gett upp för länge sedan. Det är numera som ett stort dagis på våra bibliotek. Försök läsa där!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte samma erfarenhet, faktiskt. Var ofta på bibliotek med mina barn och upplevde inga problem vare sig med mina egna eller andras barn. Gör inte så idag heller, men på barnavdelningen måste man naturligtvis tillåta lite mer.
      Tilltalar man ett barn, bör man göra det på rätt sätt. Det är viktigt.

      Radera
  3. När vi var i Turkiet förra sommaren så bodde vi på ett hotell där många barnfamiljer bodde. Jag har inget emot barn och har dem omkring mig i min vardag men där höll jag på att få spader. Hur många föräldrar som helst struntade i att säga till och barnen for fram som vildar. Naturligtvis ska barn både få synas och höras men även barn kan lära sig att visa hänsyn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst kan det finnas totalt "omöjliga" barn också. Vid sådana tillfällen har det faktiskt hänt att jag stoppat dem och börjat tala med dem, lugnt... och förklarat att de beter sig fel. Det brukar faktiskt hjälpa!
      Självklart menar jag inte att inte barn ska uppföra sig, men de måste få chansen att lära sig. Klarar inte föräldrarna detta, kan ju andra ingripa. :)

      Radera
    2. "Klarar inte föräldrarna detta, kan ju andra ingripa."
      Det är ju detta som är problemet. Många föräldrar idag anser just att det är ANDRA som ska uppfostra deras barn, skolan t ex.
      Dessutom finns ett annat problem och det är detta med de så kallade bokstavsdiagnoserna. För ett par år sen var jag tillsammans med en psykolog som arbetar just med barn och hon berättade att många föräldrar ville att hon skulle sätta en bokstavsdiagnos för att de inte skulle behöva sätta gränser, eftersom det var jobbigt att ta konflikterna med barnen. Föräldrarna skulle då inte ha något ansvar att uppfostra barnen utan istället ha något att skylla på när barnen betedde sig illa. Detta är något som har bekräftats av andra inom prepubertala psykvården jag har talat med. Givetvis finns det barn som har äkta bokstavsdiagnoser men många barn lider egentligen bara av bristande uppfostran.

      Radera
    3. Jag skrev i ett tidigare inlägg om hur viktiga föräldrarna är för barnen och menar alltså inte att "andra" skulle ta över. Däremot menar jag att barnen är alla vuxnas ansvar, dvs att andra än föräldrar faktiskt också kan - och bör - ingripa om det behövs.

      Det ligger något i det du skriver om problemet att ta konflikterna med barnen, eftersom många föräldrar är så skuldtyngda och trötta efter långa arbetsdagar att ingenting får förstöra deras "kvalitetstid" med barnen.

      Jag har arbetat med barn i hela mitt liv och även kommit i kontakt med bokstavsdiagnoser, men ej uppfattat att föräldrar särskilt ofta längtat efter sådana diagnoser. Barn med diagnoser behöver hjälp och att utesluta dem ur samhällsgemenskapen är knappast det.

      Radera
  4. Så farligt är det inte. Man utesluter ju inte barnen från det offentliga rummet i och med att det fortfarande finns platser som passar för barn och föräldrar. Annat vore det om man förbjöd ungarna från flygplan. För föräldrar är det ju bara skönt att få sällskap med andra som förstår och inte med folk som har glömt bort hur det är när barnen är små.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jenny, ja... det är skönt att det fortfarande finns platser för barn och föräldrar. Men det är illa nog att så många vill slippa barn i sina liv. Tycker inte om den utvecklingen.

      Ofta är det just de som glömt eller de som inte har några barn själva, som är duktigast på att uppfostra. :)

      Radera
  5. Mirren om någon vet hur man blir bemött - hon som har tre barn på 5,3 och 1 år. När vi är ute och går med dem och behöver äta måste vi uppsöka en restaurang som är "barntillåten". För det mesta blir det Mac Donalds, vilket matutbud inte är det allra bästa för barn...

    Jag tycker att vi ska vara tacksamma här i Sverige för att våra barn är förhållandevis fria och "ouppfostrade" till skillnad mot barn i utlandet som många gånger är förtryckta till små dygdemönster, många gånger med hjälp av aga.

    De som är mest störda av att barn hörs och syns är enligt min mening den äldre generationen, som istället borde vara glad och tacksam för att det kommer att finnas några som tar hand om oss i framtiden...

    Jag, som har erfarenhet av barndop och bröllop vet att om att ett barn stör mycket eller skriker brukar någon av föräldrarna omedelbart avlägsna sig med det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också haft tre barn i tät följd och redan på den tiden fanns det folk som inte ex önskade barn på vanliga familjerestauranger, men jag minns hur lyckliga och skötsamma barnen var. Inte bara mina, utan barn i allmänhet. Att inkluderas på olika tillställningar bör vara en naturlig del av barnens uppfostran.

      Jag håller helt med dig om att aga inte bör ingå i uppfostringsmetoderna och vet att så tyvärr är fallet alldeles för ofta på andra håll. Rädda barn är inga lyckliga barn.

      De flesta av dagens föräldrar är ambitiösa och gör ett fantastiskt arbete med barnen. Jag önskar bara att de fick möjligheten att ha mer tid för sina barn. På samma sätt önskar jag att fler vuxna skulle engagera sig och tala med barn i sin omgivning och betrakta dem som en naturlig och önskvärd företeelse i livet, i st f att vilja förpassa dem i en separat värld.

      Radera
  6. Här i Spanien får barnen alltid vara med, och det lååångt in på kvällarna. Det är inte ett dugg störande, utan bara kul att se hur alla generationer umgås - gamla som unga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har också upplevt det så positivt i Spanien om hur generationerna kan ha det trevligt tillsammans och man verkar inte alls vara lika fixerad med ålder, läggtider och annat som här. Alla är glada och bemöter varandra på ett naturligt sätt. Det gillar jag!

      Radera
  7. Det är inte alltid så lätt att ingripa. Nu när jag var i Grekland blev en 3-åring av någon outgrundlig anledning lämnad själv av föräldrarna vid poolen. När hon märkte det blev hon så förtvivlad och jag tröstade och stannade hon henne. När mamman kom tillbaka berättade jag att deras flicka blivit ledsen. Då tittade hon på mig som om jag var helknäpp och sade ingenting.

    Poolen var 160 cm djup och flickan själv i tio minuter...

    Nej, att ingripa är baske mig inte lätt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var verkligen mycket bra gjort av dig! Vissa föräldrar är så tanklösa att det verkligen behövs ingripande av andra. Det är lite så jag menar också, barnen är vår allas framtid och kan vi hjälpa till, så är det bra att vi gör det.
      Själv är jag så barnslig, så jag tycker om att tala med barn, samma nivå... du vet. :)

      Radera

Tack för din kommentar!