2012-07-14

Falsk tilltro till övervakning

Antalet övervakningskameror ökar i det offentliga rummet, här som där... och många röster jublar och vill förmodligen ha ett ännu effektivare storebrorssamhälle.

Många tycks mena, att tryggheten ökar, med frågan är om inte dessa kalla, metalliska skyddsänglar egentligen bara ökar rädslan och på sikt skapar ett kontrollsamhälle med ännu större avstånd mellan människorna?

I Stockholm har nya superkameror installerats på Medborgarplatsen och Stureplan och fler superögon är på gång. Dessa kan enligt uppgift under kvällstid zooma in väldigt nära och identifiera personer redan på 40 meters håll.

Trygghet skulle det alltså handla om, men jag är däremot inte alls så säker på det. Möjligen kan det bli lite lugnare på vissa platser, men inte mycket talar för att buset helt plötsligt blir nyktra och älskliga och allt blir frid och fröjd. Så enkelt löser man nog inte sociala problem.

Resultatet blir antagligen bara att buset flyttar på sig runt hörnet. Sedan ropas det, förstås, på ännu fler kameror... och så går det runt. Drömmen vore kanske ett helt tak av superkameror över hela landet?

Är det verkligen ett sådant övervakningssamhälle vi vill ha?

Själv är jag mycket tveksam till ökad övervakning och menar att i stället borde dessa pengar användas för sociala insatser som hjälper permanent, inte bara flyttar på problemen.

Sedan skulle det nog inte heller skada att människorna själva skulle bry sig om varandra lite mer och se varandra som medmänniskor i stället för att med allt högre röster ropa och kontroll och storebror.

DN 1 I

12 kommentarer:

  1. För mig finns det inget negativt med övervakningskameror, tvärtom så betraktar jag dem som trygghetskameror. Det är inte mer negativt med dem än att medmänniskor i omgivningen kan se mig live. De löser på en del ställen problemet med att det finns otrygga platser.

    Kamerorna löser inte problemet med buset men det har väl inte varit avsikten heller. Det kan inte finnas något motsatsförhållande mellan åtgärder för trygghet för medborgarna och sociala insatser för de som lever i elände.

    Sen är jag inte säker på att alla som tillhör buset lever i elände, utan en del har valt kriminalitet som en födkrok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Personligen har jag inte heller några problem med integriteten, dvs jag har inget att dölja och gissningsvis är jag inte särskilt intressant att observera! Däremot är jag mycket tveksam till att den här sortens lösningar skulle kunna garantera vårt behov av trygghet. Mycket av rädslan finns inom oss och är inte lätt att vare sig övervaka eller bota.

      Radera
  2. Att vi skall bry oss mer om varandra är det enda rätta. Att lyssna till varann, att ta del utan att lägga sig i och bestämma hur folk skall göra är melodin, tror jag. Lever vi med de mjuka värdena framför oss behöver vi nog inte skaffa så många prylar för att känna vårt mänskovärde. Vi får då god resons från andra goa människor i stället!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt så! Antalet prylar har blivit summan av vårt människovärde och nåde den som inte räcker till. Ingenting är viktigare idag än att värna om de mjuka och djupare värdena i livet. Den enda vägen, skulle jag vilja säga!

      Radera
  3. Svårt att säga. Det är väl lämpligt att göra någon form av utvärdering efter en tid och se vad resultatet blev.

    Det ideala vore naturligtvis att det vore frid och fröjd och att man kunde röra sig säkert på alla platser. Tyvärr ser det inte ut så. Men om detta är en lösning vet jag inte. Risken finns väl att problemen flyttas till annan plats...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill tro på ett öppet samhälle, må vara att jag kan vara naiv. Jag vill också tro på de inneboende goda krafterna hos människorna och jag hoppas att vi skulle i större utsträckning hjälpa varandra att frigöra dessa.

      Radera
  4. Hej, Ailas!
    Om övervakningskameror tycker jag inte! Känns som att leva i en diktatur. På viss platser kan det vara motiverat men det får inte gå till överdrift.
    Kanske vore bättre med ordningsamkt på plats både för oss hederliga som kan behöva stöd kanske, men även för busarna.
    Att lita blint på tekniken är vansinne, den fallerar ofta.
    Kram, Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utvecklingen ser ut att gå mot det metalliska, kalla, tekniska... en sterilitet som exkluderar människorna. Jag hoppas i st på en framtid med mer värme mellan människorna. Frågan är om det finns någon väg dit?

      Kram!

      Radera
  5. Jag tycker det känns tryggt med övervakningskamerorna. Kanske får man på det sättet tag på buset så man kan hjälpa dom på nåt vis att lära sig leva "normalt" (fråga mig inte vad jag menar med normalt, men på ett icke-aggressivt sätt i alla fall)

    Huvudsaken är att jag får vara oövervakad och ifred på dass ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att kameror utmanar i stället. De som har något att dölja, lär sig snabbt var de ska vara ögontjänare, dvs kameratjänare. Man bara flyttar på problemen.

      Men, jag håller helt med dig ang dasset. :)

      Radera
  6. En hel del brott har ju lösts med övervakningskameror, vilket ju är positivt. Jag tycker det är bra, det har en dämpande effekt också på platser där det är mycket folk. Här i Göteborg har vi ju övervakningskameror på en del spårvagnar, vilket ju bidrar till att minska buset. Övervägande positivt alltså. Tror också att många har kriminalitet som födkrok, inte minst ficktjuvar som har gyllene tider i Nordstan här i Göteborg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Givetvis finns det situationer där en övervakningskamera kan vara bra, men generellt tycker jag inte om kameror på allmänna platser.
      Yrkeskriminella håller sig nog utanför kamerorna, dummare är de säkert inte.

      Radera

Tack för din kommentar!